Aftonbladet – 8 september 1840, sida 3

0 FITA of: SS oo EA WW VER inom kort ämnade återvände. Siraxt derpå den 48 i samma månad lät hon uppköpa en qvartitet arsenik, för att förge rottor med. Den 46 sände hon gin rean för den förestående ju: hsigen en låda med allehanda små presentsr, deribland hennes porträtt, ett ur, skor, konfektyrer och ändiligeni ett serskildt omslag inlsgda bakelser (af det eleg man i Frankrike kallar Choux) dsm hon sjel! öfverströdt med socker. Du ssall, akrifver bon i det bref som ätslöljde skävkerna, vid midnattsstunden i morgon, dan 48, äta desrsa till mitt minne; jog ber låtit baka dylika åt mig, som jag skall äta vid samma tid till ditt minne, och så skola vi genom samma handliog, i samma stund, eburu skilda, på det Innerligoaste förenas. aMen, — tillade hon — rmeddela desta besynnerliga infall åt ingen mer än din syster,. Denna var då bortrest ifrån Paris. ILafarge gjorde som hans fru begärt, d. v. s. han åt gå uppgina stunden af bekolseverket, fast endas föga, men kände sig om natten illamående och fick kräkvingar. Men hvad som stegrar missienkan att frun var medvetande af denna förgifsning, var den omständighet, att hon efter afsärdningen af sina presenter och i synnerhet efter patten, den 19, förrådde en sällsam oro öfver sin mans helsotillstånd. Hon förklarade då, att om bennes men blefve sjuk, ville hon sjelf ila till Paris, för att sköta bonom: hon sände åtskilliga bud till Uzerches, för att fråga efter bref från Parig och upprepade ofta: aJsg anar alltid ett bref med sveria kanter. Lafarge, en kraftfull man, hamtade sig imodiertid snart från sitt illamående och återvände, sedsn ban erbållit sitt patent, den 3 Januari detta år till iGiandier. Hans fru emottog horsm med den lifligaste glädje och visade honom, då han kort derefisr sjuknads, det omsorgfullaste deltegande. En afion, sedan bam, på sin frus ivbjudnitg, förtär: späckad kapun med tryffsl, inträffade äter samma kräkningar och megsmärtor, sem i Paris. Dertill kom äfven en brännande hetta i balsen, förstockning i blodomloppet, så att bjeriat endast slog helt matt, och en qvälfvande ångest. Marie var under denna ständigt tilltsgande sjukdom den sorgfälligasie vårdarinna och sökte af ett disgs öm jalusi afligsna alla andra personer från din mans sjukbädd, till och med henps mor. Genska anmärkningsvärdt förefaller det, att hon, detia oaktadt, äfven nu forssatte sina, den 45 December påbegynta råttförgiffningsexperimenter och för detta ändsamå! flere förnyade ginger från Uzerches och Lubersac läv hemta ersenik. En viss Denis, anställd vid jernkammeren, hade, under tysthatslöfte, fått i uppårag att verkställa uppköpen. Hon gjorde för öfrigt inger hemlighet af detta och omsalie till och med för sin man, stt hon egde nog gif: att förgöra en hel arme råttor. Ea morgon begärde Laferge en äggula med socker. Marie, som ännu låg, erbjöd sig genast att tillaga detts, men förekoms af sin svägerska, fru Buffiere, och då den sjuke imedlertid ingomnade, stälides koppen med ägget bredvid hars gäng. Kammarjungfrun gick ut och frun trodde sig obomarkt, icke ibågkommande ati i sammma rum ännu befann gig en ung flicka, fröken Brun, som just var i begrepp att siiga upp. Denna såg nu, hbu:u Marie Capelle ur ett hvitt papper skakade något i koppen cch derefter omrörde det med fingrei. I detta ögonblick inträdde Lafarges meder och den unge frua borställde bastgt koppen, men fortsatte åter attröra om äggulan, så snart modren gå:t ut. Fiöken Brun frågade nu, hvad bon blandat i ägget. Hon svarade att det varit orangevatten och iemnade, vär detta icke fanns tilifredsställsnde, ingen vidare upplysning. Aggulan räcktes åt den sjukr, men ban smekade ej derpå. Koppen blef derefier stående på kaminen och fröken Brun märkte på ytau en besynnerlig, kalkartad och oupplöst substans. Ett lika ämne visade sig på boten i koppen, då man bälls ur äggulan, och då fröken Brun imedlertid fästat uppmärksamheten härpå, skickades denna fällning på apoteket, för att undersökas; der förklarades det för arseniksyra, hvilket äfven flere läkare och Eemister i orten bekräftat. — Samma dag — det var den 41 Januari — begårde Lafarge något brödvatten, med vin och socker, att dricka, Hans fru var ensam hos bonom; endast fröken Brun satt till halft bortekymd af kaminen och arbetade. Denna märkte då, buru Marie Capelle, med glaset i handen, gick till kommoden och drog ut en låda; hon kunde väl icke se kommoden, men börde huru frun med skeden först berörde et: anna: fat och sedan förde den i glaset och omrörde vattnet flere gänger. Marie räcktve derpå sin man drycken. cAck Marie! utropade denne, sedsn han druckit, ahvad ger du mig . . . det bränner!, Detär icke att undra pån, svarads frun, man läter bonom dricka vin och han har isflamimsation., Fröken Brun rärmade sig sedan kommoden och märkte, att derpå var utspilldt ett fint, hvitt puiver, som lsdde från en, med dylikt pulver uppfylid dosa uti kormmodlådan. Beggedera, dosans innehåll och pulvret på kommoden, hafva sedan blifvit undersökta och visat sig vara ersenik. Resten af drycken, som Marie Cspelle räckt sin man, bar äfven biifvit undersökt och befunnits innehålla arseniksyrs. Aftonen samma dag bemärkte fröken Bruni den sjukes kammare ett glas med hvitt pulver och något vatten. Hon frågade Marie, hvsd det var och denna svarade, att det var gumimivatten, som hon tillredt åt sig, tilläggande: adu vet, det är min favoritdryck. Hon fyllde nu glasst med vatten, omrörde det och drack; men om natter hade hon kräkningar. För gummi förklarades bon äfven eww pulfver, som hennes svärmoder såg henne fålla i en diyck och bjuda den sjuke. Ja, icke blott i drycken blandade hon gift åt den sjuke, hon aånbringada äfven dylikt 3 flanell, som mean, efier ordonnation, begagnide, att frottera hopom med. Hans moder märkta, då deua skarva: des, ett fint, vitt pulver; typet undersöktes seci:mera och befanns innehålla 2: gontkayte. Den sjuze blef imedilartid siuntligen sämre och i samma inån tilltog hos hans anbörige den frukisnsvarga misstackan mot hans maka om förgtitning. Man kallade en ny läkere, doktor Lespinats, och denne uttrlede bestämdt ordei: chan cör förgifted. Vid detta ord störtade sig den olyckigts moder under gråt och jämmer till den hv!föde sonens säng; men i samma ögonblick fo: pun tillbaka, liksom vid åsynen af ett spöke, un: Ar mV I Land gam fan ha Laos AA Masia I