Aftonbladet – 3 september 1840, sida 2

had så RJ VU HMHIlBUU UVI au FTRULTBRE TV 2 PJ TAR vissheten derom att någon förtjenst hemma icke står att erhålla, utan geaom utvandring till andra mera lyckligt lottade provinser, måsts sökas, skall ofelbart vå!la en farhåga och en modlöghet till kraftiga åtgärders vidtagende, som för de nödställdas beiägerhet kan blifva farlig. Jag föranlåies derfö ra åsyo upprepa, samt erinra om en af mig mo tionsvis gjord framställning: att det anslag för undsättning i svårare år, som Rikets Ständer troligen bevilja, åtminstone till en del må för ifrågasatta ändamål och under denna form utgå, hvarigenom äfven arbetsklassens håg till större sjelfverksarhet ken äggas, samt större egentlig skuldsättning undvikas. Likväl böra, för sådan bändelse, planer tili allmän na arbeten förut till utförande vara färdiza, ehvar det kan erfordras, samt medel att tillgå, för att under kommunalstyre!sernas inseende och ooggranpa förvaltning snvändas, med sky:dighet af redovisning så inför Taxeringssom P öfvivgskommitteerne. Blott på detta sätt blifra, som jag förmodar, Sockenzämnderne i tillfälle att kusana fullgöra de i åberopade mom. dem gifna uppdreg, och en dast bärigenom kan Staten se ändsmålet med undsättningarne uppfyllt, samt folkets mer eller mindre tillfälligtvis iråkade olyckor och behof afbulpne. Vid 43 anmärkes: att der stadgade meximiafgift, 6 sk. är för hög, åtminstone för den arI betande — icke sjolfständiga klassen; utan synes mig, om en dylik afgift pröfvas nödig, densamme heldre bör utgå till dubbelt belopp af ds förmögnare. Den förra klassen har få förespråkare, em icke vi åtega oss deta värf allestädes hvsrest derag rätt kan ifrågakomma; och deras belägenhet är för öfrigt sådan, ati de billiga anspråk på mildring, som kunna göras, ej böra underkännas. Jag må ste bekänna, att jag icke inser rästa förståndet af 2 mom. i 44:23 Ä, då der bes:ämmes, att fattigvårdsbehof för oäkta barn, I händelse af modsens död, skall bekostas 8f det samhälle denna tillhört vid barnets födsel. Till förtydligande häraf ville jeg hafva utredt, buru stezdgandet bör tillämpas äfsen å flera barn, födda å olika orter, äfven om modren sedermera varit å annet stä!le mantalsskrifven. Vidare kan jog icke undgå anmärka: att 15:de och 16:de SS., togna i ett sammanhang, synas mig påget mosverka den friare flyttning, som för arbetsklassens bättre utkomst och trefnad bör tillåtas; och då dertill kommer, att 47:de , efter bokstafvep, synes ålägga en hvar, således möjligen hvar-:! sandra besökande vänner, bandtverkare till andres tjenst och biträden, m. fl. som en månad vistesinom annat samhälle, än der da äro mantalsskrifne, ; att till pasior saflamna frejdbetyg, så torde försig-! tigbeten i dessa delar vara nog långt drifven, samt SS. böra omarbetas till mera likstämmighet med i lantagna bruk i allmänna och enskilda lefnadsförhållanden. Då jag sålunda slatat den egentliga granskninIgen af betänkandet, åt hvilket jag för öfrigt gör full rättvisa, för det rent movskliga och humana i: dsas syftning, jemförelsevis till förra tiders fattig-! vårds-lagstiftning; återstår den, äfven af kommitI tenter och egen öfvertygelse mig ålagda pligt, att: söka utreda den verkan det s. k. Statfolkssystemet haft och änru fortfar att utöfva på Svenska allmogens ställning och förhållande till så väl det slmänna som fattigvården. oo Det är en ganska naturlig följd af den stora ut-; veckling och framgång jordbrukasindusirien i sednara tider erhållit, att särdeles större jordägare, hvilka förut med brukare och torpare häfdsat sine jordrymder, nu mera finna en stör:e materiell vinst: uppkommen deraf, att arbetet med statfolk bedrif-! ves; helst den behållning, som arrendatorer, brukare och torpare, obaräknadt deras större hushållsförsörjning, kunnat och bordt göra asig, derigenom hos Jordägaren qvarstadnat. Man har dock ofta härvid I förbisett flera vigtiga skäl, gom bord: afråda från denna sjelfbrukningsmethods alltför vidsträckta begagnande, och deribland förnämligast den minskning i den bezutna allmogens antal och förmögenhetsvilkor, som häraf uppkommer, samt den större kostnad som fattigvården måste medföra, då en mängd förut bergade personer måste dersamma tillita, och hvilken sålunda till en betydligara del skolat drabba socknarnes öfriga innevånare, de! der hittills icke utgjort eller utgöra fattigvårdsbidragen efter antalet af arbetare, uten efter hem-l mantalen. Då imedlertid ägande rättens fria utöfning hvarken kunnat eller bord: genom någon lagbestämmelse inskränkes, hafva olägenheterna af sjeifbrukningssystemet alltmer framträdt till denj grad, att de måste skådas på nära båll, och med den djerfva blick som kan genomtränga förhållandet, jemfördt till de tider, då Svenska allmo-! gen till största delen var full: besuten, icke endast å egna hemmen, utan ock på de större och mindre godsen, såsom brukare, samt för det sednero fallet äfven sjelfständig i den mån, kontrakteroe voro med billig omtanka upprättade. I allmänhet upp-:! kom häraf den följd, ati giftermål den tiden mera sällan före stadgad ålder ingingos, någon bemmansdel var att tillträda eller odlingslägenbet att tillgå; hvilka företag alltså med mera säkerhet och drift kunde utföras. Folkmängden steg väl icke medl: samma förvånande hastighet, som i sednare tider, men det yzgra slägtet blef omsorgsfullare uppfostradt, och låg ingen till last. Detta förhållande är; pu mycket förändradt. Det ena godset ef.er det; andra afhyser dess bonde hemman, rågon gäng till! och med torp, för att dem sjelfva bruka; och mäng-:: don af dessa åboer blifva i lyckligeste fallet torpare, men lika ofta dagkarlar, statfolk eller inhyses-,) bjon; enär ärfda etlor förvärfda tillgångar mera sällan tillåta inköp af någon smärre hemmansdel, fom, äfven för detta fall, bidrager att öka den långt I 4 sträckta hemmansklyfning, hvaröfver bekymmer och billig farhåga från mänga orter förspörjes. Folkstockens starkare tillväxt, och herägenheten för ett så kallads oberoende, föranlader till tidiga giftermål, sällan på säkrare beräkningar grundade, än: blost årstjenss för mannen; barnskaror tillkomma, ! ofta utan möjlighet för föräldrarne att dem föda, ; vårda cch undervisa: svårigheterna att under dyl-, ka förhållanden erhålla tjenst ökas; kommunercet. föra om inflytiningsrättigbeten ett nära beständigt ; smäåkrig sig emellan; och följderna af allt detta har på många ställen blifvit en vanvårdad och demo-! ralissrad populstior, oförmögen att, serdeles I svårare år, förskaffa sig bergning, samt fattigvårdei: anrstalternes betungande, vida utöfver den beskrif. ning, jag derå vill lemna. Genom det af vårt Sånd 23 allmänt hyllade folkskole-systemets antagsnde,