Aftonbladet – 25 augusti 1840, sida 2

I värdigo sujetter, och består således icke, med mindre han eger att visa dessa sujaiters älderdomstrygghet vid målet ef tilländalupen scenisk bana: — bostår således icke utan pensionsinrättnivg. Men — Teaterns och Kapellets pensicn:ksssor, hvilka reden anlitss af flere förtjente pensidnsberättigade, än pensionsrum förs finnas ledige, bestå icke utsn desze afgifter, hvilka, i hvad den förstnämnde kessen angår, redan af Gus:af III benne tillförsäkrades, och hvilkas beviljande till båda kassorna alltsedan 4809 alltid ansetts ligga inom Kovungens ekonomiska legstiftningsräti. Jag yrkar således och på det enständigaste dessa afgifiers fortfarande utgåenda och röstar derföre till återremiss af Utskottets betänkande. STOCKHOLM den 25 Aug. — Ett annat blad,, det vill säga Dagligt Allehanda, berättar, att H. Exc. Grefve Posse, som redan begärt och erhållit afsked från Justitiestatsministersembetet, men likväl någon tid fortfarit med dess förvaltning, nu mera likväl lemnat portföljen ifrån sig till det konsultativa Statsrådet Hr Törneblad, samt utbyrt sin våning åt Österrikiske ministern Grefve Woyna, och sjelf ämnar flytta till en egendom på landet. — Vi undria verkligen icke på om H. Exc. hellre skulle önska tillbringa det återstående af sommaren på Frugården än på Herrgården. Det tal2s nu äfven om, att Hr Lagman Callerholm skall vara erbjuden Jusiitieministersplatsen. MMM— — En hbandling, som tvifvelsutan kommer att innan Riksdagens slut ådraga sig serdeles uppmärksambet bland allmänheten, är Borgareståndets enskilda U:skotts betänkande i frågan om lagstiftningen för mnäringarne eller hvad man vanligast egentligen förstär under benämringen af frågan om näringsfriketen. Grunderna för detta betänkande lära redan var beslutade, och om deras innebåll är sådan som vi hört, så kan man icke annat än på där högsta lyckönska detta Stånd att hafvå tagit jett vigtigt steg framåt, till den industriella klassens i det hela och det stora samhällets Ibåtnad, och som när initiativet utgår från detta Stånds eget sköte, bör kunna göra slut på en stor del af det afckyvärda guerillakrig man hittils ej sällan sett mellan medborgare, hvilka likväl tillhöra ett gemensamt fosterland. Det berättas nemligen, att Utskottet icka allenast föreslegit uppbäfvande al några nu varande inskränkningar i afseende på handtverken, utan äfven rörande bandeln bemstöllt, att hädanefter någon annan skilnad i fördelningen af köpmannayrket ej må ega rum, än emellan grossbandlare och minutbandlare, så att ingen inskränkning må finnas inom vissa Varuslag, Så snart betänkandet blifver färdigt skole vi deråt egna en närmare granskning. En önskan, den man emellertid på förhand må vara berittigad yttra, är att detta ämne, såväl inom Ståndet som inom pressen, må kunna diskuteras med mindre bitterhet och passion, samt att fantasien dervid måtte få mindre spelrum än i frågan om tull-lagstiftningen. Det kan härvid visserligerf icke undfalla någon, att det finnes personer, som gerna begagna sig af hvarje tillfälle att sätta passionerna 1 rörelse och kasta splitets frö mellan landsmän, för att sedan betjena sig af söndringen till helt andra ändamål. Sådant är t. ex. förbållandet med striden mellan förbudsoch skygdstulisprinciperna, hvilken i betraktande af de icke serdeles talrika artiklar hvilka ännu äro förbudna till icförsel bär i lardet, i sig sjelf visserligen icke är på långt när af den vigt, com behbofvet af modifikationer i tullafgifterna rå åtskilliga artiklar, hvilka sjelfva ingå såsom beståndsdelar i den Svenska industrien. Såt.ex. kan det efter vår tanka vara temligen likgiltigt, om färdiggjorda kläder få införas utifrån eller icke (med undantag af den billiga tillåtelse som bör äga rum i det afseendet för resandeatt medhafva sådana för egen räkning). Till och med i afseende på vissa väfs nader, t. ex, bomullstyger, är en förökning af den närvarande handelsfriheten icke någon abs solut nödvändigbet, med den utsträckning bomsullsväfnads-manufakturen här på sednare tider tagit. Men deremot är det för den stora befolkning, som lefver af denna irdustri, en verklig lifsfråga att kunna få bomullsgarnet för bästa möjliga pris. Att väl öfverväga, i hvad mån en nedsättning i tullen på denna vara må kunna äga rum, utan att borttaga allt skydd för bomullsspinnerierna, bör derföre blifva ett af de angelögnaste åligganden; ty det är klart, att de inhemska bomullsväfnadernas starkaste skydd emot den utländska medtäflan, vare: s1g genom tillåten införsel eller smuggling måste ligga i möjligheten att få rudimaterien till billigaste pris. Samma är äfven förbållandet rmed a ee : ee. rtvaas — fAhnicka Nrannrvratan