Aftonbladet – 2 september 1840, sida 1

VU SS RAVE DEVA ff MAMA rn or oo oo —rusat Nr 86 vid Nybrobamnen; i 8. S LAGERVALLS Enka da Slessgatam ANNONSER emottagas endast I förstnämn I 2:ne år varit ledamot af Konungens konselj, och icke under denna tid kunzcat eller ens sökt tillvä gabringa en fösändring uti detta system. Af detta skäl, obsräknadt de i betänkendet upprätnade serskilda gravamina, anser jag 107 på hoaom vars tillämplig. Hvad de öfriga tvsnna ledamöterne beträffar, aå bar Frib. Lagerbjelke alltför kort tid varit inne i denna konselj, att jag skulle anse 407 på honom i detta afseende vara tillämplig. Datsamma gälle: om Hr Ihre, hvilken dessutom genom sitt mode. rata handlingssätt, i afseende på tryckfriheten, i motsats mot det snart ssgdt fanatiska, som före honom ägde rum, visat den sympatbi för konstisutionalla idtar, som jag skulle önskat att Konungens Rådgifvare i allmänhst ådagalagt. On det är nödvändigt för landet, på det att icke ansvarigheten må anses för en barnlek, att 407 R.f. tillämpas på den eller dam af dan förra Styrelsens medlemmar, som dertill verkligen gjort sig skyldige, så är detta äfven angeläget såsom en visk åt de nu i Styrelsen inträdda ledamöterne, på det de må veis hvad Rikets Ständer i detta afseende fordra och önska. Vi hafva för några dagar sodsn hört en af Konungens Rådgifvare yttra, angående näringsfriheten, att han, såsom ett vilkor att tillråda Konuagen en ändring deruti, önskade att hafva Ständernas önskan bestämdt uttryckt. Huru mycket mera angeläget är det icko för deane Rådgifvare och hans embetsbröder, att I on så vigtig politisk feåga, som denna, hafva Rikets Ständers opinion tydligt och strängt uttryckt. Jag tror likväl och hoppas, att de nu ingångne Rådgifvarne (jag har sagt detta en gång förut) ej skola gifva dementi åt de fö: hoppningar, man gör sig om dem, och jag uppmanar dessa Rådgifvare att, innen denna Riksdags slu:, söka tillvägabringa en Kurg!. proposition till Rikets Ständer om indragnicgsmektens upphörande, Doatta vore ett steg, hvarigenom de skulle visa, att de vilja beträda den konstitusionelia banan, och hvarigenom de äfven, i stället för den missbelåterhst, som fianes i landet, skulle återföra belåtenhet. Jsg skulla äfven önska, att den gamle Konungen, genom en sådan åtgärd, blefve i tillfälle att återskänka åt nailonen ren och oförfalakad tryckfrihet, som 86 R. F. erkänner, och som 4812 för hans skull inskränktes. Derigenom tror jsg, att den entusiasm för denne Konung, som under de sadnare åren tyckes hafva varit mindre än den var i början af hans regering, skulle helt och hållet återkomme, och jag skulle önska, att den gamle Kovungen finge nedstiga i grafven lisa älskad af netionen, sm han uppsteg på Sverges thron.n Friherre Klingsporr, M. Ph,, ensåg sig böra göra en ädel Giefyve, som ingå:t ul ett motivaradt försvar af 4819 å:s politik, uppmärksam derpå, att Talaren föga vidrört don saken. Uppläste, tili bevis derpå, följande strof ur sittanförande: Här är icke tillfället att politiskt bedöma den:amms; jag iaskränkter mig til det yttrande, att den varit mindre olycklig och tedelvärd 1 sjelfva saken, än den blifvit genom följderns, samt nödvändigheten och sättet att försvara densamma. Detta vore allt hvad ban yttrat, och hade väntat, att icke detia ömtåliga ämne skulle återigen upprifvas. Men efter ban först vidrört detsamma och Grafven utkastat stridehandsken, så ensåg han sig skyldig upptaga den. a Hvad nu 4842 års politik angår,, fortfor han, aså bör man betrakta den under 2 synpunkter, nämligen saken och stipulationerna. Hvad sjelfva saken vidkommer, så anteger Grefven, att vi på sätt och vis voro tvungna att antaga denna politis, för att icke löpa fara att blifva förvandlade till en feansysk prefektur. Jag vill antaga, at: på spillrorna af den ryska kolossen en universalmonarki hade uppstått, så hade lixväl Sverge, till följe af sitt insulära läge, kunnat länge försvara sig, och dels skulle denna universalmonarki, till följe af dess elementer, oundvikligen sammanfallit efter stiftarens död och hvarje serskild nation då återtaga sin sjelfständighet, men derigenom att en annan politik följdes, har kanske för seklet (?) tillfället förfelats, att förstöra en koloss, som i materlelt och intellektuslt afseende nu är vida farligare för det civiliserads Europa. Nu återstår att nämna något om stipulationerna. Här uppstå 2:2 frågor, nämligen om vi borde återtaga Finland och om vi kunde återtaga det. — — Friberren och Landtmarskalken afbröt bär Talaren med klubban samt yttrade, att han ansåg sig böra fästa Frih. Klingsporrs uppmärksamhet derpå, att det ämne, som nu blifvit för Ridderskapet och Adeln föredraget, icke tycktes ega någon gemenskap med det ämne, som Frib. Klingsporr i sitt yttrande sist afhandlat. 850 R. O. tillade hvarje Ståndsledamot rätt att i plenum till protokollet fritt tala och utläta sig i alla frågor, som under öfverläggande komma, men frågan om 1842 års politik hade icke kommit under öfverläggning. Det vora visserligen långt ifrån Hr Landtmarskalken, att i någon mån bjuda till eller önska, att inskränka någons yttranderätt, men å andra sidan vore Hr Landtm. skyldig Ståndets alla ledamöter i allmänbet den uppmärksamhet, att icke med tyst: het låta diskussionen fortgå utöfver de gränser, som de föredragne ämnena sjelfmeant erbjuda. Hemställde således till Hr Frih. Klingsporr, huruvida ban icke skulle finna skäligt att, om icke afbryta det yttrande han begynt, dock inskränka det till det nödvändigaste, som kan anses ega samman: bang med det ämne, som nu blifvit föredraget och sysselsatt Ridderskapet och Adeln i snart 2 dagar. Friherre Klingsporr hemställde derefter till Ståndets pröfning, buruvida han borde bli betagen en sådan rättighet, som blifvit lomnad Grefve Löwenhjelm. Hade trott sig ha samms9 rättighet, som blifvit Hr Grefven medgilven, ansåg sig derföre böra fortfara och började åter: Jag ansåg det således vara 9:e frågor att betrakta, nämligen om vi bordt återtaga Finland och om vi kunnat återtaga Finland. Att vi kunnat återfå Finland, snses vara temligen gifvet, men är dock obevist. Jag me RO OA ET (å 44 sk. Bko) af