Aftonbladet – 19 augusti 1840, sida 1

MUUIPUL ÅR mt FAM AJ VÄVER 4 f Vt St MATA TRIES SE öda Slussgatan. ANNONSER smowtwagas endast I förstnär: stånd, fann Peosten Nordhammar nog skäl för ir rättniogens upplösning. Biskop Hedren fann sig föranlåten att, i afseer de på vidrörda förhållanden med fattighusen, vits erda deras oundgänglighet och möjligheten att de så väl vidmakthålla sedlighet som förekomma dc ordningar. Men nu ifrågavarande inrättning, or den beskådas i sitt inre, skulle väl kunna anse för en ostentationsanstalt, i fall man ej tager i ba traktande dess nytia vid möjligen förekommand krig, då det väl ej vore just tillfredsställande at få se en bop krymplingar och i statens tjenst o lycklige blifne utan någon vård af samma sta Telaren hade derföre helst sett inrättningen bibe hållas; cch skulle den upplösas, borde det sk endast successivt och med afseende på dem, son ej vilja och ej kunna derifrån skiljas. Ståndet beslöt att bibehålla anslaget oförändradt och i afseende på inrätiningens upplösning tappa de 22 ja, som voro för Utskottets förslag, mot 2! nej, som förenade sig om en skrifvelse till Konun gen, med enbållsn, all sådane åtgärder måtte vid tagas, hvarigenom invalider hädanefter kunde pen sioneras och på landtbygden inackorderas, oc! Ulriksdals invalidinrättning successive upphöra. För öfrigt biföllos återstående punkter af den na titel. Sjunde Hufvudtiteln, fordrede numera ingen åtgärd, då den reden va! af Ståndet bifsllen. Altonde Hufvudtiteln. D3 första posterna bifölios utan distussion. För fångars skjuts, underhåll m. m. ansåg St ej de af Utsk. föreslagna 100,000 Rdr utöfver förra anslaget 240,000 Rdr vara tillräcklige, utan bevil jade ännu deruöfver 80,000 Rdr, så a:t hela anslaget blir 420,000 Rdr. Till Fångpredikanten i Malmö ville Siåndet ho: Konungen anhålla om ett anslag af 600 Rår, oci till de vid fångars beredning blirädande Stads. Komministrarre hvardera 50 Rdr; hvarjerste Siån. det ville begära, att till nästa riksdag förslag til alla fångpredikanters förbättrade lönevilkor måtte af Konungen framställas. Anslag till Ministerkassan ensåg Biskop Hedrer böra till sit förra belopp utgå, då behofven all mera ökas; och kunde Tal. ej gilla, att somligs tycktes taga nedsättning som basis. Deremot talade Pcostarna Sandberg och Lindmark för nedsättpiog, den förra på den grund, att denna kassa förut fått mera än som begärts, den s2daare emedan apslagen borde icskränkes inom gränsen af det nö diga, då det gäller folkets medel. Den förra önskade äfven, om anslag då ändtligen beviljas utöfver hvad Utskottet föreslagit, att detta samma måtte envändes till liqviderande af dess skuid, som e!joat nog ofta kunde åberopas. Doktor Bjökman ansåg ej Ständet böra bry sig om dess skuld, då den ej officiels uppgifves. — Genom votering afgjordes, att ansleget skall fortfara oförändradt, med 36 röster mot 13, som voro för nedsättning, enligt Utskottets försleg. Nionde Hufvudtiteln. Vid anslaget till handel och näringar fästade Ståndet det vilkor, att några lån af denna hufvudtitel ej mera må beviljas, hvilket i önskningsväg skulle hos Konungen armälas. För öfrigt beviljades Utskottets försleg i de följande punkterna, tills derefter förekom: Landsbruksinstitutet på Degeberg, som uppkellade flere talare, hvilkas yttrarden här i korthet följs: Prosten Åstrand var ej balåien dermed att Utskottet, sedan Bet. blifvit af tvänne Stånd återremitteradt, det oaktadt ej tagit ledning af denna återremiss; hvarföre Tal heldre biföll förra Bet. Mänga förenade sig derom. Prosten Afzelius ville blott nämna, att vid examine, som med eleverna anställas, man varit mycket belå:;en med inrättwingen. Prosten Källgren kunde ej anse sig fullt kompetent, men en hvar borde kumna taga för gifvet detta instituts stora värde deruti att detlifvat omtankan för agriculturens högre utveckling. Under en nyligen företagen resa nedåt Westergötbland haae Tal. haft tillfälle att höra alla sakkunnige personer, efter nyss anställd examen, yttra en allmän belåtanhet; önskade derföre af hjertat understöd åt ienna för landets behöfvande modernäring lofvande inrättning, som utan bjelp ej kunde bära sig; och uttalade öppet den förbindelse, hvari Staten står ill Statsrådet Poppius, som med synnerlig ifver sämpat för sakens frampgåog, sjelf uapgjort konrakterna med föreståndaren, offrat mycken tid å: iet hela, och hugnat allmänheten med intressanta upplysningar. Det vore sorgligt, fortfor Tal., om let första försöket i vårt land i denna väg skulle å hastigt upphöra. Prosten Nordhammar anmärkte, att man kallat ;ådane instituter lyxartiklar; men, fortfor han, om nan der mossa nyligan vuxit, ken få se ett klöfvergärde, så vore han för en sådan lyx, och ville illstyrka anslaget, äfven om det ej fullt motsvara18 ändamålet. Tal. visste väl, att Sveriges allmo18 ej är benägen för nyheter, och att det gifvas neder äfven inom åkerbruket; men om en och innan gör ett försök, blir deraf alltid något att lä8, och om det lyckas får det nog i sinom tid eferföljd. Den vinning, ait man af ett tunnland kan å dubbel afksstning, vore ej att förkaste; hvadan len redan odlade jordens uppbringande vore långt nera att rekommendera, än för mycken nyodling, och således institutet brdoe understödjas. Prosten Sylvan instämde med Hr Åstrand. Om ;j något vore att vinna i första rummet och direkt, kall inrättningen likväl i tidems längd bära önkad frukt. Prosten Örnberg trodde att, då man en hel dag slat om militärer, det kunde vara likaså passande ch hugneligt att tala om detta ämne. Det vore n beklaglig sanming, att då något skall göras å BRENNER SNR EES NORRORT