Aftonbladet – 2 september 1840, sida 1

r S sk. Banko. Prenumeration och Utdelning 1 Bladets I atan ech Clara Bergsgränd; i BJöÖRLINGS vid Kungsbacken; ; vid Storgatan å Ladugårdslandet; i F. BASTMANS i huset is Kontor till 9 sk. Ranko raden, Utdelning kl. 6 eft.maidd för min del tror, att mycket talar för denna åsigt, och anser det troligt, ait vår thronföljare, med sitt utmärkta krigaresnai!le och sin erkända militäriska talang, hade för ögonblicket kunnat föreskrifva hvad vilkor ban behbagat. Hvad åter angår frågan, om vi bordt återtega Finland, så beror omdömet derpå, huru men batraktar frågån. Betraktsr man den ur politiska och kommerciella åsigter, så måste frågan besvaras med nej! Betraktar man den åter ur en varm fosterlandskärleks synpunkt, så blir svaret ja! När man då ansåg sig icke böra eller Icke kunna återtaga Finland, så uppstår fråga om, hvilka garantier Sverge hade, för att skaffa sig ersättning derför. Här framställer sig åter frågan om Norge, nämligen så, att Sverge skulle kunna erhålla någon ersättning för Finland genom Norges besittning; men hade Sverge verkligen någon garanti att få Norge? Jag besvarar åter denna fråga med nej! ty det stod ännu i vida fältet, buruvida de allierade makterna skulle lyckas att störta Napoleons öfvervälde. De historiska dokumenterna visa ju också, att man villa afspisa ots med Trondbjom och aw vi måste återeröfra Norge på egen bekostnad och, med uppoffring af den sista öfveriefvan utaf den store Gustaf Adolfs eröfringar och af våra stora historiska minnen; men sedan återstår ärnu en fråga, nämligen på hvad sätt Sverge borda begagna besiitningen af Norge, underkufva Norge eller bibehålia dot under en federativ författning. I detia afseende får jag uppriktigt bekänna, att j:g anser den politik, som följdes, vara den riktiga. Jag anser det vara gifvet, ati uti den federativa författningen ligger den säkraste borgen för dessa nationers lycka, och min öfvertygelsa är, stt en stat, bestående af 92:e nationer, der dessa få bibehålla sin iadividualitet och sin nationaltet, bar mera kraft, än om den ena vore införlifvad uti den andra. Således, när jag ser saken ur denna synpunåt, så beror värdet af Norges besittning på harmonien emellan de begge staterna. Denna åter har blifvit störd genom ett slags machiavellistisk politik, hvarigenom man sökt reta Svenskar mot Norrmän och Norrmän mot Svenskar. Jag bar redan anfört, alt jag vidrört 4812 års politik endest såsom en premiss. Jag ville dermed endast antyda, att det är farligt att trotsa id3sr, mera farligt öfverhufvud, än att sätta de materiella Intressena i jäsning. Bovis att så är torde icke vara svårt att framlägga. Jag har redan antydt en del deraf, men vill icke fortgå på denna ömtåliga bana. Eit enda bevis derpå vill jag deck framdraga: nödgedss icke Sverge officiera vid uppresande af monumentet öfver Finlands eröfring? — Men då monumentet upprestes åt vår, på en gång störsto Konung, stösrte hjälte och ädlaste mesniska, då officierade ingen Svensk. Af en annan värd Talare bade han fått uppbära åtskilllga sidohugg. Bland andra beskyllningar att lysa med lånta fjädrer, och att hans enpörande skulle innehålla stycken, som vore tegnd ud en utländsk författars, rämligen Tocqueville. Hede visserligen läst den, meEn för längesedan. Erkände, att det fanns en strof uti hans anförande, som vore öfversatt ur en utländsk författare, nämligen ur Sismaondi, men icke ur Tocqueville. Finga i allmänhet erkänna, att han både samlade och läste allt, som kom ut både i politiskt och statsekonomiskt hänseende. Ansåg detta så mycket nödvändigare, som amsan hittills lärer hafva föga att lära af våra svenska statsmäåns politiska takt och handlingar.n Samma Talare har äfven beskyllt mig för, att med mitt anföranda hafva velat skräma Riksens Ständer. Min afsigt bar på sätt och vis varit, icke att skräma Riksens Ständer, men att afskräcka styrelsen från att fortgå på inkonstitutionalitetens och innationalitetens bana, som densamma hittills beträdt. Deana förändring tror jag, att hvarje god medborgare måste söka tillvägabringa, då man betraktar det jäsningstillstånd, som nu eger rum, och jag är öfvertygad, att det kommer en tidpunkt, då man lyssnar dertill. I allmänbet har blifvit mig förebrådt, så här i Ståndet, som utom detta hus, att toner uti mitt anförande varit något för skarp. Det är möjligt, att den varit skarp, men den har varit sann — här är mitt vittne derpå (han slog sig för bröstet)! och jag är säker, att detta vittnesbörd ej kan af någon jäfvas. Man skall föra ett moderat språk, predikas det med enighet af alla opinioners organer; men detta är ej uti oppositionens intresse; dess sak skall vinna mera på att få fram sanningen på ett kärnfullt språk, hvilket mera talar till öfvertygelsen, än ett moderat, som ofta endast är produktion af en ljum öfvertygelse; ty den, som lifligt älskar sitt fädernesland, kan icke undgå att blifva varm, ja, glödande het, och det varmt kända blir också det varmt ssgda.n Hr Stråle, N. W. Här vore i hans tanka mindre fråga om den närvarande stunden än om framtiden, och hade derföre trott att hvar och en, som kunde något bidraga till hvad som möjligen kunde leda till allmän nytta, borde frambära sin skärf på fäderneslandets altare. Yttrade derefter sålunda: Jag hörde på förmiddagen en Talare, Hr Lefrån, yttra sig, och fann, för min del, hans yttrande riktigt samt instämde deruti till det väsendtligaste, nemligen deruti,; att grundlagens stiftare år 41809 icke åsyftade sådana konstitutionella former, som i åtskilllige andra länder utbildat sig. Man afsig icke då möjligheten ens deraf, att en nationell representation skulle kunna genom utöfningen af sina rättigheter afeller tillsätta Konungens Rådgifvare; men ville icke att densamma derigenom skulle kunna hafva den egentligen styrande makten i landet. Exemplet från den föregående så kallade frihetstiden var icke inbjudande att beträda en sådan bana. Sverige har alltid varit styrdt af en Konung, från hvilken, om jag så må uttrycka mig, sjelfva lifskraften uti Rikets styrelse utgått. Detta ansåg man vara den egentliga grundprincipen för den Svenska monarkien, vara detför s Af trycket har i dag utkommit (h. å 40 sk.) Tredj -—EK a, 4 af Vi tmrnmNö