Aftonbladet – 23 september 1840, sida 1

UTRIKES. ORIENTEN. Vi meddela här nedanföre den skrifvelse, som de fyra makternas generalkonsuler i Alexandris aflåtit till Mehemed Ali, jemte det vid densamma bilagda Memorandum. Sjellva skrifvelser lyder sålunda: cUndertecknade, uppmanade af Hans Höghet Vic2 konungen af Egypten att skriftligen framställs för honom de betraktelser, hvilka de kunde vilja meddela bonom i afseende på det närvarande ögonblickets så vigtiga förhållanden, skynda att efterkomma bans önskan, och hafva den äran öfverlemna åt honor bifogade memorandum. Undertecknades enda afsigt är, att icke lemna Hans Högnet i okunnighet ova någonting, som är istånd att upplysa honom om hans verkliga intressen, och, om möjligt, afvända de faror, för hvilka han skulle bloitställa sig genom en ovilkorlig vägran, att gifva efter för de beslut, hvilka do stora makterna cch den Höga Porten fettat i afseende på lugnets återställande i Orienten. Undertecknade hafva den äran o. s. Vv. Alexandria den 49 Aug. 1840. Laurin. Hodges. Wagner. Medem. Det bilagda memorandum är af följande lydelse: Betraktelser öfver Vicekonungens af Egypten närvarande ställning, underställde Hans Höghet a! Generalkonsulerne från Österrike, Storbritannien, Preussen och Ryssland. Genom beslutet i konventionen af den 435 Juli har Mehemed Alis politiska ställning blifvit helt och hållet förändrad; hittills befann han sig blott i motsägelse och i ett tillstånd af passiv fientlighet emot den Höga Porten ensam; men i fall han tillbakavisar de för bonom framställda vilkor, så träder han i öppen fiendtlighet emot sin monark, äfvensom mot de stora makter, hvilka undertecknat denna traktat. För Mehemed Ali kan icke den högå kraften och betydelsen af en högtidlig konvention vara obekant. Hela Europas politiska system hvilar endast på redlighet och tro, äfvensom på ett samvetsgrannt uppfyllande af fördragen; på detta sätt hafva, oaktadt de ganska betydande svårigheter, hvilka de Grekiska, Belgiska och Spanska frågorna företedde, de konventicner, som hade afseende på dem, blifvit till alla delar satta i verket, fastän alla de Eurepeiska staternas intressen, i afseende på dessa frågor, icke alltid voro desamma. All ännu tro på möjligheten af en förändring eller modifikation i vilkoren i konventionen af d. 15 Juli, vore att öfverlemna sig åt ett fåfängt hopp. Dessa stipulationer äre oföränderliga och oäterkalleliga; de peremteriska vilkor, som blifvit fastställda för deras antagande, äro ett klart bevis för omöjligheten af hvarje vidare förändring. Litom oss Bu pröfva de alternativer, som erbjuda sig, i händelse förutBämnde konvention sntages eller icke antoges af Mehemed Ali. Om vicekonungen biträder det honem föreslagna arrangement, så bevisar han derigenom för Europa och efterverlden, att han icke blott och bart är en lycklig eröfrare, såsom så många andra varit före honom, hvilka icke i rättan tid vetat stanna och konsolidera sina eröfringar, utan att han tillika är en statsman och grundlig politicu?. Hvad kan vara ärofullare än att grumdlägga en ny dynasti, att se densamma erkänd af sin monark och af hela Europa? Hvilken tillfredsställelse att vid slutet af en ärofull bana kunna säga till sig sjelf: Hvad jag bildat öfvergår till mina efterkommande, till mina barn, och ingen skall åter kunna frårrycka dem det! I våra dagar är deticke mera vidsträcktheten af en stats gebiet, eller dess materiella krafi, som utgör dess styrka och säkerhet, utan det är de säkra garantier för de fördrag, hvilka bestämma dess intregritet derigenom, att de införa den i Europas politiska system; om man kastar ögat på kartan, så ser man många små stater utan resursser bredvid de mäktigaste riken; de hafva icke att frukta någom orättvisa, något förtryck, hela Europa vakar öfver deras välfärd och säkerhet. När en gång dylika garantier vunnits, hvad bekymrar det då Mehemed Alt eller hans efterkommande, om de derutöfver förvärfva några distrikt, hvilka hittills icke varit dem af någon nytja, och hvilkas besittning icke blott medtagit deras egna resursser, utan största delen af Egyptens? Vice-Konungen känner bättre än någon annan de offer af penningar och folk, som besättandet afSyjen och Arabien kostat. Men detta är dock icke lt. I stället för de tvistigheter, hvilka olyckligtris ägt rum mellan den Ottomanniska Porter ech