Aftonbladet – 15 augusti 1840, sida 2

bendläggning; och den för åkjuttsoch ingvartås ringsskyldige så vwigtiga frågan öm fortskaffande sjöväg, så väl af kronans manskapi allmänhet, som kronoeffekter, har ända till förlides år varit hvilande, och vid då skedd föredragning å nyo blifvit uppskjuten. Jsg hemställer tu till en hvar, om ej förestående punkter, på detta sätt sammanförda, utgöra en tafla, som innefattar en temligen tydlig karakteristik på Konungens rådgifvares handlingssätt; men jag anhåller ännu att få yttra mig öfver en punkt som jag nyss glömde. Den angår Trollhätte kanalbyggnad. Det är allmänt bekant, att sedan fiåga uppstått om Trollhätte kanals ombyggnad och allmänheten blifvis inbjuden till aktieteckning dertill, som likväl ej skedde till erforderligt belopp, erböd man på ex gång kunskop om att ett nytt bolsg uppstått, fom åtagit sig ombyggnader. Uti den i Statstidningen införda kuvgörelsen om regeringens beslut rörande vilkoren för arbetets öfverlåtande åt detta bolag, tillkänzagafs att ingen väsendtlig skillnad egde rum emellan de förmåner och vilkor; på hvilka allmänheten förut blifvit till aktieteckning icbjuden, och dem, som blifvit beviljade det nya bolaget. Jag utbeder mig nu att få fästa uppmärksamheten derpå, i hvad måa denna uppgift var grunded. Dit första bolaget inbjöds med löfte em 50.000 Rdr årligt statsbidrag; men utan att tiden ers rärmare bestämdes, buru länge detta statsbidrag skulle få åtrjutes. Det nya bolaget deremot erböll löfte om 60,000 Rdr årligen i 25 år att utgå qvartaliter, med rättighet för Bolagsdirektionen stt å qvartalsbeloppet utfärda anvienirger, på hvilka Konvoy-Eommissariatet borde meddela accept, hvarigenom Staten anticiperade sin förbindelse att honorera detta anslag för de 25 årep. Dercna förmån, hvilken innebär nästan detsamma, som om helå kapitslet blifvit skänkt på en fåor, kunde vid den första inbjudningen icke anes. Härtill kommer att det gamla bolsget obligerades på ett sätt, som, i min tanka, står nära till ett stars tvång, att sälja sin herrliga egendom för 419,705 Rdr Bko. Denna egendom gaf likväl i fjol en afkastniog af rära 100,000 Kdr. Det är sannt, att det gamla boleget kunde sälja för det priset, emeden det var förbundet atticke utdela mer än 9 procent på sina aktier; men på sätt transsktionen skedde, var köpet en utomordentlig förmån för det nya bolaget. — Hurudan presenterar sig ru kelkylen i det hela för det nya bolsgetty — — — Landtmarskalken afbröt här Tal. med klubbslag samt hemställde till honom om icke hvad han ru sednast yttrat avginge en enskild korporations angelågenheter och icke Staten, samt fästade hans uppmärksamhet derpå att, enligt 407 R. F. och 29 Sg. R. O., erskilda korporationers acgelägerheter ej fingo komma under diskussion af Ståndenr. He Ijerta hemställde till Hr Frib. och Landtmarsk. samt Ridd. och Ad. huruvida icke en talss re, H. Ex. Grefye Löverhjelm i sista plenum, under sitt yttrande avgående Trollhätte bolag lemnade upplysningar om åtskilliga enskilda förhållenden dermed, såsom stt han sjelf varit en af stiftärne af detta bolsg, och om andre omständigheter, som dermed egde sammaphang. MHemställde äfven, om icke f. d. Statssekreteraren Hre v. Hartmansdorff, i efseerda på frågan om ett privilegium, rörande hvilket Uiskotiet icke nämnt några enskilda fö; hållanden, upplyste att det angick ett apothek, om ban ej till och med nämnde :potekarens namn och i öfrigt cmförmälde hela förhållandet med denra sak. Kunde således Icke fiana att en blick, ksstad på egenskepen af ifrågavarande transaktion, ämnad endast att usderlätta vårt omdöme om Konungens rådgifvares hendlings:äst, så vidt de dermed haft befattnicg, kunde vara på något sätt uti 90 R. F. förbjuden, enär det ej kom i fråga att R. och A. skulle iogå i någon öfverläggnirg eller pröfning af sjelfva saken, utsn afsijgten endast voro att upplyse, buruvida vederbörande, å Staters vägnar, handlat till rikets sanoskyldiga nytta. Sådena upplysninger gåfvos ock i förra p!enum af Konungens rådgifvare i en mängd mål. Af sazrma skäl som nuj skedt, hade Hz Lendtm. bordt slå klubban i bordet och förbjudit Frih, Åkerbjelm att pämna summor i afseende på anslaget för korgl!. theatern äfvensom dervid anställde personers förhållanden. Med mindre Ridd. och Ad. förbjöd Tal. att nämna derom, i hvilket fall han vore tvungen att vika för öfvermakten, kunde han derföre icke frångå sin rätt att yttra sig I den syftning ban börjat. Då han nu hört att flere ledamöter begärt ordet, ville ban först låta dem yitra sig i denna sak, hvarefter det torde tillåtss honom att fortfare. Hoars Excellens Grefve Löwenhjelm, G., Grefve Frölich, Hr Tersmeden, C. R., Grefve Anckarsvärd och Hr von Heyne uppträdde, för att yrka Hr Hjer(äs rätt, att obesindradt yttra sig. Men Hr Lagerhjelm, P., deremot sökte försvara Landtmarska!kens åtgärd. Justitio Statsministern Grefve Posse yttrade, att han af skäl, som torde ligga öppna för hvar och en, icke hade ämnat deliaga i denna öfverläggning , men då pu endast vore f.ågan cm formen, trodde han sig oförhindred att derom gifva sin tanke tillkänna. Jag är, sade har, sf den mening, som Hr Ligerhjelm, att neml. sednsre mom. af 407 S RB. F. bestämdt förmår, att enskilde mål här icke böra få omrämnas; och jag har således under öfverläggningers fortgång sista plenidagen icke utan obehsg förmärkt, huru öfverträdelser skett af detta grundlagsbud. Jsg har likväl ansett det såsom ett oundvikligt ondt; ty de enskilda sakerna hafva blifvit, om icke i sina detaljer upptegnai Konst. Utsk:s betänk., dock så vidt antydde, att man å ena sidan icka borde förvägra de anklagade att försvara sig, och icke heller å andra sidan deras motståodare att upptaga de anklagades försvar. Mig synes således frågan blott vara den, huru mean skall kunna samman jomka hvad som uu är för handen med hvad som förut tilldragit sig. Om jagjicke för mycket misstoger mig, har Hr Friherren och Landtmarskalkens klubbslag härrört derifrån, att Hr Hjerta syntes ingå uti en enskild korporations enskilda ekonomiska förhållanden. Jag tyckte neml:, att Hr Hjerta icke inskränkte sig till att fästa uppmärksamheten på de förhållanden, som: han ansåg Styrelsen hafva bordt öfverväga vid frågans afsörande, utan att han äfven började framställa en tablå, angående den ifrågaställda enskilda korporationpens ekonomiska ställning. Om detta var orsaken, som föranledde Hr Frib. och Landtmarskalken att sfbryta Talaren,