Häri ligger egentligen intet ondt, emedan det är en följd af Standsoch fyrdelningen, att fraktionerna af representationen ofta skola finna sig missnöjde med hvarandra och få anledning till protester, hvaraf de högst privileglerade Stånden nu gifvit ett exempel, det de andra Stånden väl torde anse nödigt att efterfölja. Vilja deremot de Högvälberna och Högvördiga mujoriteterne gifva någon större bötydelse åt besagde protest, så bevisar detta blott att hvad de i beslutet deltagande herrarne förklarat om sin renhet i hänseende till afsigten att icke kränka de två Ståndens beslut, är blott förställning, och att de verkligen haft för afsigt att afskära Borgareoch Bondeståndens rätt att se sin mening i förstärkt Utskott upptagen till pröfning samt velat förbebålla denna rätt endast åt Adeln och Presterna. Denna afsigt kan med fog misstänkas, så snart nyssnämnde Stånd låtsa, att deras beslut kan vara binderligt för den utsatta voteringens företagande, och så snart de önska, att StatsUtskottet måtte göra något för att bjelpa dem ur förlägenheten. Går StatsUtskottet in på denna önskan, så kunde denna beredvillighet möjligen ådraga Utskottet eller dess ledare den misstarkan, att de dela Adelns och Presternas hemliga afsigter. Men först då, när de Högvälborne och Högvördige Stånden skrida till verkställighet, d. v. s. när de, på grund af sina fattade beslut, vägra alt deltaga i förstärkta Utskottets votering öfver de af StatsUtskottet uppställde och vid justeriogen icke återremitterade voteringspropositionerne, existerar ett fullkomligt bevis, att de försöka kränka Grundlagen och Medståndens rätt. Denna händelse, om den inträffar, innefattar nemligen ett fall, der Grundlagens föreskrifter upphöra, emedan den icke sagt och icke kunnat säga hur man skall bära sig åt i den händelsen, att Ständerna sjelfva finna för godt att icke låta sig bindas af Grundlagens föreskrifter för sättet ull ärendernas afgörande. Likasom Adeln och Presteståndet icke medelst sitt beslut kunnat tvinga Borgareoch Bondestånden att upphäfva sitt, lika litet kunna de sednare tvinga Adeln oeh Presterna att deltaga i Förstärkta StatsUtskottets votering; icke heller kan någon abnan göra det. StatsUtskottet kan visserligen i ödmjukhet gå de höga herrarne tillhanda med förlikningsförslag, men dels tillintetgör detta icke Adelscch Presteståndens handling, dels kan StatsUtskotiet icke styrka sin befogenhet till ett sådant steg med något Grundlagsbud; Grundlagen stadgar uttryckligt hur ärendet skall behardlas och om StatsUtskottet tillåter eller gör sig till redskap för ett annat förfarande, så bryter det å sin sida Grundlagen. Huruvida åter de två Ståndens beslut att icke deltaga i voteringen kan tvinga de andra båda Stånden att nöja sig med den förra statsregleringen, och det revolutionära ändamålet således utan någon äfventyrligare påföljd uppnås, är en annan fråga, som förtjenar en serskild betraktelse. Frågan huravida de beslut, som vid anslagen fästa vilkor, äro riktiga eller ej, torde anses mindre förtjent att betrakta, emedan en hvar fivner det naturligt, att vilkor kunna fästas vid statsinkomsternas användande, så mycket mer, som för hvarje anslag ett eller lera vilkor för användandet eger rum, äfven lå det ej uttryckligen af representationen upp1 ves. ERRORS AON RITTER