Aftonbladet – 22 augusti 1840, sida 3

Om Ortopediska inrättningars nylta och ändamålsenlighet i allmänhet, samt om det af undertecknad stiftade Josefinska Ortopediska Institutets i synnerhet. Ett särdeles hårdt öde tyckes tungt hvila öfver de fleste af dem, som fattat och fullfölja den olycksaliga föresatsen att lefva för en viss id, vore den aldrig så stor, ädel och patriotisk, och att offra hela sitt lif, fullt af privationer, sin förmögenhet, sina krafter, sitt allt till lidande medmenniskors bästa. Deras lött är ofta, kansko oftast, att vid lefnadsafionens annalkande öfverlemnas åt armod af det fosterland, hvilket de gagnoat, mer än vanligt lyckliga, om icke den enda lönen för deras outtröttliga bemödanden blifver af samtiden otack och orättvisa, och först af en sen efterverld ett rättvist bedömande, en tacksamhetsgärd åt deras stoft och deras minne. ) Mä mig tillåtas, att närmare förklara anledningarna till:dessa refl:xioner. Med den flit och grundligbet, som egnar en i fosterlandets och mensklighetens heliga intressen arbetande vetenskapsman, hade jag redan under 3 särskildta utrikes resor åren 18925, 4832 och 4837 med dryg kostnad vid de mest ryktbara usländska ortopediska Institut studerat den med samma namn betecknada gren af läkarekonsten — redan hade jag med utmärkt förtroende å föräldrars och målsmäns sida,, samt med i de flesta fall lyckliga, i många äfven förvånande resultat under icke min: dre än s:dels sokels tid utöfvat nämnde konst inom fäderneslandet, och ortopediskt behandlat nära 200 lytta och missbildade vid mitt institutdeh mer än 4,400 utom detsamma — redan hade jag, mången gång äxda till tårar rörd, fått emottaga de ) La justice qui nous est qus!qusfois refusåe pss nos contemporsins, la postrite sait nous Ia rendre.