Aftonbladet – 12 september 1840, sida 2

es och generalkonsul härstädes. frr Matuszewie och Carvalho afreste i går med postångartyget Sverige till Köpenhamn, der den sedare älven är såsom chargö Waffaires ackredierad. — —tRO— — Statstidningen innebiller en rapport från ilgier, från befälbafvaren på korvetten Nsjaden, apiten C.A. Virgin, hvars innehåll väl är värdt tt deraf taga kännedom. Den är daterad d. 20 Augusti, och lyder som följer: Eders Mej:ts korrvett och dess befäl emottogos vå det mest artiga sätt i Oran al General-befälhafvaren i provinsen Öran sams af öfriga sutoriieter oå stället. Eders Msj:s vica Konsul i Ocan anmälde, att Svenska och Norska jatressena med serdeles välvilja omfattas af Styrelsen derstädes, och att, då an beböfver vända sig till militära eler civila auorlteterna, han slitid är viss att påräkna rättvisa och bjeip. Chefen för Marin-stationerna i Oran, Korvest-kapitenen dMAssigny, Jomnade förllden viner dat krefilgaste bistånd ät ett Svenskt fartyg, som förolyckades i Oran, och allt möjligt gjordes, för att berga allt hved som stod att bergs. Sverges handel på de Franska besittningarna i Afrika tilltager årligev. Under innevarande år hafva 45 Svenska och 4 Norskt fartyg enkommit till Alglerie från hemlandet. Behofvet af Nordiska produkter ökas i semma mån, som lendet ytterligare inkräktes, befästes samt industrien och lyxen tillioga. Man ken derföre taga för afsjordt, att under ett pår mansåldrer bär kunna påräkna afsättaing af våra jernoch trävaror; ty om äfven, mot förmodanr, besittningarna skulle ombyta ägare, är det icke twoligt att civilisationen, en gång rotfästsd, kan utträngas, och som en följd deraf stå behofien ef Nordens effekter alltid qvar. Hvyså af Sverges hufrud export-artiklar här beböfves är egevtligast plankor och sparrer, semt jern i stänger. Men har försökt att hitsända en last af i Sverge tillverkade åkerbruksoch andra effekter al trä och jers. Spekulationen misslyckades, men jag enser icko ett ideen derföre bör öfvergifras. Orsaken till den mindre gynnsamma utgången var don, efier hvad jag med visshet känner, att pjössrna hvarkon till form, träslag eller arbete voro öfverensstäramande med de öfversända mödeliernpa, och hvad jornet angår, icke utförda med den nogsgranphet, som Arsbernpa gifva åt sina arbeten. Do flesta fartyg, som hitkomrma med jeraoch trälaster, gå härifrån till Terra Vecchia att tega salt, emedsn någon retur-frakt högst sällan är att påräkna. Blir jandet en gång lugnt, samt industrien och ägspderätten fredade, kunna från hamnarna vester om Ålgier retur-frakter med visshet påräkoes, antingen uti Salt fråa Oran elier Säd från Artzeo. Araberna samla ett ypperligt salt från irsjöar, sydvest från Oran. Jeg har varit i tillfälle stt se en ef de mindre saltsjöarne, 2 timmars väg från Oran. Den var uttorksd och liknade en snöbetäckt insjö I Norden. Arealen tycktes mig utgöra 4 å 5 qvadratmil. Et vigtigt steg, som återstår att taga, för att åt Nordiska handeln lemna säker vinst, är att etablera upplag af jen och trävaror i de betydligare Algieriska hamnarne, eller åtminstone i Algler. Genom en sådan åtgärd settes man i tillfälle att bålla varan nästan I det pris men ville, och vore ej, såsom nu är fallet, underkastad en tillfällig konjunktur i det ögonblick en last ankommer och genast måste afsättas; man vore alltid furmerad, äfven under de tider af året då seglingen är mindre uflig. Det är angeläget att i tid, på något dylikt sätt, söka för Sverge tillskapa ett slags monopolium så hendeln red jern och trävaror, innan en såden epekulation säites I verket från något annat lande Ryssland tyckes reden taga öfverhanden i afseende på antalet på hitkommands fartyg. ii förhoppning att åt Sverge söka skaffa öfvervigt uti ifrågavarsade handelsgren förvinner Hkväl, så framt ej exportörerne bemöda sig att bitsända dugliga varor, och alltid noggrannt ickttaga de uppgifker, som ingå i afseende på dimensioner och cert. En besynnerlig likgiltighet tyckes i detta afseende äga rum bland Svenska Hendlande, mot hyllken Styrelsens bomödanden att åt landet försäkra en indrägtig export-gren, måste strande. Nyjligen hitkom en trä-last af den dåliga beskaffenhet, att den icke kan säljas i England. Hvarken fartyg elier skoppare vore dessutom i skick att ingifva förtroende, i händelse att frakt-sffärer kunnat uppgöras. Ifrågavarande fartyg hitkom i början af månaden. Det var destineradt till Pliilippeville i Stora-bugten, i hvilken bugt det älven ankrade d. 25 sigtl, Juli. Som skepparen icke var rätt säker hvar han befann sig, och ingan stad syntes till, gick han följande morgon i land med båten, för att få vägvisare. Vid stranden möttes han af flora beväpnade Araber, och då han började visa böjelse att draga sig undan, eflossade de 25 å 20 skott på båten, som hastigt skyndade tillbaka om bord. Lyckligtvis träffades ingen ef manskapet, ehuru kulorna hvinade dem kring öronen. I förskräckelsen stack skepparen ifrån sig ankare och jerntåg och gielk till sjös, somt vidare hit, Efter de underrättelser, jag ef skeppsren infordrat, lärer han legat till anrkars straxt vester om Stora. Jag bar bos befälet bär anmält denna bändelse och fått till svar, att samma sak inträffat om ett Fransyskt fartyg kommit till stället och att Araberna ströfva omkring öfver allt der icke militärd stationer eller posteringar finnas, Detta öfverens? stämmer med hvad jeg redan haft nåden anföra rörande säkerheten i landet, och visar att fsrtyg måste noga akta sig från att ega kommunikstion med kusten på andra ställen än der man med visshot vet finnes Fransysk garnison. Vester om ÅAlgier, eller längs den kust jag ännu besökt, fianes för nordiska handeln egentligen blott tvenne ställen sf värde, nemligen de ofvan i underdånighet omnärande platserne Oran och Arzeo, Ocan är al betydenhet såsom yttersta vestra hamnen i besittningarna, provinsens hufvudstad, der många arbeten företegas, och såsom egande lätta kommunikationer med det inre. Arzeo åter är dåbouchå i vester för Mitidja-slättens sädssproduktion, då landet en gång blir så fredadt, att någon säve TNT tama Råda descka mfl. Hue