grunder följss, att dels don, som å öfverhetens vägpar eger bjuda och befalla, nemligen vederbörande civliimyndighet, uttryck!igen ålägges att, då en folkmängd se:mlas i sådant clofl!gt ändamål, hvarem nu är fråga, lemna densamma tjenliga föreställningar om faran och påföljden af dessa företag, hvarigenom det i flesta fall bör förmodas, att folkmassor till besinning återföres, dels endast civilmyndighet må kunna förordna, huruvida vapen skola till stillande af uppror användae, ssmt när bruket deraf bör uppbköra; äfvensom lagen uttryckligen kör innehålla ansvarsbestämmelser fö: civil eller militär myndighet, som vid sådana tillfällen sin makt missbrukar elter underlåter att sin skyldighet fullgöra. Alla i förehämnde afseenden nödige ansedde hestämmelser synas; för sammanhangets skull, böra på ett ställe samrmanföras och erhålla rum i ksp. Missgerningsbalten, der föreskrifter ej böra sc knas, som betrygga menigbeters lofliga sammackomstier. Som imedlertid Utskottet icke kunnet, af flere vid granskningen af den nådiga propositionen förekomne skäl, tillstyrka den i sin helhet, och den ej antorlunda kan antegas; fianer Utskottet sig böra hemställa, atl densamma icke må bifallashvaremot Utskotiet tillstyrker: att Rikets Ständer måtte för deras dei besluta och hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af en författning, hvarigenom, med upphäfvende af Korgl. förordningen den 4 Juli 4743, angående budksflar, och af Kongl. kuzgörslsen den 26 November 1846 rörende sättet för menigheters hörande i tillåtlige ärenden, 6 kepitlet Missgernings Balken erhåller följande förändrade lydelse: Om uppror och olofliga folksamlingar. S 4. Sarelar sig menighet eller annan folkmängd offentligen tillbopa och lägger det uppsåt lådaga, att med förenadt våld sätta sig upp mot verkställighet af offent!ig myndighets bud, eller att den till någon embetsätgärd tvinga, eller att derför hämnas; uppmane då den, som å öfverhetens vägnar bjuder och befaller, menigbeten eller folkmängden att åtskiljas, och underrätte densamme om den påföljd, som, för upprorsmän, enligt 2, 5 och 4 58, eger rum: låta de församlade sig bäraf genast skingras och till lydnad bringas; då straffss anförare med arbete å fästning från Sex månader till Två år, men de öfrige varen från straff frie. -8 2. Skingra sig ej upprorsmän, efter sådan uppmaning och varning, som i 4 sägs, utan trotsa med oljud, smädeord eller hot; varden dömde, anförare till fästningsarbote från Två till Sex år, och andre deltagare i upproret till sådan: arbete från Sex månader till Två år. 3. Göra upprorsmän våld å person, bryta eller rifva de bus, eller plundra eller förstöra de annan egendom; då skola de straffas, anförare med arbete ä fästning från Sex till Tolf år, och andre bg med sädant arbete från Sex månader till 8ex år. 4. Varder den dräpen, som vill uppror stilla; då skola dråparen och alla de, som burit hugg och slag å den döde, Nf mista. För onnan gerning, derå serskildt straff i lag utsatt är, skall å den, som gerningen föröfvat, utom det straff, honom för uppror drabba bör, och det serskilda straffet tillämpas, efter thy, derom i leg stadgas. Varder upprorman dräpen; ligge ogild. S 5. Hvar, som bjuder, leger, trugar eller eljest förleder menighet att uppror göra, straffes för den anstiftan, om uppror deraf kommer, på sätt, som om anförare i hvarje fall stadgas. Har någon muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i skrift, den ban utsprider, eller utsprida låter, till uppror upproanat; straffes, enär gerningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse f:ån Två till Sex månader. S 6. Samlar sig folkmängd å torg, gata eller annan offentlig plats, utan awt lägga sådant uppsåt å daga, som i 4 S sägs, men störer dock lugnet eller allmänna ordningen, och låter den sig ej på offentlig myndighets uppmaning till ordnirg och stillhet återföras; då bör den, som å öfverhetens vägnar bjuder och befaller, uppmana de församlade att skingras och varsBa dem för de påföljder, som: eljest, enligt leg, kunna inträda: åtlyda de icke denna befailning, utan trotsa med oljud, hot eller smädeord; då skola anstiftare och anförare af det upplopp dömas: till fängelse från Två till Sex måneder; och varde anvan deltagare i upploppet fälld till böter från Tio till Femtio Riksdaler. Öfvergå de från sådant trotsande till våld å person eller egendom, vare lag, som i 3 och 4 SS sägs. S 7. Uppå anfordran af Konungens Befallningsbefvande, eller, om han ej är tillstädes, af den, som på stället innehar högsta civila myndighet, såsom i stad Borgmästare eller Polismästare, och på landet Kronofogde, eller ock de, som dessas embeten företräda, må krigsmanskap till upprors stillande användes; dock ege de ej ä upprorsmän vapen förr bruke, än den civila myndigheten låtit höja ett åtvarnisgstecken och, efter det ljud genom trumma eller trumpet blifvit äskadt, tre gånger kungjort nedanstående varning, der ej upprorsmän så hestigt till våld öfvergå, at det förr med väppad hand afvärjas måste. Vapnens bruk upphöre, då civila myndigheten det bjuder. Log samma vare ock, då upplopp öfvergå till våld å person eller egendom. S 8. Varning, bvarom i 7 Q sägs, varde i följande ordalag kungjord: I Konungens och lagens namn uppmanar och aanpbefaller jag de här församlade personer att skilajag. Denna uppmaning bör genast hörsammas, aeljest måste vapnens makt användas. Då får en eva skylla sig sjolf för den påföljd, honom träfafar. : 8 9. Missbrukar civil embetsman sin myndigket vid upprors elle upplopps stillande, till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, elier underlåter ben bärutinnan sin embetspligt; misste embetet alldeles eller till viss tid: Innefattar sådan förbrytelse i embetet tillika annat brott; verde fälld till streff för hvarje brott serskildt, så vidt straffen finnas må; gälde ock skadan. Förgår sig, vid sådant tillfälte, Militärbefälhafvare geeom vapens brukande, innan han af civil myndighet derom anlitas blifvit, eller eljest i oträngdt mål, straffes på sätt ofvan sagt är, och stånde dagentom ftill lasa anevan för dam amaua. — a