Aftonbladet – 3 september 1840, sida 2

förbundae, att med mera omsorg besörja deras gifta ijenstehbjons välfärd och bergning, än nu I allmänhet sker; för min del, jag fåröppet bekännadet, befarar jag, att stipulationerna i betänkandet icke uppfylla våra rättmätiga önskningar i detta fall; ehuru j:g äfven medgifver, att det måhända, och till undvikande af splittring Stånden emellan, blifver en nödvändigheb att detsamma på prof antaga, för att åtminstone utvisa den väg, kommande Ständer böra beträda, för att säkrare och i grunden kunna bota det onda, hvaraf samhället ägt och ännu äger en så dyrköpt och bitter erfarenhet.n Petter Persson från Örebro län (skriftligen) rigtade sinaa anmärkningar uteslutande mot 4 gg. Erkände föräldrars naturliga och kristliga pligt act uppfostra sina barn under dessas omyndiga år, till fuligörande af hvilken skyldighet föräldrar äfven genom verldslig lag bords kunna tvingas. Men som föräldrarne, när barnen uppnått myndigheiså!dern, icke kunna dispunera öfver deras arbetsursfier, eller hindra dem att försätta sig i en belägenhet, bvarigenom de faila sambället till last, bör underhållsskyldigheten då upphöra, så framt ej föräldrearne gonom en bovisligen vanvårdad uppfostran, sjelfve lagt grunden till barnens förfall. Att underhålla afkomlingar i fjermare led ansåg Tslaren endast böra förblifva en moralisk pligt. Barn och barnbarns skyldighet att underhilla föräldrar och förfåder borde i lagen bestämmas, så framt de af dem njutit uppfostran. Tillämpningen af 4 S, sådan den nu befinnes, skulla blifva högst tryckande för den faitigare arbetande folkklassen, för hvars medlemmar en enda tillökning i afgifterna för dess hushåll ofia är tillräcklig att bringa dam till tiggarstafven. Det korrektiv, som 8 innehåler, znemligen ett socknämnd kan efiergifva den 1 4 före: skrifna fattigvårdsansvarighet, vore så mycket mindre tillräckligt, som till ledamöter i denna nämnd vanligen komma att väljas possessionater och mera förmögne bland allmogsas, i hvilkas intresse det ligger att slippa deltaga i försörjningen af sådana fattige, som bland slägtingar i rätt uppellor nedstigande led räkna någon, som sjelf äger sin bergning, och hvilken sistnämnde sålunda komme att dömas af dem, som sjelfve äro parter. Yrkade återremiss. (Forte. följer.)