Aftonbladet – 3 oktober 1840, sida 3

nare delen af punkten, som angår det Förstärkta StatsUtskottet. Då vi äre angelägne att icke begå en orättvisa mot någon, äfven den som å sin sida har så liten betänklighet att beljuga andra, som Freja, så hafve wi ansett nödigt att i nyssnåmnde afseende närmare förklara vår mening. FREJAS RIDDARE ÖPPNA ÄNDTLIGEN VISIRET. (Slut från gårdagsbl.) Utan att uppehålla oss vid stilen i dena artikel ur sista numret af Freja angående nödvändigheten af det sociala lifvets pånyttfödelse:, innan man kan tänka på en nationel reform i representationssättet, af hvilken artikel det hufvudsakliga i utdrag meddelades i gårdagsbladet, och hvarvid vi endast tillåtit oss att med kursiv stil utmärka de vigtigaste orden, måste vi ännu en gång upprepa vår tillfredsställelse deröfver, att Freja genom samma artikel ändiligen framträdt i vädjobanan med öppen hjelm och blanka vapen såsom anhängare af det stationära i samhället. Vi tillhöra ingalunda dem, som vilja förkättra andra derföre, att de befinna sig i de stationäras leder, så snart det sker af ren öfvertygelse. En öppen motståndare är ock tusen gånger bättre än en falsk bundsförvandt; endast det förstuckna spelet är föraktligt, och då Freja nu genom: sitt rena och öppna förklarande tydligt uppträdt såsom afgjord motståndare emot sjeliva principen at den vigtigaste och den utan tvifvel mest påkallade af alla reformer, enär hon förklarat den beroende af en annan reform, som utgör ett tidehvarfvets problem, hvilket åtminstone icke kan lösas af den nuvarande generationen, så boppas vi att hennes ärlighet i detta afseende äfven skall åtföljas af en återgång till ett mera moraliskt handlingssätt i öfrigt, än hon hittills visat, och att jemväl den långvariga fortsättning af lögnaktiga insinuationer emot Aftonbladet, som under loppet af ett par år utgjort förelöparen till den nu aflagda bekännelsen, skall för framtiden upphöra. Det är i detta hopp, som vi äfven nu skola möta henne på den lugna diskussionens väg för att, med all aktning för den öfvertygelse, som föranledt henne att adoptera de stationära åsigterna i alseende på politiska reformer i allmänhet och representationsfrågar i synnerhet, söka visa, att denna öfvertygelse hvilar på förvillade föreställningar om det, som utgör sjelfva premisserna till de slutsatser, hvilka bestämt hennes omdöme i den närmast för handen varande frågar. Men — skall Freja måhända invända, cjag är alldeles icke stationär; sådant är ett fulilkomligt misstag, — ja det är till cch med troligt, att en sådan invändning kan göras redan i afseende till den föga kredit, som i allmänna opinionen åtföljer begreppet astationär i politiken. Det är derföre kanhända nödigt, att först skingra allt tvifvelsmål derom, att den ofvan intagna artikeln verkligen innefattar en sådan trosbekännelse, som vi angifvit. För att komma till en klar öfvertygelse härutinnan, är det först nödigt att erinra sig, att ingen i våra dagar, ban må i sjelfva verket vara huru stationär som heldst, gerna medgifver detta i uttryckliga ordalag, eller rent af säger: wjag vill att bela det offentliga lifvet och samhällskrafterna skola stå stilla precist på den utvecklingspunkt, der de nu befinna sig; ty så mycket se och erkänna anhängarne af alla politiska färger nu för tiden, så vidt de äro i besittning af sina sinnens bruk, att ett absolut stillestånd icke är möjligt i staternas lif mer än i individernas. Också har redan blotta ordet stationär blifvit så urmodigt, att de, som i sjelfva verket äro stationära, sökt utbyta detta tillnamn emot det nyare ai konservativa, ehuru båda i sjelfva verket innefatta detsamma. Af enahanda skäl, eller för att gifva sina satser inträde under en mera antaglig skepnad, än den, som ligger i ett direkt försvar för stillaståendet, hafva de vanligen i sin rustkammare trenne serskilda vapen att draga frami striden mot reformerna: det första, att nationens öfvertygelse, angående reformens behöflighet, ännu icke är mogen; det andra, att alla de förslag till nya organismer, som utgå från en förnuftsgrund, de må för öfrigt vara så goda som heldst, blott de förutsätta att draga upp någon af rötterna på de gamla missbruken, eller äro något annat än en lappning på det gamla, sakna historisk kontinuitet, bvarföre också de stationära tillegnat sig namnet af den historiska skolan, ofta med ett jemmerligt förvridande af historien. Det tredje, som här begagnats af Freja, l!yder så, att reformer i den yttre eller politiska statsorganismen, regeringssätt och representation, nödvändigt erfordra en föregående fullkomlig omstöpving af den sociala organismen, eller de olika folkklassernas förhållande till hvarandra i det enskilda och näringslifvet. Ändlligen ett fjerde sätt, att bereda de reaktinnäraA cCatnnnna fu 3dA MmMaN CAM KHL, uta