allmänna verk förskaffa de anslag, som dessa myndigheter för Rikets tjenst önskat, men Kohunger ej uwllryckligen äskat (!) — Se der ufsigten, ohöljd. — Med förundran skola våra Läsare finna, att hela Riddarbus-förtjusninsen öfver den gula boken således icke är mer eller mindre, än cdet gamla systemets förnyade bemödande, att genom en af sina koryfeer söka förmå representationen, att lemna åt embetsmanna-myndigheterna mer al nationens medel, in Konungen sjelf, under närvarande förbållanden ansett sig kunna eller böra önska. En sådan afsigt synes i sanning utgöra en tillräckig förklariog, hvarföre vi ock härmed sluta sranskningen af ett arbete, som varit ett af de osmakligaste vi rågonsin haft det besväret alt senomgå, för att uppfylla förbindelsen att gifva allmärheten någon id om dess innehåll. Det eger intet ringaste värde, genom åsigter och språk. Det synes som Hr von Hartmansdorffs fordna befattning med tryckpressen icke hafi den verkan på honom, alt han lärt sig med skicklighet handtera den stora skattepressen Vi medgifva ock, attdessa pressars behandlingsätt är något olika. Lika böjd som Hr von Hartmansdorff visat sig för windragningar, då råga var om den förre, lika litet vill ban veta af några sådana för den sednare.