Aftonbladet – 3 september 1840, sida 1

RIESDAGEN. Ridderskapets och Adelns öfverläggning den 4 och 3 Juli, angående anmärkningarne mot den förra Rådgifvare-personalen. (Slut från gårdagsbl.) Hr Strå!e, N. W., genmälde, i afseende på siste Talerens yttrande, att hen icke yttrat sig om nigontirg, gom kurcde blifva föremå! för RiksRättens behsardling. Hsde blott yttrat sig om hvad nu vore i fråge, nemligen användande af 407 RegeringsFormen, och trodde icke att rågon skulle bafva den tanken om borom stt, der det vore fråga om lagernes tillämpning, ban skulle hafva nögot anseende till personen eller, rär det gällde, svika uti ait använda dessa lsgar, om de verkligen borde användar. J:g har, fortfor Tal., yttrat mig om rödvändigheten af en styreise-plan och om de svårigheter, 2om freamställt sig mot bildandet deraf, allt från år 41809 tili nävarsnde tidpunkt. Svårigheter finnas ävnu alt bilda densamma, men jeg her stadgat min öfvertygelse derom, att bildandet deraf är det enda, sem kan frälsa värt fäderneslsnd från kanske månsfaldiga olyckor, och det är derföre jag tsgit ordet att offentligen uttala denna min öfvertygelse. Har jsg orätt derusi, så må det drabba mig, men denna öfvertygelse är min, att det är upprättandet sf en sådan styrelse-plan, som Korungen godkän! ner, och då han säger till de personer, hvilka han ämnDper kalla till sina Rådgifvare: Viljen J, med antagande af dessa grundsatser för Rikets styrelse, deruti biträda mig med edra rådslag, så ankommer det på dem, att svara Ja eller N2j; och kan en Regent icke uti sitt Rike finna personer, som, med antsgande af sådana grundsatser, inträda i Rikets styrelse, så måste de ej vara riktiga, utan man måste då entsga andra, som verkligen öfverepsstämma med folkets sannskyldiga nytta. Doat är ur denna synpunkt, som jag talat, och jag hade trott, att KonstitutionsUtskottets ledamöter skulle vara ense med mig uti den öfvertygelse att så borde tillgå; ty det erkänner jeg, att den motsatta meningen, nemligen att sjelfva initiativet skulle komma nedifrån, att grundsatser för Rikets styrelse derifrån skulle komma, det kan jsg ingalunda gilla, ehuru jag visserligen medger, att till en viss del, i fråga om detaljer, de som befinna sig i dalen, oftast veta mer, än de som äro på höjden, huru det der står till, men de kunna ej öfverskåda hela Rikets ställning och öfverväga alla de omständigbeter, som der böra komma i betraktande, innan man kan handle. Der isträder öfversigten af mångfaldiga intressen, och man måste noga öfverväga, hvilka som måste efses och hvilka som måste upp