Aftonbladet – 18 augusti 1840, sida 1

TILL GUSTAFSBERGS BRUKE Mån-, Ons och Fredagar kl. 44 f.m., återvända kl. 6 e. m UTRIKES. ENGLAND. Vi omnämnde i gårdagsbladet ett tal, son Lord Palmerston nyss hållit i Underhuset, rö rande den nya gvadrupelalliansen. Anlednin. gen till detta tal var en begäran af Hr Hume att den nya traktaten måtte blilva parlamen. tet förelagd. Lord Palmerston svarade, at traktaten väl vore underteknad, men änn ej ratificerad, och att den således ej kunde föreläggas huset. Han ingick derpå i en lån; utveckling af underhandlingarnes gång och de roål, som de 4 makterna haft i sigte med traktatens afslutande. Detta mål vore intet annat än upprätthållandet af Turkiska rikets integrite och sjelfständighet: ett mål, hvarom Frankrike hela tiden bortåt varit ense med de andra makterna, ehuru nämnde makt icke delade lika åsig! med dem, i afseende på medlen att vinna det aMan har förebrått brittiska regeringen — sade Lorden — att hennes politik just skulle bi draga att sätta Turkiska riket och dess integritet i fara. Men man kan icke fatta, huru dett: skulle följa af de stadganden i konventionen hvilka man antager gå ut på, att åter läggs Syrien under Sultans direkta välde. Det vore honom : icke tillåtet, att nu uppgifva stipulationerna i konventionen, men om den nyssnämnds vore bland deras antal, så är det svårt att inse. på hvad sätt Sultans makt skulle blifva försvagad derigenom, att han komme 1 disposition al de hjelpkällor, Syrien erbjuder. De, som klandra konventionen, vilja tillerkänna Mehemed Ali rättmätig besittning så väl af Egypten som Syrien, och besinna icke att Porten derigenor blefve försvagad till en tredjedel af sitt gebit och en ny oafhängig, densamma fientlig suveränitet tillskapad. !Porten blefve då nödsakad att se sig om efter skydd utifrån. Men hvarifrån skulle detta skydd komma? Icke från Frankrike; ickesheller från England, utan frår Ryssland skulle det utgå, och på detta sät skulle den politik, som de rekommendera, hvilke klandra konventionen, just åstadkomma, hvad de oriktigt anse såsom resultat af engelska regeringens politik. Men till hvad pris detta skydd lemnas, det visar en mäktig skyddsherres ställning i förhållande till en svag skyddling, och ännu mera Rysslands politik, i fal dess karakter annars skildras riktigt af dess fiender,. I afseende på traktaten i Unkiar Skelessi yttrade Lorden, att ryska regeringen förklarat, att, i fall de andra europeiska makterns ville sätta en konvention i stället för denna specialtraktat emellan Porten cch Ryssland, genom hvilken konvention Turkiet erhölle det understöd, som makterne icke velai gifva det, då denna traktat afslöts, så ville ryska regeringen förbinda sig, att icke handia i enlighet med stipulationerna i denna dess enskilda traktat. Den nu afslutade konventionen emellan de fyra makterna hade således haft till omedelbar löljd, att det serskilda fördraget emellan Ryssland och Turkiet i Unkiar Skelessi upphört alt existera. Slutligen förklarade Lorden, att så mycket han beklagade att Frankrike icke deltagit i den nya traktaten, så gåfve honom dock alla de meddelanden, som ingått från detts land, sedan traktatens afslutande, den liflig: öfvertygelsen, att Frankrike icke hyste någor känsla af fiendtlighet emot de makter, som slutii traktaten. Frankrike vore en stor, mäktig nation; det hade vigtiga, egna intressen; det styrdes af män, som äro för visa, att lättsinnigt utan provokation, störa Europas lugn. Mar kunde således med fog vänta, att den upplyste fransyska regeringen icke skulle finna sig föranledd, att genom fiertliga åtgärder väcka allmän farhåga. Den så mycket omtvistade frågan, huruvids fransyska kabinettet visste af underhandlingarne emellan de 4 makterna, innan traktaten redar var underteknad, besvarade Lord Palmerston sålunda, att 2 eller 3 månader, innan konventionen undertecknades, föreslogs Frankrike en bestämd öfverenskommelse, hvari den gräns var beteknad, intill hvilken de 4 makterna ville gå i den riktning Frankrike önskade. Denna konvention vägrade Frankrike att taga del i. De 4 makterna beslöto nu att undertekna konventionen, och tvenne dagar efter, sedan detta skett, meddelades en afskrift af densamma åt fransyska kabinettet. Frankrike hade således alldeles icke varit hållet i okunnighet om de för handen varande underhandlingarne, såsom man hört påstå. I Paris visste man den 6, att Preussen och Osterrike redan ratificerat den nya qvadrupelalliansen. TURKIET. Dan händelse. som säges hafva soifvit anled