Aftonbladet – 19 augusti 1840, sida 1

I Statens vägnar eller för dess nytta, det omöjlige: låter verkställa sig utan en mängd omkostnader lräknoingar och intendertskaper. Beträffande denn iarättaiag, hvars nytta Ståndet redan medgifvit och kvilken flere elever redan med fördel begagnat kuade Tal. ej ennat, än, med förgätande al nyss nämnda olågenhet, yrka att allt måtte af Stånde bifallas. . Prosten Sidner. Uiskotter hade här gått längre än han önskat; likväl hade Tal. ej något dercemot om denna inrättning, hvars verkningar han frukta! ej kunna sträcka sig öfver hela riket, kunde uppbringa jordbruket. Men dermed vore icke nog. Skall den tilltsgande befolkningen kunna berga sig, så måste landet mera uppbrytas. Folk står här nu med overksamma händer och måste slutligen tigga sin föda, i stället att med arbate förtjena den. Derföre borde de köras åt de stora skogarne och der få arbeta sig till sin näring. D: Björkman fann institutet hafva gjort nytta, isynnerhet der på orten, hvarföre det borde få behålla sina 5,000 Rdr, men dermed nog; ty för upplanden och öfra Sverige vore också en skärf af nöden. Biskop Bulsch fann sig äfven uppmanad att tala för institutet, ej så mycket af enskilåt provincial intresse, som mora af ett fosterländskt, då lärlingar från rikets alla delar der haft och få undervisning. Statsrådet Poppius tslade ock varmt för anslaget, såsom ovilkorligt nödvändigt för inrättningens fortgång, hvilket han genem för handen varande kalkyler kunde bevise. I lika syftning talade äfven Prosten Åstrand, samt Psofessor Grafström och D: Agrell. Ständst biföll det fordna anslaget 5,000 Rår och dertill en lika summa, med vilkor att 3:nc elever och 24 rättarelärlingar, en från hvardera afrikets provinser der skola fritt undervisas. En Preesten Lidners motion om agronomiska uadersökningar i rikets norra orter, på hvilken U:sk. ej fästst det afsecnde, som flere nu uppträdande talare skulle önskat, lemnades uten åtgärd, sedan Talmannen upplyst, att från Ekon. Utsk. derom något vore ait förvänta. För inrättande af ett Jordbruksinstitut i Upland och på OUlltuna kungsgård talade flere, serdeles som med afseende på dass belägenhet nära intill rikets förnämsta universitst, ett institut der verkligen kunde biifva nationelt. Ståndet fann sig, efter en stunds öfverläggning, och framkastande och veåerlåggning af skäl och metskäl, böra besluta sig för en årlig af.ift, intill nästa Riksdag, af 4,000 Rdr till nödige behof för bildande af ett Jorgbruksinstitul på Ulltuna. Till Konungens disposition beslöt Ståndet derjemte öfverlemna oa årlig summa af 5,000 Rdr, för att fördelas på de lägre Landtbruksskolor, som visa sig hafva bildat ett kapital af minst 20,000 Rdr, m Mm. Jordbruket i allmänhet och landtmannanäringarne fingo, på Prosten Sidners och med honom större delens af Ståndet förord, till arbetskraftens understödjande, ett anslag af 20,000 till 22,000 Rär; och afslogs således Utskottets förelag. Vid Teknologiska Institulet debatterades mycket om 414,200 Rår, som Uisk. I sednare Bet. tillstyrker må på stst uppföras, m..m., samt 44.060 Rdr ur den under Kommerskollegium ställda manufak-: turfondens bebållning, som Ståndet beslöt skola i Riksgäldskontoret årligen levererar. Öfriga punkterna under denna Hufvudtitel biföl108 eller fordrade ingen åtgärd. Tionde Hufvudtiteln. Till Universiteten anslogos inalles 40,000 Rdr, att lika fördelas mellan båda; hvarjemte tillökning i Professorernas löner beviljades med 3,300 Rdr för hvardera. Till 2:ne nya Professorer för hvardera universitetet, och deraf minst en i den Juridiska Fakulteten beviljades 4,600 Rdr för hvardera Professorn; och ville Ståndet tillika anhålla om befallning till föreläsning i Grundlagen ock de konstitutionella inslilutionerna. Medico theologiska stipendierna skulle lika fördelas emellan de båda fakulteterna. Enligt Konungens propesition biföllos 6 emeritilöner, hvaraf 4 för Upsala och 8 för Lunds universiteter, med 41,600 Rdr hvardera. BORGARESTÅNDET. Diskussionen om Tullbevillningen. (Forts. från Nr3189.) H: Moberg hade redan, då den Kongl. proposisionen remitterades, yttrat sig för ett friare system; ville för öfrigt icke nu ingå i några detaljer af förslaget; det vore af mindre vigt, om förbudet bibehölles; allt beror på tillämpningen; om tullen vestämdes så hög att i följd deraf en vara icke kunde ineller utföras, inträffade samma verkan, som om varan vore förbudeu; om man åter bibehölls förbudet och tillämpade det med afseende å budets beskaffenhet, kunde det vara gagneligt; cman ken likväl handla liberalt.n Om man utsträcker begreppet om förbuds bortagande å alla varor, måste detta äfven sträcka sig ill tackjern. Derigenom skulle komma att inträfa att, fastän hög exporttu!l pålades, vår jernhandering ändå blefve lidande, emedan utländningen 08, sig kunde tillåta tullfri, kanhända med premi7 uppmuntrad. införsel af teckjern, men deremot ägga hög importtull på vårt stångjorn, hvarigenom ;olag förmodligen i England skulle bilda sig och sfter några års högre betalning för vårt tackjern, edan våra jernbruk blifvit nedlagda, kommendera sckjernsprison. Tal. åberopade för öfrigt Frib. Åcerhjelmas motion; hvad falskt mynt beträffade vore let väl konfiskabelt hvar det träffades. Biträdde 1 Utsk:s förslag, att ordet förbud i allo måtte utgå tulltevan man ansåg ett infärsalafrihaten i afse