Aftonbladet – 24 september 1840, sida 1

ligen förstå, huru möjligtvis ett lands ära och anseende kan sättas: på spel genom ouppfyllda före bindelser mot sandra stater; men jag kan icke förstå, huru ett lands ära kan förspillas eller äfventyras genom en ådagalagd afsigt att kushålle. Det förutsättes från samma hand, som jag redan antydt, att hvar och en vet, -buru stor vigt i det.monärkiska Europa fästes vid möparkiska staters ine bördes representation; att den guropeiska stat, som (icke representeras af ministrar; icke mera skulle. vara ibland dem, som något betyda: Men frågar, om Sverge af Europas öfriga makter skall föraktes för 400,000 Rdr; man frågar, om Gustaf den Stores gamla, ärofulla fädernesland skall sfsäga sig sin hedersplatsibland Europas monarkier för 400,060 Rår. Jag förbigår en hel mängd dylika frågor, för att :ytterligsre fästa mig vidden förutsättningen, att man skulle vara trångbröstad ochiföga känslig för Sverges aktning och avseönde hos. främmande I nationer, om men skulle vilja gifva tillspillo svenska nationens snert sagdt heder och ära för 400,000 Bdådr. Det är möjligt, att. det: bevisar en mer än vanlig trängsel inom bröstety i.-fall; mån icke begriper, . att ett lands ära, anseendestill och med heder kan hos utländska potentåater komma att bero af den, för ett vanligt amenniskoförnuf: högst obetydliga omständigheten af en titel utaf. minister; personen må för jöfrigt vara hvem han:vill. Det är sägdt, att diplomatiska sgenter af underordnad rang icke ega tillträde till regönternas: personer, och att de icke ens ega samma tillträde till .ministrarne, som personer af högre rang... Jag kan icke föreställa mig; att våra statsrättsliga förhållanden I Europa äro kådena, att de bero på rangen hos den person, som representerar en stat; ty det förekommer mig nära nogobestridligt, att de politiska relationerne -måtte vara byggda på förhållandet af ömsesidiga: intressen; och jag kan icke föreställa mig, att nu möra; med den upplysning, som råder inom europeiska staterna, man ens kan ifrågasätta en sådån politisk uppsigt staterna emellan, hvarpå cn Talare syftat; ej heller kan jag tro, att det vore möjligt för en diplomatisk egent afvburil kög rang som: heldst,.-att inom de stora måkterna öfva den ringaste inflytelse till fördel för sitt fädernesland, i fall dess fördel vore stridande mot -det landets intresse, bos hvilket han representerade. Jeg tvekar ej att oförtäckt uttala mitt tvifvel i: detta hänseende; och jag tvekar: icke att öka mitt -öfverdåd med den öppna förklaring, att Jeg anser: diplomatien ifrån de: smärre och mindre : mäktiga staterna nu likasom förr och fordomy blött såsom; ett agre-gat till de monarkiska staternesclux, bverifrån folken kemta föga eller ingen båtnad. Om jag icke bedrager mig allt för mycket, så har sednare tiders oerhörda industri-utveckling åstsdkommit, äfven i afseende å diplomatien, de mest väsendtliga förändringar. SE Tidningspressen, ångbåtar, telegraf-inrättningar och till och med dufposter hafva tvifvelsutån i högst betydlig mån för alla smärre stater minskat behofvet af dessa dyrlegda, förnäma nouvellister eller af våra s. k. diplomater. Jag föreställer mig, att det måste vara en bestämd skilnad emellan nu öch fordom, då man besinnar, att vu för tiden erfordras lika många dagar att kömmunicera sig med främmande makter, som fordöm månader, och att det diplomatiska bestyret numera förmodligen hufvudsakligen inskränker sig till ett flitigt läsande af tidningarne; ty jag tror, att de fleste diplomaterne; vare sig af bögre eller lägre rabg, derifränshemta sina hufvudsakliga uppgiftef. Man her medgifvit, ett begparingen på ministrarnes utbyte emot chsarges daffaires blefve någon; men icko till belopp svarande mot lönedifferensen, emedon de afgående ministrarne skulle pensioneras; och emedan chargås daffaires skulle så aflöngs, att de kunde hjelpa fattiga Svenskar, hvilka man icke kunde hafva för afrigt att afvisa uten hjelp. Så gerna jag unnar mina fattiga landsmän bjelp,. då de deraf kunna vara i behoöf, så uppriktigt bekänner jag, att jeg icke kan anse diplomatiskå missioner vara dertill inrättade, eller att i derasgtillvaro kan ingå beräkningen att understöda fattiga Svenskar på utrikes ort, hvilka måhända i gådan beräkning begifvit sig utomlands, och hvilkas behof sålunda icke härleda sig från oförutsedda, under utrikes visteandet iråkade, omständigheter. Jag värderar obeskrifligt denna bjelpsamhet, och tror äfven, att den för ett eller annat fall egt rum; men såsom allmännelig må det tillåtas mig att betvifia densamma. Man bar sagt, att en chargå daffaire med sina svaga löneinkomster icke förmår att i vetenskapligt, litterärt, artistiskt, teknologiskt och industrielt hänseende gagna fäderpesländet, och att det skulla vara härtill som den kostsamma representationen isynnerhet erfordras. Jag värderar och erkänner i högsta måtto de utmärkta egenskaper, hvarigenom åtskilliga af våra diplomater, och kanske isynnerhet en ends, i dessa hänse-enden gegnat fäderneslandet; men jag kan icke antaga detta förhållande såsom er tillräcklig grund för påståendet om behofvet af de högre, och således mera dyrt betalte, diplömatiske agenternas tillvaro. Jag föreställer mig äfven; att def icke kan vsra så särdeles stort behof af de ministeriella meddelanden, som mah sålunda äfsett; ty med den tillgång på journaler öfver upptäckter, som dagligen tillkomma 088, finnes troligen dcke något lands teknologiska instititut, söm icke har fullkomligt reda på de upptäckter sor göras, och med mera säkerhet kunna meddelå desamma, än de utfikes vistande diplomatiska agehterne eller ministrarne: Man har sagt, att de båda TförenadösRikenas bidrag till Ministeörkessati skulle bufva,efter StatsUtskottets förslag; 238,000 R:dr, och att; då 48357 års förslag för lönestaterna ensamtupptager 240;000 R:dr, otillräckligheten af 48,000 R:dratill extra uts gifter, af detta förhållande, sköllednses. 7 Om ingiv indragningar kunna ega rutt; ärfdet gifvet att anslaget är otillräckligt; men under förutsättning, att besparingar äro möjliga dch Verkställbära;? torde måhända ett tillräckligt belopp erhållas för extra btgifter. Man vill bevisa orimlighetensaf oden: föreslagna ändringen dermed, ått Portugal Skattar till sin ministerstat 470,666 R:r 32 sk.; Holland 372,000 och Belgien 342,000. Men härvid törde få frågas; em jemförelsen är fullkomligen adeqvat; om behörigt afseende dervid blifvit fästadt vid de respeegra arr RR Rs RER Rå