Aftonbladet – 31 augusti 1840, sida 2

40:0 Sockersirap kan genom införselstwl hållgs 4 pris. 44:0 Slöjdevaror. Förbud 1 detta fall förtjente ej afseende, då alia slöjdevaror under serskilda rubriker nästan äro tillåine ull införsel. 12:o Toppsocker. Om förbud motinförsel af denna vara vore ett sådant arkanum, huru skulla man då förklara, att just under ett sådant förbud de fleste af våra sockerbruk gått under. Säkerhet mot underslef vid införsel kundo vinnas genom stämpling. 13:0 Stål, oarbetadt. Af det förbudne stålet bade vi sjelfva i öfverflöd; om införseln komme i fråga, kunde den icke åstadkomma större verkan ån den möjliga och visst ej skadliga att bidraga till vår stålillverknings förbättring. Väfnader: endast de släta väfnaderna äro till införsel förbjudna, men kunna likväl få införas mot sn billig tull från Ostindien, så att fabrikationen redan nu icke skäligen kan förlita sig på förbudet. Helsiden-, at denna vara äro endags: dukar usder 410 Rd:rs värde förbudna till införsel. Ändamålet är 1 sanning svårt att utleta. Bomulls-, nu kunna alla sådana väfnader i finhet öfver 80 trådar på tummet införas, och i de gröfre bör det ej vara svårt för vår husslöjd cch fabriker att täfla med utlänninger, isynnerhet om införselstullen å bomull skäligen jomkas. Ylle: här vore, hvad man kallade, egentliga brännpuakien för striden; och kanhända det mäktigasta iatrosset, men också å andra sidan de högsta anspråken eller de, som fordra att icke längre uppehållas i sin rätt att på laglig väg kunna förses med sina behof. Man hade yrkat, att, genom förbudens upphäfvande, utländsk mans rätt att här föryttra sina varor biefve större än inhezmsk handtverkare eger; Talaren hänvisade i detta afseende till den inom detta Stånd ryktbara kungörelse af den 28 Augusti 1834, i afseende på den satsen att falskt mynt enligt nya taxan skulle! kunna införas, frågades hvarest nu annorstädes än i strafflagarne funnes förbud dersmsot. Fråga vore ej om något nyit steg, endast en fortsättning af den bana som först beträddes 13823. Talarsn trodde sig hafva ådagslast, att frågan om införsalsförbud, om man gick den på lifvet, ej vore så vidt omfattande, som man i tal och skrift sökt ådagalägga och att således hvarken landets väl eller ve derpå berodde. Då nu härtill kom att frågan redan vore afgjord, enär den som i detta fall makten eger, gifvit utslaget, d. v. sg. Koogl. Maj:t med begsgnande af sin grundlegsenliga rätt förklarat något hinder icke möta moi det definitiva afsksaffandet af skyddssystemet, syntes det nog förmätet att fortsätta en strid, som redan vore slut; yrkade derföre bifall till Utskottets ytsrende i denna del. Efter det år 1823 införda friare systemet bade tulluppbörden ökats från två till fyra millioner, utan ett tullen å någon vara blifvit förböjd, men daremot nedsatt på de flesta artiklar af vigt. Endast trenna artiklar voro till införsel förbjudne: jern-, tackeller barlast; malm, rå och osmålt och tjärbärma eller vraktjära, den sistnämnde vore så underordnad, att den icke förtjonade någon uppmärksarhet; hvad råmalmen avgioge, kunde ingen utförsel komma i fråga, med mindre än vi sjelfva ej skulle veta eller vilja begagna den. Återstår således endast tackjern eller barlastjern. Det kraftigasto skälet mot tackjarnets utförsel vore att sådantiskulle vara obilligt, så länge stångjernismidet vore inskränkt; detta skäl syntes snarearo verka motsatsen; hved betydde det stora ordet fri tackjernshandel så längo ett större qvantum, än stångjernssmidet kräfver, sntingen icke kan produceras eler ock föranieda till tackjernsprisernes nedtryckande? Fuliföljde man principen att tackjernet till skada för siångjernssmidet ej borde utföras, skulle man i konpssqvens dermed förbjuda stårgjernets utförande såsom en icke elier fullt förädlad vara. Åtminstone skulle stålarbetaren, jernförädlaren, smeden med flera, kunna framställa dylika anspråk och bevisa, att genom utförseln af stångjern prisen stegras och arbeisförtjanston går urlandet; genom tackjernets tillåtande till utförsel rot en billig tull ej öfver 50 och ej under 25 procent, skulle tackjerpsblåsningen erhålla en lyftning, den de hittills saktnat, ett tackjornspriset möjligen kunde böjas och att stångjernstiliverkaren möjligtvis tvingas att tillgripa förbättrade smidesmethoder och derigenom blifva segraro i täflan med utländska stångjernet på verldsmarknades. Genom samma orsak skulle också dessa arbetande tusenda händer, hvarom man talat, erbålla ökad arbetsförtjenst, m. m. Om vår tullbevakving vore så svag, som man påstått, och uilinningens begär efter värt tackjern så starkt, hvarföre hade man då icke hört klegas öfver försök att utsmuggia den förbudna frukten? Det vore dessutom kandt, att tillåtelsen för några år sedan, att mot ringa tull utföra myrmalm, icke begagnats, hvilket också måste bevisa något. — Uti förslaget att då förbudna varorna först från år 4844 skulle kunna utföras, förmodade Talaren ligga någon undflykt, och att denna frihet redan 4842 kunde taga sin början; men i fall det grundade sig på fruktan att taga ut steget, önskade han att den af Uiskottet nu föreslagna tid ofelbart borde blifra den bestämda, ebvad Riksdag inträffade dessförinnan eller ej. Förslaget att de hittills förbudna varorna endast skulle kunna införas i tra städer, vore en orättvisa; och dessutom framkalla ett haf af motsägelser, då exempelvis blott artikeln kesimir af fyra kulörer skulle få införas i alla steapelstäder, men af andra kulörer endast trenne; önskedo att Utskottet, i händelso det vidblefve sitt förslag här. utianan, sjelf måtte uppgöra förslag till den kungörelse, som skulie uppdraga gränslinien mellsn varor i allmänhet, och isynnerhet till införsel tiljätne; ansåg det deremot vådligare att tillåta utlänningarne på nederlag upplägga sina manufsakturvaror och sälunda förvandla nederlagsplatserne i:l deras magasiner, samt föreslog utt sådant icke, åtminstone de första fem åren efter förbudens upphäfvande, måtte ega rum. (Forts. följer.) RR ———— Till Redaktionen af Aftonbiadet! Sedan Aftonbladet vid meddelsndet så väl af de första förbandlingarne inom Borga:eSiäsdet, i an2? ä AA a a R 2 LR