Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 4

fordna Grekerne begagnade, men äro envisaj: nog att finna denna beklädnad tillräcklig efter : sina behof och vanor. Med deras infall att indå hafva tidningar förhåller det sig annars på följande märkvärdiga vis. En af deras stam(örvandter, som fått sin uppfostran vid Nordamerikanska staternas skolor och läroverk, men sedan återgått till sina landsmän, för att hos dem införa så mycken civilisation, som han för närvarande ansåg dem behöfva och kunna mottaga, fann att, fastän de ägde fasta bostäder, boskapsskötsel, åkerbruk och några hemslöjder, så skulle de icke kunna bibehålla sig midtibland politiserande och tidningsläsande grannar, om de ej sjelfve kunde följa föremålen för dessas tidniogar och politik med sin uppmärksamhet. Han företog sig derföre att på Cheerokesiska utgifva en tidning, sedan han först uttänkt ett sinrikt sätt att för sitt språk använda de vanliga bekstäfverna och lärt sina landsmän läsa och skrifva dem. Han lyckades, och ansåg framstegen i denna riktning väsendtligare, än om han, såsom Sultan Mahmud, hade börjat sina reformer med förändringar i drägter. Vi skulle tro att dessa framsteg förtjena aktning, men ej hån, så snart man ej föresatt sig att hata och fördöma allt som tyder på upplysning. Dessa samma blad (s. 63 och de följande i Hu Delen) kunna äfven tjena som proflistor på Upplösningsförfattarens ton och skrifsätt, när han kommenterar. Han fortfar der att anföra Achille Murats humoristiska beskrifning på de första råa skogsbyggarnes bestyr med grundläggningen al en ny stat midt i vildmarken, och afbryter originalet med sina egra infall i parenthes, Vi skola, utan att sjelfva kommentera, medd-la några af dessa parantheskommentarier, med särskild sti. cÄnnu, yttrar sig Achille Murat afiones intet rättegångshus, (parenthes af Upplösnicgsförfattaren: men lidningsbyrå och — kapitolium!) domaren utväljer stora rummet i ett värdshus, eller en rymlig lada. Jag har sett domstolen sätta sig i ett magasin, der sälena utgjordes af plankor, som lades på fläsktunnor och mjölfat,, (åtminstone ett vackert drag af republikansk enkelhet). Folket hitströmmar flockvis hela femtio mil, (hvad gör man ej för anationalmedvetandets, uthildning?) kantingen för göromål, eller af nyfikenhet (ja så) cjägaren, klädd i skinonskjorta och skinnbyxor, med Skägg, som icke varit rakadt på en månad, oss) republikanismen kunna vi också Dvestå oss)) aden lilla köpmannen med allt det prål, som är så vanligt hos dessa unga herrar (asmå kappor och cigarrern kunna vi också åstadi komma). a Tiden för domstolarnes sessioner bei sagnas äfven af dem, som vilja visa sig för folket et, (det asuveränar) — auAlla tala, sjelfva eller sönom andra, till folket, (är ett sådant od Ik dock ej afundsvärdt?) aträtor uppkomma härvid,. (Aj, aj) — aMan bör helst se ett val oa landety — aGouvernören bar utnämnt tre dar (nå öfver målen, — uen gammal cigarrlådan (någon sådan måtte vi väl också kunna iprestera?) cbehörigen lämpad till ändamålet, imed ett hål i locket, en bok papper och öfriga skrifdon, utgör deras nödiga instru mentalieI uppsättning (ligger lyckligtvis äfven inom våira njugga tillgångar) ete. etc. I Vi fortsätta ej längre anförandet af dessa parenteser. Från de citerade torde man kunna göra sig ena föreställning om den ton, som råder j. de öfriga och om Upplösniogsförfattarens framgång i allmänhet, när han lägger an på att vara snillrik. I Fo rm i Ett p sp on 9 BP