Aftonbladet – 28 augusti 1840, sida 2

— Eit nytt bevis på den olikhet, som närvaranda Bondestånd visar, i jemförelss till de förflutna riksdagarnas, och att det numera icke, som fordom, ledes af sina Sekreterare, är, att Siåndet sistlidne Onsdag antog Statsutskottets förslag, om lika aflöning för Sekreteraren i Bondestlåndet och i de öfriga Stånden. Förut har alltid Bondeståndets Sekreterare, af hvad skäl, bar man svårt alt begripa, haft 400 Rdr mera i månaden, än de öfriga, eller 400 Rdr. Likaså komma Notarierne i det Ståndet nu att få lika med Notarierne i de öfriga. WVoteringen härom utföll med 60 röster mot 20. Detta tillfälle synes oss Jämpligt att fista uppmärksambeten på en annan omständighet, i hänseende till riksdagsaflöningen. Det är nämligen en gammal praxis, att Sekreterarne i Riksstånden erhålla 23 till 50 procent högre aflöning, än Sekreterarne i Utskotten, och detsamma har äfven varit förhållandet med Kanslisterna. Och likväl, om man betraktar hvarderas göromål, inser hvar och en, som förstår sig något derpå, att sekreterarebefattningen i Utskotten erfordrar betydligt större både kunskaper och cmbetsmannaeller författaretalang, än sekreterarebefattningen i Stånden. De förre skola icke blott vara mäktige att uppfatta andras tankar och beslut, utan äfven uppsätta betänkanden, ofta öfver ganska olikartade ämnen; de hafva der för sig det vidsträcktesie fölt för en verklig stalsmannaförmåga ; hvaremcet å andra sidan ingen lärer neka, all dåligt u;psatta betänkanden från Utskotten kunde förrycka ett nhelt riksdagsarbete. — Ståndssekreterarens befattning åter inskränker tig egentligen till protekollsföring och registratorsgöromå!, och om dessa äfven onekligen fordra en viss grad af skicklighet, och någon gång, för propositioners uppsättande, kunna vara kinkiga, så äro anspråken på en sådan embetsmans förmåga i det bela likväl långt mindre, än på Utskottssekreteraren. Det är således påtagligt, att den högre aflöningen åt Ståndssekreterarne icke härledt sig från annat, än den artighet, Stånden velat visa desse embetsmän, som de ständigt haft ibland sig, under plena, och att antingen bafva desse Sekreterare haft för mycket eller ock Utskottens för litet. Detta kan vara godt att ibågkomma till en annan gång. — Förhandlingarne uti Borgare-Stindet de sista begge plenidagarna hafva ej varit af något synnerligt intresse. Största delen af Utskottsbetänkanden, som föredrogos, biföllos utan diskussion eller lades till handlingarna. Ibland det vigtigaste i Orsdagens plenum var Ekon.Utsk:s betänkande om anslag till Kongl. Teatern, hvilket bifölls efter en mindre diskussion, förnämligast omfattande frågan, huruvida det nu vore behöfligt, att uti skrifvelsen till Kongl, Maj:t om tillåtelse för privata teatrars onläg.