Aftonbladet – 16 september 1840, sida 4

m, men derefter, förskräckta af donna ovanls,; Ande B, grepo de till flykten med hufvudena msl-1 För enen och svansen i vädret. Gasen hade imedMen strömmat ut, ballongen saktade sig och det Eger des mig att hoppa ned på jorden. AS alla er qvarhöll jag ballongen och med en tillskyne bondes bjelp lyckades det mig att stanna Vi gingo derefter till fots till Rainham, hvarvi med posten återvände till Londonp.n ls Korrektionsdomstolen i Paris bar nyligen Of dom i en högst löjlig rättegång. En Hr al ldler Burnier hade nemligen fått I sitt huttud, atlnen 2On dl hens bekanta en gång skulle följa honom ye I gratven; den stackars mannen fruktade storli0, alt, liksom den fattige i sagan, blow åttöljas It al sin hund. För att, om möjligt, förekomma ldv icuna svåra olycka köpte hen sig en liten bok och 4 skref på första sidan: aJag lofvar, Vid mina MNAatly alt, Oå vi halva ÖV NYLAND Ait förlora IR tetdort Burster, följe honom till hans graf, så vida jag öfverlefyer honom; och Hr Isider Burnier, å sin sida, förbinder sig att göra mig samma tjenst, ifall jeg dör före honom. Med detta dokument gick su Burnier till alla sina bekenta, för att förmå dem att derunder skrifva sina namn. Han giek aldtig ut utan boken i sin ficka. Var hen i et sällskap, så begärde han alla närvarandes signatur; vid middagar dröjde han ej ens tilldess deserten framsattes, att bedja gästerna, unga och gamla förena sipa namn med de förutvarandes. Den person han en gång talat med, hvilkens underskrift han ej genast kunnat erhålla, var säker att andra dagen få besök ef honom, med boken i hand, lik en som sevalar sgubskribenter. En morgon presenterade jhan sig såluada för en Hr Lombard, hvilken han sott för första gången aftonen förut på ett keff.hus, Hr Lombard, seende de tre å fsrehundrade ungerskrifterna, trodde att han ämnade bagära penningeunderstöd, och emotiog honom derföre ganska kallt. Utan ati se på hosom, säde Hr Lombard herre jag har en egen fattigkista Burnier tog honom derföre snart ur denna villfarelse, men nu trodde kan att Burnier kommit för att göra spektakel af honom eiler att han var litet vriden, som man säger, och förklarade derföre att han ej vilie underteckna något: så löjligt dokument. Burnler blef så uppretad öfver deita att han fattade Lombard i halsen och säkert sru!le hafva sirypt honom, om icke en klocka lyckligtvis varit så nära, att Hr Lombard kunde inkalla sin betjent will hjelp. BurI nier arrestorades och dömdes till 450 francs böter. Han uppräknade panningarna, men gick derpå helt Jugat fram till presidenten och begärde hans unI derskrift. Presidenten nekade det leende; och Burnier leranade rummet, med en föraktlig blick på henom. — Modell af Hobart town. I London visas nu bland mycket annat en modell af Hobart town i van Diemens land, jemte tvenne rörliga panoramor af denna stad och af Sydney, förfärdigade af en Herr Peck, hvilken srbetat i 4 år på modellens förfärdigande. Dass scala är tjugu fot till en tum. Följende artiga baskrifning af detta konstverk lemnas af en Engelsk tidning: Då man inträder i rummet, drages ögat först till Mount Wellingtons snöbetäckta spets, men nedstiger sedan till det kulliga landet vid dess fot, på hvilkot staden ligger. Hussan likna mycket en En gelsk småstads, men äro mera strödda; gatorna, sextio fot breda, stära hvarandra i räta vinklar, och bakom hvarje hus är en vidsträckt jordtomt. Häraf får staden ett trefligt och landtligt utseende; husen synas väl derigenom först mindre, men vid nogare betraktande fianer man dem lika stora som i andra städer. Kyrkorna göra den bästa effekten, i anseende till deras höga spiror; guvernementsbusst samt några enskilda byggnader äro ganska vackra, ehuru de ej hafva arkitektisk fulländning. Om den förträffliga hamnen, i hvilken de största skepp kunna gå upp till quaisn, kan man dock ej göra sig en riktig föreställning, utan att hafva seit den i verkligheten. Oaktadt det ofördelaktiga i en modell — ty myckenheten af småsaker hindrar uppfattningen af det hela — är detta säkerligen det T bästa sättet att gifva ett noggrant-begrepp om en ssks utssende: man ser allting, det stora som det I lilla; en ritning visar föremålet blott från en sida, Ji en modell ses det från alla håll. För dem som I hafva vänner och bekanta i Hobart towa måste det vara ganska intressant att kusna ge huru husen s8 ut, der dessa bo, och de gator, de dagligen besöka. Husen äro mestadels af stuck, men också många af I tegelsten, sien och träd; taken, äfven på kyrkorna, äro nästan alla af spåg, ehuru da se ut, som de voro af skiffer; blott en e!ler två äro tegeltäckta. Gatorna — den längsta, Macquarie street, är en och en half (Engelsk) mil — 832 längre ut genom sin räthet, och skulle vara ganska vackra promenadplatser, om träd voro planterade vid sidorne. De yttre delarne samt den så kallade West-end, af lstaden äro ganska behagliga; deras utseende tillkännagifver comfort och välstånd. Att en stad på femtio år kunnat få en befolkning af 42,000 menI niskor, teatrsr och andra nöjen, är numera ej något underbart. Rösten från Ruinen. Ctam dame Efonm vaka Fe