Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 4

I de artiklar, som nu blifvit egnade åt Upplösningsförfattarens ifrågavarande opus, halva vi efter ett längesedan gifvet löfte framställt våra åsigter deraf. Vi hafva skärskådat bokens syftning och innehåll i det hela, och framlagt prof på författarens sanningskärlek, insigter och skriftställaretalang. Ofantligt mycket kunde vara att tillägga; men vi äro öfvertygade, att det omdöme, som hos en sakkunnig Läsare måste uppstå, efter studerandet af sjelfva boken, skall i allt det väsendtliga öfverensstämma med det begrepp han kan göra sig efter blotta geaomläsningen af Närvarande uppsats. Vi bafva i allafall sysselsait oss vida mer med denna bok, än hennes inre halt någonsin kunrat påkalla; och vi skulle visst icke gjort det, äfven nu, om man icke i vissa kretsar baft den obeskrifliga naiveteten att rekommendera detta arbete såsom en snart sagdt klassisk produkt, hvarmed oppositionspressen vore, snart sagdt, tillintetgjord samt författaren sjelf såsom en man, hvilken förijenade ingentiog mindre än medborgarekronan. Det har då icke kunnat vara ur vägen, att något utförligare taga verket i skärskådande, samt framdraga i dagsljuset de ovedersägliga bevisen på vårt genast lemnade omdöme, att det hela är en exempellöst lättfärdig sammangyltring a! sanna och falska citationer, osanningar, Obekantskap med de afhandlade föremålen eller afsigt att vanställa dem, och att boken innehåller en lunta af ett halft tusen sidor, der en hop fragmenter af andra författares skrifter aftryckas, om ock endast i ändamål att dera! få göra skefva och förvillande slutsatser. Dei är åt denne författare, som Skånska Posten