Aftonbladet – 22 augusti 1840, sida 3

OVE MKIIMVIUD VIS RBUMMVS VYER UTSES, IILUIL DVI RIP IRV thodens id efter föregifvande skulle bestå-i yttre I våld eller tvångsmedel, så vore det tydligt; att der måste hafva ett menligt inflytande på den allmänI na helsan och krafterne, äfven för barnens framtid, Jatt de nödvändigt måste blifva af en sådan bahand. ling bleka, spensaliga, svaga och sjukliga varelser Jlätt äterfella i sin förra missbildning, dö i förtid 10. 8. V., så att sjelfva ordet orlopedi vat på väg (att stämplas med föraktet af något onyttigt, um: bärligt och ändamålsvidrigt. Det är lätt att inse, I hvilken oro en sådan opinion, kringspridd bland Risksståndens ledamöter, som voro på stället och kunde undersöka verkliga förhållandet, möjligen kunde uppväcka bland landsörternas innevånare, som saknade detta tillfälle. De, hvilka redan låtit sina barn hos mig undergå ortopedisk kur, och återfått dem tillbaka, botade eller betydligt förbättrade, kunna väl icke af nägra ogrundade rykten mer oroas eller missledas, ty de äro icke mer tillgängliga för andra känI slor, än tacksamhetens, än glada minnen och välönskvingar öfver Ortopediska Iasatitutet och I dess stiftare, men snarare möjligtvis många andra, I som antingen redan lemnat sina barn, eller härefter önska anförtro dem åt min vård till undergåends af ortopedisk kur. Pligten på min sida stt lugna denna oro, och till sanning och rättvisa återföra den vilseförda opinionen, är motivet tillinförandet så väl af flere auktoriteters utlåtanden i bihanget till Aftonbladet Onsdagen den 5 Augusti, som af närvarande uppsatts. I Dössa utlåtanden ådsagalägga: att ortopediska I ckuranstalters allmänneliga nytta nu mera i de aflesta länder anses satt utom allt tvifvel: — att det däfven för vårt fädernesland måste vara nödigt och anyttigt, att åtmidstona hafva en sådan — att jag cgenom studier och utrikes resor lärt väl känna aden ortopediska. läkarevården i andra länder — -att behandlingen så väl den gymnastiska som den aortopediska i inskränktare bemärkelse vid mitt inastitut verkställes efter vetenskapens och konstens anu mera allmänt erkända fordringar, och derföre cäfven lemnat tillfredsftällande, ja, oväntade och eförundransvärda resultater — att krymplingar, som cicke förmätt gå öfver golfvet, efter någon tids kur ckunnat både gå och springa, äfven i trappor — catt prydlighet och snygghet råda vid min inrättaning — att eleverna alla se röjde, muntra, glada coch väl belåtna ut — att den afgift som erlägges, där bos mig, jemförelsevig, ganska måttlig — att amina nitfulla bemödanden och oegennyttiga uppcoffringar förtjena att hugnes med ett kraftigt unaderstöd af allmänna medel — att denna Vackra coch välgörande anstalt, lomnad åt sig sjelf, utan I cunderstöd, måste förr eller sedzare upplösas. m. m. Må hvar och en, hvars tvifvelsmål i ämnet af så beskeffade yttranden ännu icke kunaat häfvas, göra sig mödan af ett eller annat besök vid min inrättning. Jag handlar ju icke, jag verkar icke bakom kulisserne, utan tvertom öppet inför mitt fosterlands, inför hala verldens ögon, och hvar och en som kommer för att upplysa sig sjelf eller mig, eller den vettenskap jag utöfvar och dyrkar, är ju hos mig alltid välkommen. Det är sannt, de mest talande subjekterne kan jag ickenu mera der framställa, ty det är naturligt, att de botade icke siadna längre qvar, utan endast de, för hvilka större eller mindre del af kuren ännu återstår, men alltid finnas der tillräckligt öfvertygande bevis för dem som söka sanning, upplysning och ledning för sin öfvertygelse. Sådana yttranden ifrån så högt uppsatta och genom sakkännedom så kompetenta auktoriteter, borde väl kunna lugna hvarje oro i detta afseende, och omvända hvar och en betviflare af ortopediska inrättningars nytta och ändamålsenlighet till en helt annan, till en motsatt opinion, och derigenom skänka mig hugnaden af en upprättelse inför sam ma vördade allmänhet, inför hvilken jag, och med mig alla ortopediska instituts-föreståndare blifvit misskända. Der skall, som jag hoppas, den ifrån de på sina sträcksängar liggande barnens ögon lysande glädjen, den friska på deras kinder målade helsans färg, de förbättringar de redan vunnit i anseende till deras lyten m. m., snart framställa en glad och öfverraskande kontrast emot de rykten de förut hört, och de begrepp som de förut gjort sig om ortopediska inrättningar. Jag vågar förmoda, att i ett så lätt uppfattligt, så åskådligt ämne, som missbildningars badömande, bör hvar och en vara kompetent domare, som blott vet skillnaden emellan ett krokigt och ett rakt kvä, en sned och en rak trygg, en klumpfot och en väl bildad fot m. m., utan att behöfva vara hvarken läkare eller vetenskapsman. Men då de flesta torde vara hindrade från ett sådant besök af aflägssnheten, af trägna göromål, må hända af en egen sinnesstämning, eller andra för mig okända orsaker, och då jsg blifvit gerom ett anfall emot mig cch mitt institut, uppmanad, att framträda med ett försvar inför allmänheten, så förklarar jag öppet, att jag icke fruktar att upptaga den kastade stridshandsken, om jag också icke gerna gör det, emedan detligger i min naturel, i min böjelse, att mer älska tysta, obsmärkte, nyttiga, fredliga yrken, än stridens buller, och emedan den på stridsfältet eröfrade segerpalmen för mig äger mindre behag och mindre värde än olivens genom en mödosam, för mensklighet och fosterland gagnande verksamhet förvärfvade medborgarekrons. Till en börjst af mitt försvar får jag betyga mitt som jag hoppas af de flesta delade ogillande af sjelfva anfallssättet. Det ligger icke något ädelt, något storartadt, något ridderiigt, utan motsatsen af allt detta, något fegt deruti, att lömskt cch bakom anonymens skyddsvärn genom skefva, ogrundade opinioners spridende; i synnerhet bland Riksdagsledamöterno söka göra dem afvoga emot mig och mitt institut, och kanske derigenom motarbeta ett väl behöfligt, och som jag hoppas icke oförtjent uaderstöd af allmänna medel, fört en högst välgörande, vigtig och riksgagnelig inrättning. Hade de omnämadsa, för mig okända vottenskapsmännen, ledda af rent nit att upplysa och gagna, velat begagna ädla medel till vinnande af något ädelt syftemål, då hade de icke vändt sig med sina anmärkningar till andra porsoner utan till mig, som är långt skiljd ifrån att vara egenkär, utsn gerna mgedsifver, r AVSLR a MAR AlSAF nh ov ae ÄRR före