Aftonbladet – 26 augusti 1840, sida 3

hinder i vägen för våra faderliga afsigter och på detta sätt vegetera i ro utan att någonsin hafva haft ett allvarsamt bekymmer för detta folk, hvars skatter vi förtära och distribuera; pengar få vi i alla fall, dels genom våra vänner inom den fyrdelda korporationen, dels genom dennas paniska fruktan för den frasen att astatsmachbinen stadnar,. — Det är precist i denna systematiska liknöjdhet vi bekämpa, och det är derföre vi yrka, att till första tecknet af dess öfvergifvande och motsatsens antagande, ministeren må framträda med just den reformfråga, som är på en gång den nödvändigaste och tillika den, uti hvars behandlibg; representationen lemnad åt sig sjelf, är som mest bjelplös. En minister, som skulle göra min af att vägra sanktion till det beslut, Ständerne på regeringens förslag fattat, befara vi icke, I sammanbang bärmed ställa vi det anspråk på en minister, som vill hafva folkets förtroende, att den ofördröjligen tillvägabringar sanktion på de af Ständerna vid denna Riksdag definitift antagne grundlagsförändringar, synnerligast det, som innefattar Bondeståndets beslut, att med sig införlifva säteriegare. Hvad förtroende kan väl folket bysa för en styrelse, som visar missaktning för ett, med så mycken möda och kostnad tillvägabragt beslut af alla lyra Stånden?