Aftonbladet – 1 september 1840, sida 2

följderna af en så genomgripande förändring vero svåra att förutse, Regeringen, i händelse försöket skulle synas leda till någon upplösning 1 större skala, skulle ega återföra förhållanderse med tackjernet till hvad de af ålder varit, likväl med vilkor af fri handel och förbrukning inom Riket. Ifråga om vitala intressen, kunde man föga hoppas ändra någons öfvortygelss genom argumentation; ansåg derföre bäst att skrida till votering öfver hufvudsaken: skulle ordet förbud stå qvar i Tulltaxan eller ej? Bsfunnes det gamla systemets anhängare hafva öfverhanden, sparade man långsamma oeh ledsammaå diskussioner rörande partiella bestämmelser. Hr Ekholm: — — — cMan hade nemligsn bland) annat här upprepat hvad man få ofia i tal eller) skrift förnummit utgöra en stående fras,atts i fråga: om handelsfrihet alla abstrakta satser skulle vara oanvändbara; man har rätt så vida man dermed endast vill beteckna ideell spekulation; men det borde ej lemnas ur sigte, att allt hvad som i detta ämne är skrilves: eller bragt i system, är helt och hållet empiriskt, samt stödjer sig på erfarenhetsrön. Hvad Smith, Say, Ricardo, Mac, Cultoch m. fl. berömde författare i deuna väg efterlemnat, grundade sig icke på några ur luften hemtade irrbilder utan tvärtom på rön ur det allmänna lifvet, upphemtade ur verldshistorien och hvilka af flere utmärkte statsmän blifvit både försökte och till giltigheten bekräftaden. — — — Jag kan vid detta tillfälle icke undgå att upptaga till bemötande de farhågor, man förespeglat oss, att handtverkerierna ovilkorligen skola gå under, om det ifrågavarande förslaget vinner framgång. Till stöd för detta påstående har man bland annat åberopat de underd. petitioner, som i ämnet från åtskillige städer och handtverkare blifvit till Kong!. Moj:t öfvenbragte. Jag har ett serskildt åliggande att upplysa denna punkt, emedan man äfven i den stad, jag har äran representera, efter mycket bearbetande förmått åvägabringa en dylik petition. Först och främst påstår jag, att man saknat allt fog till ett dylikt steg, alldenstund de fleste handtverksvaror redan varit från år 4824 till införsel lofgifne, utan att råan vid den tidpunkten förmärkte något serdeles bemödande å fabrikanternas sida att hindra densamma. Af den tablå, som åtföljer Eirr kommitt:s förslag till tulltaxan, kan till öfverflöd inhemtas att qvantiteten af de emot tull inkomne handtverksvaror varit så ytterst ringa för de flesta ariiklar, att den derigenom uppkomna konkurrens ingalunda kunnat skada, utan tvärtom bordt hafva en välgörande inflyrelse på handtverkeriernas ställning. Aldraminst har den sålunda utvidgade handelsfribeten kunnet medföra någon menlig verkan i de inom landet belägna u:pstäderne, och utan farhåga att för förståndigt folk synas ljum för mina kommittenters intressen, vågar jag således påstå, att något menligt inflytande icke eller hädanefter kan eza rum. Tillkomsten af dylika potitioner bör icke vara någon obekant, såsom härrörande af fabrikanterne eller deras amhängare, hvilka icke skytt något medel att uppskrämma enfalden och förbinda intressen med deras egna, hvilka ieke löpa vågon ny fara af införselfriheten. Nesan af dylika upptåg kan icke undgå attisinom tid återstudsa på tillställaren deraf och bar åtminstone på mig förfelat all verkan. — Tal. genomgick derefter orsaken till handtverkeriers och näringars pärvarande förlägenbet, och visade att denna härrörde från helt andra orsaker än ett friare handelssystem., — — aMan har påstå:t att det egentligen voro tvenne intressen, hvilka skull? ifra för den fria införseln, nemligen det aristokratiska och: des mindre handelns, och en värd ledamot har trott sig upptäcka ännu flsre. Hvarföre man nödvändigt vill leta upp intressen der inga finnas, kan jag för min del icke förstå; må man heldre väpna sig emot sunda förnufiet och erfarenheten, hvilka synas vara på vägen att omsider uppsluka alla enskilda beräkningar. Cm dette, såsom jag visserligen hoppas blifver fallet, kan jag icke amnat än lyckönska landet att i dessa afseonden gå en bättre framtid till mötes. Redan 48142 uttryckte Ständerne önskan, att ett fri-! are handelssystem måtte införas, och torde det blifva derna Riksdag förbehållet att bevittna det uppnådda fullbordandet deraf. 1: afseende på tackjernstullen instämde Tal. med Hr Petrg, som ansett utförselsfrihet böra föregås af en större frihet vid jernbandteringens bedrifvande isom landet; men ausåg likväl den af Utsk. åsatta ! tull 4: 24 Skepp. utöfva en så paralyseravde verkan på sjolfva tillåtelsen, att densamma ej mycket kommer att sättas I utöfning; i bändelse dock nåson fara skulle uppkomma af förbudets borttagande, förmodade Tali att Stänrderra vid nästa Riksmöte, som han förmodade ej skulle räcka så länge, skulle återtagna den gifna tillåtelsen. Förenade sig i alla de reservationer, som blifvit gjorda vid Utsk:: förslag, att endast 37 hemnar skulle vsra öppna för de till införsel lofgifne artiklarne. Hr Lagergren gjorde några tillägg till sitt första yttrande; rubriken alla andra slag uti tulltaxen hade i allmänhet blifvit påförd lägre tull än de af somma vavusort specificerade; detta vore en lättad utväg till försnillning; tullen på franell och boj borde sättas i samma kategori med öfriga helyhe-väfnader. Den inkonseqvens hade af fere blifvit anmärkt mot Utskottet, att då det tillåtit införsel af utländska ylleväfnader, det deremot föreslagit orimligt hög tull på en del erforderliga materialier, exempelvis olja med 8 sk. tu!l pr k:a: nedsättning deraf vore nödvändig. I händelse de hittills förbudna varorna blefvo tillåtna, vore alldeles ovilkorligt att uttryckligea förbjuda ell mederlagseller kredit-upplags-rätt för dylika; utlämningen finge eijest geaom densamma öfverband öfver den inrikes handeln och varumarknaden, m. m. Hr Öhrström ville, för tidens vinnande, endsst instämma i Frih. Åkerhjelms och Hr Lagerqvists reservationer. — Hr Kjellberg talade för ett liberalaro system, mon fästade sig isymnerhet vid trä-! varu-exporten, hvilken kan önskade tullfri. — Hr Cassel ville icke vara en af dem, som satte sig emot ett friare system; ansåg likväl, i afseende på tackjernet, utförselsförbudet böra bibehållas. Hr Pouselte instämde i Hr De Mares yttrande, och önskade förbudens bibehållande. Hr Grapengiesser upptog till besvarande åtskilliga emot förbudssystemet framställda anmärkningar, vidblef sin mening om förbudens bibehållande till skydd för näringarne, m.m. Hr De Mare replikerade Hr Hallinas vtt