Aftonbladet – 3 oktober 1840, sida 2

Föga kan jag hoppas, M. H., att genom min framställning hafva förvärfvat mig månge anhängare: för mina åsigter; men andra torde biifra lyckligare än jag; och med tillförsigt skall jtg då sluta mig till det förslag, som skulle kunas förena våra splittrade meningar, och för egen del känna mig tillfredsställd, om jag kunnat lemna ett aldrig så ringa bidrag till den ärestod, som ett fritt folk reser åt sig sjelf, då det, genom öfvertygolsons och fosterlandskänslans makt allena, förmår at: höja sig till domaro öfver sina egna svagheter, bjuder pessionen och intressen att träda tillbaka för allmänt väl, omskapar en samhällsinrätsning, sam tiden gjort obrukbar, och utan öfverilning, utstakar för sig sjelf den väg det bör följa, för att i föresatser och förmåga förädla sig sjelf.