Aftonbladet – 22 september 1840, sida 1

MABVIE SIGEvVRAIVA IUE abe IJUTULBURE, äl: IDNULJLARUER nära nog uttömt sina krafier. (skottet, som icke tror någon val-lag, som antager kiaesval, kunna förekomma, att de med serskild valrätt försedda klasserne småningom sluta sig tillsamman och från sig utestänga sådana nye, hvilka egentligen borde såsom delar under dem ingå; och som anser ännu svårare att med en sådan vallag förekomma rimissförhållanden eraellan do privilegierade klassernas verkliga betydelse i staten, och deras valrätt, har icke tiil dessa olägenheters förekommande funnit någon annsn utväg, än samfällda val, och vill derföre här besvara några af de deremot giords inkasten. Hvad angår den förespeglade nödvändigheten af en jsmnvigt mellan Stånden, så har denna jemnvigt, åtminstone bittills, visst sig vanmägtig att åt serskilda Stånd bibehålla sådane företräden, emot hvilka folkets allmänna röst förklarat sig oca hvad fosterlandets stora intressen angår och den fara, dessa kunna löpa, om de icke försvaras af de Stånd, hvilka med dem förestädesvis sysselsätta sis; så torde den anmärkning vara tillräcklig, awt, om ett Stård för någon tid bland folket njuter så litet förtroende, att detta folk, om valen äro somfällda, utur samma Stånd väljer ett mindre antal representanter, än nödigt är till bovakandse af vissa intressen, den freamskridande odlingen cch den fria pregsen äro säkrare medel att återgifva ett sådant Stånd en orättvist förlorad inflytelse, än en serskild representationsrätt, som i sådena omständigheter knappt skulle tjena till annat, än att göra desse intressen förhatliga. Ett samfäldt försvar af sila sansade, i besittning af en högre bildning varande, män skall ofelbart gifva saken ett vida bättre stöd, än allt hvad som kunde åstadkommas af män, hvilka ansågos tala i egen sek. Kunna de stora introssena:epresentera de smärre, såken åtminstona antagse, utt de förra icke skola sakpa representanter vid aflmänna vel, cch hyrd angår att korporationsval skulle omfattas med större intresse, torde detta bevisa för mycket, emedan det innefattar, att korporationsintresses hos de väljande öfverväger intresset för det allmänna. Det är ock derföro i de allmänna valens skola ett folks politiska uppfostran måste göra, på det individen må erinras, att vid utöfvandet af hans valrätt frågan i första rummnt är om landets allmänna intresse och i andra rummet om hans eget eller korporationsintresset. Sverige och Norrige, med en folkmängd, som icke uppgår till 4 !, millioner, ställda mellan den odlade verldens två största makter, befinna sig i en helt annan ställning, än alla de Stater, hvilka vid ombildningen af sin national-representation förfarit med den af Uisk. antydda betänksamheten. De ega hvarken Englands mekt och läge eller det skydd af ett mäktigt förbund, som de smärre Tyska staterna. Deras bestånd kan icke hvila på annan grund, än på en moralisk kraft, enighet och måtta, som i samma gred icke förutsättes för nyssnämnde länders sjelfständighet. Allt, som utgör ew vilkor för utvecklingen af nämnde pational-dygder, måste vi bafva mod att underkasta oss, således ock de verkliga eller inbillade faror, hvilka man i andra förhållanden skulle kunna anse sig böra, äfven med uppoffring af stora, ögonskenliga fördelar undvika. Hvad serskildt angår det anförda exemplet af åtskilliga Tyska Stater, skiljer sig den Svenska Statsförfattningen alltför mycket från den Tyska, att man skulle vara berättigad att, för genomförandet af en reform i den Svenska val-lagen, utan närmare undersökning, förklara ella de omvägar oundvikliga, hvilka man ansett nödiga för en dylik ändring i Tyskland. Ett land, der suveräniteten, enligt legarnas anda, är Furstens egendom, hvilarde på det för samma land egna begreppet, om landshögheten, der således Fursten eger leglig rätt att, såsom siste innehafvaren af denna suveränitet, utnämna sin eftorträare och att föryttra delar af sitt land, samt icke ir bunden af sin företrädares regeringsåtgärder; ett and, der man i detta århundrade i allmänhet, rm äst Då em gång skapa och i national representationen nföra ett fritt Bondestånd, synes icke på allvar sunna anföras såsom ett, vid statsrättsfrågors lösning, för Sverige lämpligt mönster. Flera tyska stater hafva dessutom hyllat principen Mf allmänna val; detta är betydelsefullt, när man betänker, hur genomträngt af feodalismen den tyska itatsförfattningen är, och vi skulle således icke hafva Dågon ursäkt, om vi af grundlösa farbågor äto oss afskräckas från förändringar, dem vår belägenhet manar oss att skyndsamt vidtaga.! Utskottet föreslår derföre: all riksdagsmannavalen må ske samfäldt af alla valberättigade inom le distrikt, som komma att bestämmas. Skäl härför äro redan anförde, men Utskottet vill äfven böra anmärka något, rörande de förespeglade vådorne. I afseendo först på Ridderskapet och Adeln, har Utskottet fortgått på en länge sedan beträdd väg, ler man sett spåren af åtskilliga företrädesrättigeter utplånas, i den mån de förlorat sitt fäste 1 ullmänna tänkesättet; att derutöfver försvara dem, eder till sambällets moraliska upplösning. Börden lär måst afsäga sig uteslutande rätten till vissa emveten och rätten att allena ega viss jord, och för å vidt nämnde rättigheter utgjort grunden till rätigheten att representera, bör äfven den sednare ned grunden försvinne. Utskottet skulle likväl äntat, att tiden sjelf fått beverka detta försvinnanle, men dels har Utskottet icke för ett stånd kunat bibehålla en represgentationsrätt, som det ej ibehållit för alla, dels fruktar Utskottet, att ett såant bibehållande skulle medföra äfventyr för den ak Ridderskapet och Adeln ansett för sin skönate arfsrätt att försvara. Genom föreningen med (orge har Skandinaviska halfön fått en ny kallele, och alla jäsningsämnen, som kunna gifva det na brödrafolket en exentrisk riktning, böra unanrödjas; ett sådant jäsningsämne är den adeliga epresentationsrätten. Utskottet är öfvertygadt, att venska Adelns personal inom national-representajionen har sig ett skönare mål anvisadt, än den, i in nuvarande afsöndring, kon uppnå, och att dena representation, äfven om ingen serskild valrätt örbehålles Rikets nuvarande första Stånd, icke kall sakna ädlingar, hvilka äfven med bördens rätt ära detta namn och hvilka, ställde i omedelbar emenskap med representanter ur andra klasser, ida mäktigare, än vu, skola verka till det allmän