Aftonbladet – 2 oktober 1840, sida 1

RIKSDAGEN. UTSKOTTS-BETÄNKANDEN. LagUtskottets betänkande J4 422, i anledning a! väckta motioner om upphäfvande eller ändring a! Kongl. Förordningen den 9 Mej 1835, angående hvad iakttagas bör vid handel af lösören, som kö. paren låter i säljarens vård qvarblifva. Utskottet föreslår: Att Rikets Ständer måtte, för deras del, besluta utfärdandet af en författning, hvarigenom, med uppbäfvande af Korgl. förordningen den 9 Maj 1835, stadgas, som följer: Söker någon vid utmätning tillegna sig gods, som i gäldenärs bo finnes, och menar borgenär, att det hogom till förfåvg sker, bjuder sökanden bevis för sig; varde godset satt i qvarstad, intilldess tvisten om eganderätten af domstol pröfvad blifvit, stämme dock sökanden, If tty fail, vVederparton, i staden izom tre månader och på landet till det ting, som näst efter scx månader infaller, sedan godset i qvarstad sattes, eller hafve sin talan emot honom förlorat. Nu anmäler vid utmätningstillfället gäldenären, att godset börer annan till; då skall det ock med qvarsted beläggas, och gäldenären derom den uppgifne egaren underrätta. Ståmmer denne ej, inom den tid, som ofrån sagd är, vare han sin talan qvitt. Vill borgenär sjelf stämma, ege hen rätt dertill. Uti rättegång, angående giltigheten af köpeafhandling om lös egendom, i de fall, som nu nämnde äro, må köparens och säljarens erkännande deraf icke till förringande af fordringsegaros rätt göra tillfyllest, utan skall annan laglig bevisning om köpets verklighet erfordras, eller köparen med sin ed fylla, att afhandlingen icke till annans förfång är diktad; men, i saknad af sådan bevisning, det föregifna köpet ej utgöra hinder för egendomens utmätande. Hsr gäldenär, under sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom sig afhändt, för att förekomma utmätning, som af borgenär sökt är, straffes med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd, eller med fängelse å allmän arbetsinrättning från en till sex månader. Samma straff vare för den, som i det bedrägliga aftal med gäldenären sig inlåtit. Häremot her Hr G. von Röök reserverat sig och föreslagit följande tillägg till den nu gällande författningen: 1:0) att då afhandliogar om lösöreköp ingifvas till Häradseller Rådstufvurätter, ech dermed är i öfrigt sålunda förfaret, som Kongl. förordningen den 9 Mej 1835 föreskrifver, de samma, efter hvarja tings eller rådstufvudags slut, kungöras på sådant sätt, att en förteckning af domaren författas, icpehållande köpares och säljares namn och hemvist semt beskaffepheten och värdet på den försålda lösörsegandomen, hvilken förteckning genest uppspikas på Rättens dörr och förblifver derstädes anslagen ett år från tingets eller rådstufvudagens slut; 2:0) at: en dylik förteckning efter tingets eller rådstufvudagens slut kungöres inom en månad derefter, genom domarens försorg, från predikstolarne i häradets ellsar stadens kyrkor; 3:0) att den eiler de, som finna sig befogade klandra den uppgjorde afbandlingen, måge derom genom stämning till det allmänna ting eller den rådstufvudag, som infaller näst efter sex månader från det ting eller den rådstufvudeg, derunder afhandlingen ingifvits, göra sin eller deras talan gälande; och 4:0) att, om afhendlingen befinnes vara uppgjord ill annans eller rätter fordringsegares förfång, böra så väl köpare som säljare, jemte ersättnings Itgifvande till den lidende, straffas med åtta eller sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, efter iomstolens pröfning. LaqUtskottets betänkande J4 423, i anledning af å väl. M:ts nåd. proposition, med förslag till örordning emot olofliga folksamlingar, som ock erskilde i detta ämne väckta motioner. Ufikottöt instämmer uti hvad Kongl. Maj:t i dess lådiga proposition yttrat, angående bebofvet ej minre af förändring utaf det i 6 kap. Missgerningsalkem stadgade straff för uppror, än ock af lagbetämmelser för de händelser, då folkmängd antinen samlas i upprorisk afsigt utan att våld begå, ller utan sådant uppsåt kommer tillhopa, men dock törer allmän eller enskild säkerhet. Erfarenheten ar äfven tillräckligt vitsordat nödvändigheten af estämda föreskrifter, angående de åtgärder, som ör dylika oordningars afvärjande eller stillande nå vara lämpliga och tillåtna, så att, å ena sidan, ådorna för det allmänna må kunna förekommas ler förminskas, samt, å den andra, strängheten erot en vilseförd fölkmassa ej blifyer för längt drifed; och böra dervid, efter Utkottets tanka, del