telser, som kommit i omlopp angående Ludvig Filips krigiska stämning och manhaftiga yttranden till utländska diplomater, och framställer dem såsom ett försök att göra Konungen solidariskt ansvarig för Hr Thiers politik. Om Konungen, säger bemälde tidning, yttrade till uiländska sändebuden, hvad Hr Thiers skulle rodna vid att skriftligen säga dem, om han kallade deras förmän förryckta hjernor, så borde visst ingen ega större anspråk på förtroeade än presidenten af d. 4 Mars. Men om den närvarande ställningen mindre är en verkan af sakförhållanden än af stämningen hos person mot person, hos kabinett mot kabinett (d. v. s. af främmande regeringars misstroende till Hr Thiers), så ären J (ministrarne) antingen stora skälmar eller stora dumhufvuden, som vidare låta edra agenter underhandla om status quo; ty då är verkligen intet annat val än att förklara krig mot hela verlden. Reformisternes kommitte har beslutit ingå till Kamrarne med en petition, att hvarje medborgare, som kan vara nationalgardist, måtte ega valrätt, och hvar och en som eger valrätt äfven kunna väljas. En skrifvelse från Algier förmäler, att Cherchell blifvit häftigt angripet af Åraberne, men genom garnisonens tapperhet räddadt. SPANIEN. Med anledving af Madridska nationalgardets anbud att understödja ayuntamiento, har detta svarat, att det antoge tillbudet af beväpnade medborgares biträde för institulionernas upprätthållande, samt att man kunde vara förvissed, att om händelserna gjorde ett legalt motstånd nödvändigt, ayuntamiento skulle veta att göra sin pligt. Tidningarne anmärka härvid, att de med nöje se det municipalitetet har på sin sida makten så väl som rättvisan. PORTUGAL. Högsta domstolens ledamöter hafva vägrat taga del i den serskilda kommission, sore skulle nedsättas för att döma öfver deltagarne i den sista insurrektionen, och det på den grund, att alla dylika kommissioner äro förbjudna genom 20 artikeln i kartan. Denna förklaring har haft till följd. att ministrarne föreslagit Cortes att su:pendera äfven denna artikel al kartan. Deputeradekammaren antog genast detta förslag, med 350 röster mot 30; men Pärskammaren ville att krigsrätter skulle organiseras, hvarföre saken åter kommer att föreläggas Deputeradekammaren. ORIENTEN. Franske ambassadören i Konstantinopel, grefve Pontois, bade nu erhållit nya iastruktioner från Paris, och i följd deraf aflitit en note till Turkiska ministeren, I denna note börjar ambassadören med att beklaga, att Porten, med Frankrikes förbigående, afslutat ett fördrag med de andra stora makterna, genom hvilket man synes haft för afsigt att defimitift bestämma Orientens blifvande gestalt. Frankrike ville dock, detta oaktadt, äfven vid detta tillfälle icke frångå sin moderation och således icke lägga hinder i vägen för en blockad af Egypten och Syrien. Om deremot sakerna skulle gå ända derhän, att en Rysk flotta inlupe i Bosforen och en Rysk armåe begagnades till Konstantinopels försvar, då blefve Frankrike nödsakad: att frånträda rolen af blott åskådare. Traktaten af d. 43 Juli bade blifvit kungjord på kustlandet af Syrien och äfven meddelad Emir Beschir Eg 3 I