1 NYBERGS ViG UOlUBuläd, BämlL I HUSOL MR VA TU I UTRIKES. FRANKRIKE. En artikel i den ministeriella tidsskrifier Revue de Paris, skrifven af den bekante professor Lherminier, hvilken nu åter öfvergått ifrån den konservativa till den liberala sidan anses temligen allmänt beteckna den ståndpunkt, hvarpå den Orientaliska frågan kommi genom Konung Leopolds underhandlingar i London och konferenserne i Königswardt. Det fak tum, som i artikeln uppgifves om sättet, hvarpå Preussen ratificerat traktaten af den 43 Juli, bekräftas fullkomligt af Briisselska bladet Independent, som säger sig hafva hemtat denna underrättelse ur officiell källa. Detta, sammanlagdt med den omständigheten, att 3 procentsfonderna stigit på börsen i Paris, gör den ifrågavarande artikeln i Revue de Paris i närvarande stund märklig. En resumå af densamma meddelas här nedan: Först sedan traktaten var undertecknad, erkände man hela omfånget af densamma. Resultatet har öfverträffat afsigten. Man haricke i London med afsigt sammansatt sig att såra Frankrike till sitt inflytande och sin ära, man protesterar i Wien, Berlin och London högt emot en sådan tanka, och vi tro på upprigtigheten af denna förklaring, emedan vi tro på de trenne kabinetlens förstånd och insigter, Diplomaterne ville blott göra ett steg vidare framål; ty sedan Frankrike dragit sig tillbaka fån förklaringen af den 27 Juli 4839, för att icke längreuppträda fientligt emot Mehemed Ali, har traktaten af den 45 Juli 4840 tillkommit, gsåsom en ytterligare förklaring emot paschan, under en ännu mera hotande form. Knappt häfva sex veckor förflutit, och redan har den genom Hr v. Brunow tillvägabragta öfverenskommelssn moraliskt blifvit gifven till prix. I detta ögonblick hafva dess grundvalar blifvit skakade; man kan icke, utan attförklara Frankrike krig, förbandla med Orienten och utesluta Frankrike. Antingen är traktaten i London förespelet till en stor strid, eller ock blir den tillintetgjord, genom nya diplomstiska underhandlingar. — Hr Guizot skall verkligen i London alideles icke hafva möt! några stora hinder; formerne utgöra hufvudsvårigheten; det finnes diplomater, som 1ro sig rnödsakade att blifva stående vid en gång fattade beslut. 1 Konung Leopold har Franska ambassadören i London funnit ett betydande stöd. Lord Palmerston, Baron Bälow och Hr von Brunow skola i en vänskaplig konferens hafva uppsatt en note, som kommer att tillställas Frankrike. England skall deri förklara, att det aldrig varit dess afsigt att utesluta Frankrike från ledningen af de Orientaliska angelögenheterna. Traktaten af d 43 Juli är ingen hotelse, utan blott ett sätt att fråga Mehemed Ali, för att erfara hvad han förer i skölden. I Wien kommer en kongress att öppnas, der hela derna angelägenhet skall förhandlas roed Frankrike, och efter dessa nya debatter kommer en definitif traktat att afslutas i Konstantinopel. Baron Bölow har utan speciel fullmakt undertecknat traktaten. — Ratifikationen från Berlin har blifvit meddelad, emedan man icke i början af den nya regeringen ville skilja sig från Byssland och Österrike. Men Konungen af Preussen hear förklarat, att hans bifall till traktaten blott vore att anse såsom en eftergift, och att Preussen, utan att laga den ringaste del i tvångsåtgärderne, blott skulle blifva åskådare deraf. Konung Leopold kan anses såsom den egentlige medlaren emellan Tyskland, England och Frankrike. Hvad vår Konungs yttranden till de främmande ministrarne angår, så hafva vi förnummit, att han talat med kraft och lyftning. Så mycket är säkert, att allt uppbjudes för att undvika kriget. Frankrike skall, varnadt af erfarenheten, hädanefter umgås försigtigare med England. För öfrigt bibehåller Frankrike sin ställning. Dess sinnesstämning är på en gång moderat och krigisk. Konungen harmonierar fullkomligt med sin regering: Jag önskar att upprätthålla freden — har han sagt — men jag skall hvarken skilja mig från min regering eller mitt land.v Konungen har låtit de främmande kabinetten förstå, att han är medvetande af sin mekt och buru mycket han senterar några makters otacksamma uppförande. Det är besynnerligt att man, för att återställa freden i Orienten, utsälter sig för faran att i vester öppna oberäkneliga utsigter till nya revolutioner. Ryssland har förstått att binda Europa, utan alt binda sig sjelf; det kan uppträda ensamt och på egen hand, under förevänning al traktaten af d. 45 Juli. mm