Aftonbladet – 7 oktober 1840, sida 2

na. I JaAanMNarR HUNCS CX pilviicgiciau Oc naturligtvis djupt devuerad tidning, Dagen, hvilken i lång tid trälat med uppdraget att från I Envåldskonungers undersåter utestänga den kärlek till friheten, som, en gång upplågande i! Norge, icke velat slockna, utan tvärtom hotar att antända det fordna moderlandet. Bemälde! tidning är alltså förbunden att säga allt ondt om Norge och dess institutioner och har älven med utmärkt nit öfverlemnat sig år detta hedrande kall. Isynnerhet är den mycket förgrymmad öfver Norska representationen, emedan: denna har ,beslutande rättn, hvilken åter skulle; vara högst vådlig i Danmark, och sannolikt hindra tillvexten af den med så mycken om-; sorg och till en så oerhörd storlek och flor uppdragna statsskulden. För någon tid sedan utsände den Danska tidningen en ny variation ) på det gamla temat om skadan af representationer och lyckan af envälde, och skref deröfver: Något om den Norska konstitutionenn. Om denna variation icke innebållit något annat än den vanliga fördömelsen öfver fria statsförfattningar och de vanliga loforden öfver enväldet, så hade visst ingen undrat öfver att den fick en plats i Sveriges Statstidning, hvilken, eburu den står under H. M. Konungens höga ! disposition, likväl aldrig dragit i betänkande att kompromettera sin Höga Herres åsigter i allmänhet, och inbilla allmänheten, att han företrädesvis älskade enväldet, ja, att han ansåge Svenska Folkets frihet såsom ny och usurperad, samt tvertemot allt hvad vid solenna tillfällen blifvit ordadt om frihet och lagbundenhet, trodde det vara konungamaktens bestämmelse att undertrycka denna frihet och stöpa Svenska Nationen i det ryska eller danska enväldets form. Dylika saker är man så van att finna i Statstidningens, vare sig egna eller lånta artiklar, att man ser dem utan att på minsta sätt reflektera deröfver; men denna gången har lyckan beskärt vår goda statsfru ett af dessa säll syntare fynd, som angripa Konungens och regeringens åsigter i speciella mål, och som äro så välkomna för dessa elaka frondörer, och orostörare, hvilka alltjemt påstå, att man deruppe, der Statstidningen redigeras, aldrig har rätt reda på hvad man gör. Vi behöfva icke meddela hela artikeln för att visa huru desse obarmhertlige skrattare nu åter hafva gjort sig ett godt kap. Det är allmänt bekant, att H. M. Konungen någon gång täckts tillerkänna sig en andel i de Norska institutionerna och i de lyckliga följderna, så väl af dessa som af åtskilliga i Norge vidtagna administrativa åtgärder. Men Statstidningen låter oss i Dagens artikel veta, att hvarken det ena eller det andra är serdeles att berömma sig öfver. Först och främst upprepar nämnde blad hvad det ofta tillförene sagt, eller att berömmet åt Norska konstitutionen blir allt mer och mer misstänkt, att man väl behöfde en upplysning om de lyckliga resultater denna konstitution skall hafva frambragt, samt att Norska Storihinget icke ens i sjelfva Norge blifvit lofordadt, men väl tvärtom, d. v. s. tadladt. Se der en ganska ampel kompliment, icke blott åt Konungen i Danmark, som äfven på sin tid låtit sig berömmas för Norska konstitutionen, utan isynnerhet åt vår egen och Norrmännens Konung, som mer än en gång tillkännagifvit sin belåtenbet med Norska konstitutionen och isynnerhet med resultaterna deraf, och flera gånger yttrat sin tillfredsställelse öfver Norska Stortbingets klokhet och moderation. Dernäst yttrar Dagen i vår Statstidning: ;Oeapphörligt fordra våra liberala statsrättsenliga garantier; men så mycken säkerhet för person och egendom, som Storthinget hittills förstått att utverka, saknade Norge icke under sin förra regering, ej heller bar Danmark saknat den, och skall med Guds hjelp icke komma att göra dety — — — OQOckså har det i Norge icke gått bättre än i andra stater, der en sådan (beslutande) makt befinner sig i folkrepresentatuionens händer; ettdera partiet måste nödvändigt blifva lidande, och oftast är detta det parti, som rainst tål att bära bördan, Se der en hop vackra upptäckter! Norges belägenhet under sin lagbundna sambhällsförfattning, under ,Carl Johans, spira och visa styrelse, bar således icke blifvit en bårsmån bättre än under ;enevoldskongens, styrelse; nej den har blifvit sämre. Detta är verkligen något helt annat än H. M. Konungen både här och i Norge försäkrat; man måste imedlertid tacka Stlatstidningen för dess Beriktiganden. I okunnighet om förhållanderna i Norge, fortfar vår be-Dagade statsfru, bhar ran hos poss icke underlåtit ait anmärka den omständigheten, ait Norska Storthinget voterat grundskattens upphäfvande. Bland Storthingets! många MINDRE lyckliga beslut, torde imedlertid detta med rätta höra till de MINST lyckliga. Det är verkligen modigt yttradt. Vi åter erinra oss bestämdt en för ej längesedan synlig statshandling, i hvilken H. M. Konungen just täcktes såsom lyeklig prisa den. omständigheten, att ett unnhäfvande eller en ned