Aftonbladet – 3 september 1840, sida 3

—! ———-22224 TIDENS ORO OCH TIDENS KRAF. BETRAKTELSER UNDER RIKSDAGEN 41840. Två häften. Stockholm 4840. Tryckt hos P. A. Norstedt Söner, Kongl Buoktryckare. pHos skriftställare, som den sista tiden nynskapat eller omskapat, är icke alltid, eburu oftast, tvädrägt och oklarhet; men nästan allptid brådska, — brådska i tanke eller ord eller beggedera. Man ger sig icke ro att utntänka något, utarbeta något, och orden äro bevingade. Löslig är sammansättningen, uti bunden stil och obunden. Läsaren slukar födan begärligt, men sällan mättar denna tunna spis. Man har orätt att kalla den lättsmält, ,derföre att den lätt och i mängd kan förtäras; ,sallader och sötsaker äro i stället hårdsmälta. ,Man läser ofta med nöje de lätta artiklarne, första gången; men andra gången vill det sig picke. Hvem har också nu mera tid att läsa någonting andra gången? Det kan i nutidens valster finnas rätt mycket snille, framför allt talang; men de äro beräknade att vinna ögonpblicket, och kunna ej vinna mer, än hvad ögonblicket kan gifva. Man ser blixt på blixt: vmen den välgörande solen, som mnärer mec phuldhet, som gör frukten mogen och saftig det är detta som saknas. O, Sancho Parga! Sancho Parga! Hvilker mängd af ordspråk! Hvarföre lefver du ej än för att kunna uppfånga dem och ännu me: föröka ditt roliga förråd! — Så hafva vi son oftast sagt för oss sjelfva, när vi, nyss för och under innevarande Riksdag, haft att arbet: oss igenom någon ny massa akademiska dekla mationer från de konservatives fabrik. Äfvei ofvanståerde ordspråkssamling föranledde os till samma utrop; men det oaktadt kunde v ej afhålla oss från att anteckna den här, såson inledning till granskningen af den skrift, hvaru den är hemtad; emedan den innehåller et Iprof i smått på den deklamerande sakförare konstens maner i allmänhet, och en karakteri Istik, till ej så obetydlig del, på författaren leget arbete. Vi skulle smedlertid göra honor I mycket orätt, om vi ställde detta bland d vanliga produkterna från samma håll, eller sad att det ej innehölle annat, än dylika tillämp ningar af ,elogernas, berömda retorik. Förfat taren anlitar den blott i nödfall och när ha sträfvar att se sakerna i stort, eller från e mera vidtomfattande och, som det heter, fil sofisk synpunkt. Varseblilfver han då, hvilk ej sällan händer honom, tingens yta allenas så få hans läsare ett öfverflöd af ord, till e sättning för hvad som brister i innehåll. B traktar ban deremot i detalj och på nära hå så ser han merändels tydligt och berättar or ständligt hvad han sctt; icke mera då i är Ww or Mm mm WW. FT