Aftonbladet – 15 augusti 1840, sida 2

(assa, hvars öfverskott högtidligen blifvit förklåsdt vara deras egendom, genom hvilkas bidrag den vildas, skulle användas till ändamål, visserligen 1yttiga och fiuktbringande, men hvilka likväl hvarten vid beslutet om kassans bildning varit afsedda biler kunna anses såsom den egentligen tillhörande., De hafva tillstyrkt, att till vidsträcktare fästringsarbeten mätte användas den för rikets försvar bestämda andel af lilla kreditivet, eturu detta kreditiv, såsom ämnedt för oförutsedda bekof, icke kan vara bestämdt för sådane förettg, som det nämnda, hvilka måste vara frukter af en Jänge genomtänkt bestämd plan.n eKonungens rådgifvare bafra vid föredragningen sf Riksens Ständers underd. begäran, att öfverskotten af Sveriges bidrag till Hand.och Sjöfartsfonden måtte, efter Kommerskollegil och Handelssocieieternas i de större stapeloch sjö:städerna hörande, användes till kandelns och sjöfartens utvidgande och befrämjande, tillstyrt, att Kongl. Maj:t måtte förklara, att detia hörende blott skulle ega rum i hvarje fall, der Kongl. M:j:t pröfvade nödigt alt rämnde Kollegii och Societers yttrande inhamta. tydliga snslag, utan sådent hörandsa blifvit anvisade på denna fond, till och med för längre tid än den, för hvilken fondens tillgåogar ef Riksens Ständer blifvit bestämds; hvaremot Riksens Sänders anhållan om tjsnliga åtgärder till utredande och bestämmande huruvida åtskilliga vid konvoymedlens förvaltning gjorda anmärkningar kunds föranleda någon ersättningseller ansvarspå öjd, Kon stitutionsUtskottst vetterligen, icke ledt till någon följd. cE2mot Riksens Ständers uttryckte önskan har, vill följd af föredragendens tillstyrkande, eftergift blifvit beviljad af medel, hvilka efter laga kraftvunnet beslut, Statsverket tillkommit; och gällande beskattningsförfattningars tilämpning enligt deres ordalydelse har på en föredragandes tillstyrkan blifvit undsnröjd., Med förbistende på en gåog af den så kallade tolagens ratur och angelägenheten af en allmän, af Konung och Ständer gemensamt ästadkommen reglering derof, har på den grund stt den ingick till Ständerna, föredraganden, understödd af Statsrådets ledamöter, förklarat denna skatt vara hilt och kållet beroende sf Kong). Maj:ts godtfinnende. aI öfverensstämmelss med den åsigt, som föranledt Konuogens rådgifvarce att tillstyrka anslag af Hand.och sjöfartsfondens för längre tid än den, för hvilken dess inkomster äro bestämda, står ock föredragandens åtgärd, ett efter början af innevarande Riksdag föreslå betydliga anslag af Hand.och Sjöfartsfonden, utan att ensfästa Kongl. Mej:is uppmärksamhet på, buruvida Riksens Ständsrs tanka i frågan lämpligen kunde inhemtas.n Konungens rådgifvare bafva vid flera tillfällen, under nära tre månaders tid år 4838, dels tillstyrkt, dels icke bestämdt sefstyrkt, de betydliga utgifter, hvilka de då i Stockholm vidtagna militäriska anstalter förorsakat, utan att ens begära någon upplysnipg om dessa ensteliers anledning. Då Korungen slutligen uppgsaf denna anledning vara de i hufvudstaden förefaline oordningar, synss nämnde rådgifvare genom sin tystnad hafva erkänt riktigheten af Hans Msj:ts tenka om dessa oordnivgars farliga besksffenbet, ehuru de, vid intet föregående tillfälle, ansett sin pligt fordra någon framställ ning om nölvändigheten af och medlen till ländets räddniag utur denna ställning., cUnder det Konuogens rådgifvare på ofvsn uppgifna sätt vållat Staten utgifter, som uten svårighet kunpat undvikas, hafva de försökt att vid uppbörden af Kronans inkomster få antagen en gemensam kommunal-ansvarighet: ott försök, hvars oförenlighet med vårt närvarande samhällsskick, så väl som dess upphofsmäns fullkomliga obekentskap med tänkesättet i det land, hvars Konung do åtagit sig att gå tillhanda med råd, utgången will öfverflöd ådsgalade. Konungens rådgifvare) hafva fortfarit att gifva H. M. råd, ehuru dessa råd hos H. M. njutit så litet förtroende, att H. M. till ett högt embete och deltagande i en del af de inför H. M. hbållne rådslog förordnat en man, om hvilken samme rådgifvare förklarat, dels att han hvarken innehade de egenskaper eller det snseende iaillmänbet, som fordrades att förvalta ifrågavsrande embete; dels att vilkoren af ansgende, förmåga och en närmare bekantskap med den högre administrationens praktiska beskaffenhet ej uppfylldes genom den ifrågaställde embetsmannens inträde i den högre administrailonen; dels ati nämnde embetsman icke kunde anses vara en tjenlig och lämplig person tillifrågavarende höga cch vigtiga embete.n Klsgomål öfver oförrätt, liden af förman, hafva först efier nära 3 års förlopp ifrån första föred:sgningen blifvit till slut befordrade. En af Riksens Sänder väckt fråga om ett af dem, såsom öfverflödigt arsedt embötsverks upplösning har af föredraganden blifvit lemnad till en hvila, som föga synes motsvara hvad Riksens Ständer boft rätt att vänta. Rikets S:änders underd. skrifvelsa om fattigvårdsanetalterne den 9 Msj 1838 föranledde den 47 Mars 1837 beslut om sammankallandet al en kommitte, hvilken dock icke förr än ett och halft år derefier förordnades och först år 1839 sammankallades. Det i hela Europa Mifliga bekymret för tillvexten af ep, i följd af sin ställning, till fiendskap mot ordning och eganderätt lätt retad klass, synes dock hafva bordt hos en man med sinne för sitt kall, väcka ett varmare nit för en sådan fråga.n En föredrsginde har låtit frågor, som för alla innehafvare af skattskyldig jord, äro af väsendtlig vigt, och hvilka Riksens Ständer med ledving af Kong). Msj:ts I ämnet afgifne nådiga proposition pröfvat på obestämd tid, hvila. En annan har tå illa beräknat och så litet påskyndat ärendernas gång, att en fråga om högst betydliga uten uppskof eforderliga utgifter, inför Kongl. Msj:t blifvit föredragsn, så sent under sist hållna Riksdag, att någon framställning i ämnet till Riksens Ständer icke blef möjlig; hvaraf följder ock blef, att man tog sin tillflykt till utvägar, hvilkas laglighet Utskottet till en del ansett sig till RiksRätts pröfning böra öfverlemna.n ecFrågen om en ny admizistrativ och kameralin delning i de delar af riket, der en sådan kuade finnes beböflig, hvilken fråga Rikseps Ständer, med anledning af en annan, hos Kongl. Msj:t framställt, och som Kongl. Msj:t i medlet af år 4834 förkla1 följd bäraf hafva, till en del högst beCM Me OD a VANA