Aftonbladet – 31 augusti 1840, sida 2

folkbildningen; samt flara lsdamöter af Utskotten. BORGARESTÅNDET. Diskussion om Tullfrågan. (Forts. fr. Nr 200.) Hr Rydin. Vid bedöreande af frågan, huruvida ordet förbud skall qvarstå i tulltaxan eller ej, har man icke endast att göra afseends på producenter och konsumenter, utan äfver på ett annat intresse, nemligen handelsklassens. Mean indelade vanligtvis samhället i tvenne klasser, den närande och den tärande; till ingendera af dessa båda kunde handelsklassen räknas, ty den vore icke i statens tjenst och frambringade icke eller något i materielt hänseende. Handelsklessen vore inom samhällsorganismen ett lefvande vehikel af ungefär samma beskaffenbet som de liflösa vehiklarna kanaler, hamnar, väganläggningar, slussbyggnader etc., tillsammantagna eller endast en kommunikationsanstalt; ehuru varm vän af alla slags kommunikationsanstalter, såsom befordrande lif och törelss inom samhället, kunde Tal. ej bevilja anslag eller andra förmåner åt bolag för strömrensningar, hamnar etc. endast på den grund att dessa bolag måtte förtjena penningar eller få tilifälle att proja eller beskatta allmänhaten, utan endast i den mån dessa voro af nytta för allmänheten. Förhållandet vore enahenda med handelsintresset. Beträffande förslaget att förbudet borde utgå ur tulltaxan, ville Tal. gilla det som et: abstrakt begrepp, som dock i sin helhet ej vore tillämpligt eiler verkställbart; såsom allmän grundsats gillade han äfven en önskan om en evig fred; men tills denna tid inträffade, ansåg han rådligast att underhålla trupper; likaså grundsatsen om upphörande af stölder och brott, men till dess deita inträffade, tilirådde t. ex. Stockholmsboarne att väl tillsluta sina dörrar och vårda sina mageasiner under frånvaro. Nästan på samma sätt förhölle det sig med att helt och hållet bortiaga förbudet; intet land funnes, som beviljat Sverige något motsvarande; Tal. kunde derföre ej tillstyrka, att roed den nu från alla håll nekade reciprocitet vårt lilla och fattiga Sverige skulle som en merkantil Don Quixotte draga i härnad mot hela verlden. Det vore icke rimiigt att bränvin skulle tillåtas till införsel, då tillverkningen härstädes vore belagd med så hög skatt. Svårigheten att förekomma lurendrejerier vore större än då förbudet qvarstod, likaså vore kontrollen å spelkort svårare, och den inkomst siaten njöte af den inhemska kortfabrikationen aftoge. — — England, hvars afsättning på Indiska riket på sednare tiden aftagit, skulle gerna se om det kunde få Sverige till em nyafsättningsort för sina wmanufakturer, ehuru ringa jemförelsen kunde vare. Ingen industri funnes i Portugal, emedan man der seden 1703 tillåtit till införsel alla Engelska manufakturvaror. — — Frankrike utgjorde ett bland de mest lärorika exempel rörande införselfrihet; ingen kunds bestrida att frisinnade grundsatser varit rådande inom detta lard och likväl är Frankrike det mest prohibitiva land, inom Europa. Den nu gällande tulltazan innehölla förbud mot ej mindre än 392 artiklar. Tal. förespeglade till slut exemplet af Irland, som bade alla förmåner af fri införsel af Eagelska varor. Hr Halling. Tulien hade från början och i alla länder tillkommit såsom ett medel att samla statsinkomster. Kunde sådane lämpligare på annat sätt vinnas, så att detta slags beskattning upphörde, vore derigenom undanröjd möjligheten att begagna tullen till sitt bi-ändarål, som tillika är att lemna skydd åt näringarne. Det är således bevist hvad som här är hufvudsskez; denna borde ej uppoffras för bisaken. I afseecde på Utskottets förslag om en allmän handelsfrihet, måste man, för att riktigt kunna bedöma denna sak, hvaröfver så mycket ack och ve ropas, ärligt undersöka hvarom frågan verkligen vore. Enligt uppgifterna i betänkandet äro ondsst följande artiklar till införsel förbudne: 41:0 Br:änvin af säd eller potates. Om man rätt eftersionar, kan man nästan säga att denna vara är tillåten, ty vore det så att; dylikt bränvin lönte sig att införa emot den för bränvin i allmänhet bestämda tull, finge det nog sig åsatt sådant utseende och smak, att endast genom vetenskaplig åtgärd kunde utrönas, huruvida det vore sädesbränvinr, eller af frukt eller ris. 92:0 Garn, kardulis-, lärer i alla fall aldrig kom-. ma att spela zågon betydlig roll i fråga om införsel. 5:0 Jern, åtskilliga sleg. Hvad man viste vore att införtel af hvad man här velat utesluta, icke någonsin kan ifrågakomma. 4:0 Jernskrot kunde ganska väl för våra manufakturer erfordras och vore således icke äfventyrligt att i riket insläppae. 5:o Nya Mansgångkläder. Hvem mindes icke huru mycken strid det kostat att få fruntimmerskläder till införsel tillåtne, och buru litet man begagnat sig af denna tilå:olse; förhållandet blefve sannolikt enahanda med manskläderos, så att fören torde reducera sig till 0. 6:0 Kort. Fabrikationen häraf vore i full gång och fabrikanterna gjorde ej anspråk på skydd ge nom förbud, men med mera skäl på att skyddas från förfång genom att stämpelafgiften är för bög och för mycket lockande för att kringskäras. 7:o Krut kunna vi sjelfva utföra och behöfva vi således ej frukta att få oss påfördt. 8:0 Porslin, Oäkta, måladt elier tryckt. Med den framgång tillverkningen af denna vara inom landet baft, kunde införseln ej annat än verka en billig jomkning i pris; man kunde i alla fall fråga om Pom af unrtltndakti a