Aftonbladet – 1 oktober 1840, sida 3

MB VVE JB MIVG 118 AM I Uv MBaina:ro DItCtavYId. Han hade då en hisklig nerfattack, som längs plågade mig. Dagen dereftsr förklarade han mig, att det var en effekt af champagnen, som hen druckit på aftonen. Fr. Ert förfarande vid eder ankomst till Glaadier var således ett resultat ef det misenöje ni kände vid åsynnen af ett ställa, som icke motsvarada de förhoppningar men gifvit er? Sv. Ja. Fr. Och detta ustryck varade ända till uppträdet i Uzerche. Ni ädagalsde en stor ovilja, en häfiig motvilja för Hr Lafarge: förklara då hvllka de omständigheter voro, som verkat en så stor förändring, som någon tid derefter visade sig I edra förhållanden till konom, och i synnerhet det närmåände rom synts föregått de bevis på tillgifvenhet, som sedermera förde. Mellan denne sednare sakernas ställning och ac känslor ni uttryckt i crt bref är en himmelsvid skilnad. Sv. Hr Lafarge öfverhopade mig med bevis på sin ömhet; det vore omöjligt att vara mer god. Detta rörde mig;jag kunde icke annat än (den tilltalade tvekade några ögonblick) uppfylla mina pligter . . . göra hens lif så sällt som möjligt. Jag sysselsatte mig med mitt bus. Småningom kände jag en tillgifvenhet och aktning för Hr Lafarge, och jag önskade göra honom lycklig. Fr. Gaf icke Lafarge er, den tid då denna förändring försiggick med er, underrättelse om några uppfinningar hen gjort i jernfabrikationen, som skulle öka hans förmögenhet och reda ocordningen i hans affårer? Sv. I Oktober gaf han mig del af sina förslag. Fr. Med eder fattningsoch omdömesförmåga har ni bords: bilda er en klar id om dessa er mans förslag; gjorde ni några kalkyler? Sv. Jag trodde att min man med sina mojenger såsom bruksegare skulle kunpa draga stor profit af sin upptäckt. Jag föresåg deraf en lycklig framtid för ess, jag föresåg möjligheten att återse min famtli. Jag fäste mig icke mycket vid siffrorna. — Hon förklaresde vidare, att om hon af de. bref, hon skrifvit till sin familj, synts mer instruerad, kom detta sig deraf, att dessa skrefvos efter hennes mens diktamen. Fr. Hvem af er begge satte först upp sitt testamente? Sv. Jag erivrar mig icke så noga; men jag tror, att jag kopiorade mitt efter Hr Lafsrges. Bsgge testemonterna uppsattes på en dag. Fr. Skickade ni det ni fått genast till er notaric? Sv. Nej, först lång tid efteråt. Fr. Hvad föranlät er sända till Paris till er make porträttet och bakverket? Sv. Porträttets afsändande var en förut öfverenskommen sak. Hvad kekorna betriffar, vet jag icke huru jag skall förklara det. Det var vwisserligen barnsligt, men Hr Lsefarge var så god emot mig, han hade visat mig så mycken kärlek, att jag på min sida icke ville underlåta att visa honom sådan tillbaka, fag älskado henom verkligen, ej af kärlek, men af tillgifvenhot. Hen skref så ömma bref, att jag höll det för lämpligt, för att göra honom lycklig, att svara i samma ton. Fr. Förklara er nu öfver remissen sf bakelserna eller rättare bakelsen, ty anklagelsen säger, att det var en enda. Sv. Hvad vill mi jag skall säga? jag kan icke annat än säga sanning. Jag är säker, att jag gör det, då jag betygar, att jag lsgt in i esken tre eller fyra små bakelser, choux sisom de kallas. Jag är fullkomligt säker derpå. Fr. Ni tror således, att vittnet, som påstått motsatser, mot bättre vetande sagt en osanning? Sv. Nej, jag säger blott att jog sagt sanning. Fr. Hvem har bakat dossa? Sv. Min svärmor ... madame Lsfarge. Fr. Har hon gjort det af egen drift? Sv. Jeg tror att jag dagen förut bedt henne derom. Fr. Uppfordrade ni henne ej att bifoga ett bref, för att betyga det ni tillverkat bakelserna? Sv. Jag erinrar mig icke det. Fr. År det sannt, att ni från den stuad då Hr Lafarge erhållit bakelseren, tillkärnagaf en oro, som ni icke trodde er kunna rättfärdiga utan såsom en obestämd aning? Sv. Lafarge hade skrifvit till mig, att han mådde illa och hads bufvudvärk. Jeg visste att hos honom migrän ofta påföljdes af de häftigaste nerfattacker, som mer än en gång satt mig i förskräckelse. Det var derföre icke underligt, om jag tillkännagafbekymmer. Fr. Har ni icke flere gånger sagt, att ni väntat er ett bref med svarta kanter? Sv. Nej, jag har aldrig sagt det. Fr. Asken afsändes natten emelian den 16 och 47 December till Paris; påminner ni, om ni före denna tid hemtat arsenik från spotheket? Sv. Ja, monsieur, jag har låtit hemta arsenik, men tiden, på hvilken det skedde, påminner jag mig icke. Då jag en dag skulle påtsga min ridklädsirg, fann jag den helt och hållen uppäten af råttor, cch derföre lät jag hemta arsenik. Fr. Skref ni vid detta tillfälle följande bref til Hr Cyssartier: Min Herre, jag blir uppäten af råttor; jog har redan försökt allt möjligt, men det har icke bjelpt. Vill och kan pi skicka mig litet arsenik? Ni kan fäkna på min förslgtighet. Det kommer att ställas i ett kabinett, hvarest endast förvaras linne. Skicka mig på samma gång lindblomme-vatten ech något fleure dOrange., I en annan biljett beter det: aMin betjent har så oskickligt sammanbandat råttpulvret, att det blifvit en hård kaka deraf. Hr Bardou har derföre skrifvit mig et litet recept, hvilket jag sänder er, för att lugna ert samvete och på det pi icke må tro, att jag ämnar förge bela provinsen. Hvad har ni att svara bärpå? Sv. Jeg finner ingenting härvid förtjena något svar. Fr. Återvände icke Hr Lafarge den 5 Januari från Paris? Sv. Jo, jag tror det. Fr. Var ban icke sjuk och klagade han icke öfver uppkastningar under resan? Sv, Jo, min herre. Fr. Skyndada ni icke glad till hans möte, och gaf? ni icks bonom kort darpå tryffel att äta, hvarpå inställda sig kräknipgar? Sv. Han lade sig kort efter sin birmkomst och jeg lät bära min middeg i hans ru fogel, och det är väl möjligt, att han tagit a fel; men jag vet säkert, avs jag icke gifvis honom det rådet att äta deraf. Fr. Hade han icke tort derpå uppkastningar? Sv. Kräkningarna fortforo visserligon. Fr. Tillagsde ni icke andra morgsnen en dryck, som han med vederviija mottog, och märkte man icke någonting på skeden, sora Di med sorgfällighet afiorksde. Sv. Jag vet med säkerhet at jag icke torkade skeden, och atv den en bhalftimme blef liggande på koklugnenr. Om något fanns vå skeden var det gummipulfver, Hr Bardou ken intyga, ast jag ständigt nytijade dylikt; det är möjligt att det icke smakade väl, men det är erkändt att vara välexranda vid inflarmatinnar Jr Har ni