Aftonbladet – 10 september 1840, sida 1

utlåtande JM 43, i anledning af verkställd granskning af Statsrådets protokoller, jemte bilagan, åtföljd af en Ståndets skrifvelse, hvari, utom framställningen af anledningarne till denna åtgärd, Bondeståndet borde framföra den önskan att Kongl. Maj:t i framtiden må finna Rådgifvare, som med mera verksamhet och aktning för lagarnes helgd måtte uppfylla sitt ansvariga kall För att ingen tvekan må ega rum om syftningen af detta mitt förslåg, vågar jag aflemna ett projekt till underdånig skrifvelse i ämnet.n Det ommämnda förslaget till underd. skrifvelse var af följande innebåll; aStormägtigste Allcroådigste Konung! I den öfvertygelse, att Eder Korgl. Maj:t skall med välbehag emottaga bvarje framställning, som syftar till fäderneslandets bästa, bar Bondeståndet för dess del beslutat, ait begära Eders Kongl. Moj:ts nådiga uppmärksamhet på ett ämne, hvarutinnan Bondeståindet, efter mogen öfverläggning, ansett rikets väl kräfva, att, såsom ombud för den talrikaste delen af Svenska folket, med vördnadsfull uppriktighet, frambära sitt tänkesätt till thronen. — Enligt 29 Riksdagsordningen har Rikets Ständers Konstix tutionsUtskott vid denna Riksdag granskat de behörigen aflemnade protokoll, som i Statsrådet blifvit förde ifrån början af sistlidne riksdag intill den 4: Febr. detta år. KonstitutionsUtskottet bar, i anledning deraf, till RiksStåndenr inberättat, att Utskottet ansett sig böra ställa under tilltal af Justitiombudsmannen inför Riksrätt åtskilliga Eders Maj:is Statsministrar, Statsråd, Hofkansler och Föredragande, hvilka under nämade tid deltagit i rådslagen; och Utskottet har tillika, under åberopande af talrika anmärkningar emot rådgifvareåtgärderna i öfrigt, tillkännagifvit att det icke ansett rikets sannskyldiga nytta af Eders Möj:ts f. d. rådgifvare iakttagen, samt att flere af de f. d. föredragande icke med nit, skieklighet och drift deras förtroendeembeten utöfvat. — RiksStåndens öfverläggningar härom hafva ådagalagt, att de åsigter, som legat till grund för de väsendtligaste anmärkningarne, blifvit i allmänhet godkände, i hvad som angår karakteren af rådgilfvarnes uppfattning al sina pligter i det hela; men åtskilliga omständigheter hafva hos RiksStånden föranledt olika beslut; i följd hvaraf någon sådan anmälan, som 407 Regeringsformen föranleder, icke ifrån Rikets Ständer till Eders Kongl. Maj:t inkommer. Den hufvudsakliga ibland dessa anledningar är, att de rådgifvare och föredragande, som förnämligast hafva varit föremål för KonstitutionsUtskoöttets anmärkningar, dels under tiden med döden afgått, dels genom afskedstagande lemnat sina platser redan innan KorstitutionsUtskottets utlåtande till Rikets Ständer inkommit. — Antingen detta sistnämnda aflägsnande skett i följd af dessa mäns egen öfvertygelse, eller af Eders Kongl. Maj:ts bögsinnade hyllning åt det allmänna tänkesättet, bör det icke hindra nationens representanter att inför laudets Konung framlägga sitt omdöme om de anmärkte styrelsegrundsatser, som hos Eders Maj:ts bortgångna omgifning visat sig rådande, när de stått i strid med grundlagarnes bud eller rikets sannskyldiga nytta. Bondeståndet bar derföre, öfvertygadt om angelägenheten deraf att Eders Moej:t icke må lemnas i okunnighet om det, som under Statsrådsprotokollens granskning förekommit, beslutat, att till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna det af Rikets Ständers KonstitutionsUtskott afgifna utlåtande. Eders Kongl. Maj:t, som i egenskap af högste vårdaren a! Sverges statsskick, icke vill och icke kan hafva någon annan önskan, än den som öfverensstäsmer med lagarnes helgd samt folkets sanna väl, skulle säkert icke undgå att deraf fiona, hurusom rådgifvarne vid flere maktpåliggande tillfällen uraktlåtit att upplysa Eders Moaj:t, dels om -: grundlagarnes bestämda föreskrifter och Rikets Ständers beslut i afseende på användandet af allmänna medel, dels ock, i icke mindre vigtis ga fall, om den rätt som Rikets Ständer, när de, genom regeringsformens beslutande år 4809 Istadgade ett nytt samhbällsfördrag, tillerkände I Svenska folket, att genom sina ombud äga exa bufvudsaklig andel i besluten om sina angelölgenheter. — Att göra folkets röst börd är en pligt, som vid valen tll denna Riksdag blifvit Joss framför allt ålagd af Sveriges allmoge, som Istädse hyser den fasta tro, att dess behof och Tönskningar icke förgäfves skola förnimmas aflanIdets Konung, om de komma till bangs kunskap. IDet är med stöd häraf, som Bondeståndet icke Thetviflar, att Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med Ide högsinnade tänkesätt, hvaraf Eders Maj:t personligen vid så många tillfällen visat sig lifl vad, skall med deltagande piträda Bondeståndets önskan, att Eders Kongl. Maj:t för framtiden må finna rådgifvare, som i omvårdnad aflagarI nes helgd, i nit och skicklighet, samt i omsorlger för rikets sanuwskyldiga nytta, skola verksammare bidraga till fäderneslandets båtnad och iden furstes ära, hvilken Svenska folket för 30 år sedan kallade att uppstiga på Sveriges thror, aah sill huslken dat ctädcea hlickat med förtra