Aftonbladet – 6 oktober 1840, sida 2

FLARHAU TY atv SH vA Vv: VILL DOUIUGL IVA 1 4 Oktober erhöll permission. Tvenne linieskepp hade från Toulon afgått till Medelhafvet, till Franska flottans förstärkning. ar rn ene — Konferenserne på Riddarhuset i representationsfrågan fortsattes i går afton från kl. sex till tio. De ledamöter som då yttrade sig voro, i följande ordning: Hr Ryttmästaren Bengt Ribbing, Hr Borgmästaren Ekholm, Kammarherren von Qvanten, Hr Prosten Kellgren, i Riksdagmannen von Zweigbergk, Hr Prot. Sekret. Brukspatron De Mare, Kammarherren Baron Hugo Hamilton, Riksdagsmannen Widegren från Östergöthland, Majoren Emil von Troil, Riksdagsmannen Lars Larsson från Elfsborgs I län, och Hr Prosten Nordhammar. Alla desse talare, de fleste med värma och innerlighet, yrkade på beböfligheten af en representationsförändring, men framför alla skördade Hr von Troil bifall för sia såsom vanligt klara framställning. Mera delade voro tankarna, huruvida man borde öfvergå till ett rationelt system, eller, med afseende på farhågan att ej få ett sådant antaget, stadna vid Ståndsvalen och hufvudsakligen inskränka sig till Ståndens sammanförande. Den förra meningen försvarades så vidt vi rätt uppfattade yttranderna, af Hrr Ribbing, Ekholm, von Qvanten, von Zweigbergk och Widegren, den sednare af Baron Hamilton, Prostarne Kellgren och Nordhammar, samt Riksdagsmannen Lars Larsson. Hr von Troil framställde ett förmedlingsförslag, som likväl redan är nog arationelt, för att möjligen förskräcka dem, som endast fästa sig vid en sådan egenskap. Hr De Marå inskränkte sig hufvudsakligen till att gifva en allvarsam och välförtjent tillrättavisning åt Friherre Ludvig Johansson Boye, för det denne i förra konferensen hade tillagt HKonstitutions-Utskettet åsyftningar, att genom sitt förslag vilja clömskt insmyga, elementer i representationen, hvilka skulle vara vådliga för den monarkiska principen — trodde ej att man vidett sådant tillfälle som här borde tala om andras afsigter, minst om lömska sådana — hänvisade på den fullständiga öppenhet, hvarmed Konst, Utskottet öfverallt sjelf framdragit inkasten mot sina åsigter, och erinrade om tomheten i den förespeglade faran för den monarkiska principen då man besinnade, att afgörandet af reformen i sista hand beror på Konungen, och man vanligtvis vore öfverens, att en Konung äfven alltid är en god royalist, samt således ej behöfde frukta att ban antager något som kunde förstöra Konungadömet. Hvad vi ej rätt kunde fatta var grunden för den farhåga, som Hr Prosten Nordbammar tillkännagaf, att om KonstitntionsUtskottets förslag antogs, så skulle inga bönder komma till Riksdagen, och hvilket gaf honom anledning att med serdeles värma angripa det förment oriktiga i en lag, som skulle hafva ett sådant resultat. Hr Prosten åberopade härvid sin slägtskap med Pondeståndet, såsom varande son af en bonde, sonson af en bonde, svåger till en bonde m. m. och sin personliga kännedom om allmogens behof samt bu;ru det tillgår i dess hyddor. Hr Prostens yttrande i detta afseende var genom den liflighet och rörda stämma, hvarmed det framfördes, icke utan effekt; men man kunde dervid anmärka, att det icke på något sätt synes varit påkalladt af Konstitutions-Uutskottets ifrågavarande förslag, hvarigenom BondeStåndet obestridligen skulle få en betydlig öfvervigt vid valen. Huru kan man väl då behöfva frukta, att inga bönder skulle blifva valda, när det berodde på böndernes egen fria vilja att taga hvilka de behagade? Och om de för en riks