ter till försvar för merkantilsystemet, som man förut sett af andra fullt ut lika väl utförda redan för 50 år sedan. Det må visst vara den obetaget, som det behagar, att uphöja den talang, hvarmed List drifver sin såk, såsom något utmärkt; men att derföre påstå, det Ad. Smiths satser i sednare tid blifvit förkastade af alla upplyste, då ett helt verldsförbållande visar huru det ena hindret efter det andra mellan nationernas inbördes gemenskap och lifligare handelstrafik faller, det visar ej blott obekantskap med hela veridsförhållandet, utan ock en viss oreda i föreställningen om Smiths theorier. I afseende på de anförda exemplen är det då blott Ryska regeringens, som f. d. Utgifvaren verkligen kan, utan att fela mot sanningen, taga till mönster, men om detär skäl att göra detta i allmänhet, och i detta mer än i andra fall, lemnas osagdt. Slutligen, och för att ej göra denna artikel alltför vidlyftig, fäste vi blott uppmärksamheten derpå, att det citerade yttrandet af Professor Höjer, som finnes aftryckt i ett sednare nummer af Freya, alldeles icke angår den speciella fråga, som utgjort föremål för denna tvist, utan egentligen en helt annan del af Ad. Smiths läror, som ej hör dit. Vi äre dessutom nog dristige att våga den tankan, att Höjers anmärkning i nämnde stycke, enligt hvad vi befara, innefattar en irring, den en så skarpsinnig man som Höjer säkert sjelf hade insett, om han fått lefva till vår tid, då en mängd omständigheter i konstens och den högre bildningens förbållande till det borgerliga lifvet och de i materiel mening productiva arbetena kommit till en utveckling, som ingen på hans tid kunde ana. Tidpunkten är nu icke den lämpligaste, att inlåta sig i en diskussion härom; men om någon vill stöta på oss litet längre fram, vid samma tid som den numera upphörda, men emot riksdagens slut åter utkommande tidningen Argusa a nyo blir synlig, skole vi söka atill komplett evidens deducerac vårt påstående.