Aftonbladet – 12 augusti 1840, sida 2

U:szoitet, da dessa scdnHaro iagor diskUuleradges ch afgjordes.n Hr Adlerstam, G. U., uppläste ett skriftligt anförande, hvilket redan finnes infördt i Aftonbladet ten 9 sistläne Juli. (Forts. följer.) — nn BONDESTÅNDET. Plenum den 8 Augusti f. m. Tionde Hufvudtiteln. 3 p. (Universiteten) lit. a. Det föreslagsa stterigere anslaget till universiteternas materiella benot 2000 Rdr Bko afslogs, sedan Nils Persson från Söderman!and talat deremot, cch en sior del al Stårdet med honom förenat sig. Lit ec. v. Zweigbergk yrkade en ny profession vid hvardera universitetet. Åtskilligo förenade sig med bonom. Strindlund och Lers Larsson talade i samma syftving och trodde, att undervisning I grundagarne icke borde kunna gifva så mycken sys:e!sästning åt en lärere, att han ju ej äfven kunde befatta sig med flera läroämnen. Ståndet biföll blott en professorslön åt hvardera Universitet. Lit. d afslogs. Lit. f. v. Zweigbergk ansåg de tjenstfrie professorerna sjelfve böra underhålla sina vikarier och Ståndet afslog äfven detta moment. 4p. Elementarläroverken. Zitl. b.) Stockholms Gymnasium. Irans Jansson m. fl. erinrade cm anslaget vid 4828 års Riksdsg för Elementearläroverken, och Ståndet afslog detta moment. Lit c.) bifölls enligt AZ 62. Lit d) bifölls enligt J4 248. 6 p. (Tillämpningsskolor). Lit a. (Gymnastiska Csentralinstitute!:) afslogs, sedan Hans Jansson erinrat, att på lande: hedeinnevånarne tillräcklig kroppsrörelse, och att Stockhoms stad kunde sjelf bekosta gymnastikinrättningen, cm dan der fanns nödig. Största delen af Siåndet instämde bäri. I öfrigt bifölls utlåtandet. derafter förekom IKongl. proposition om anslag till Riddarholmskyrkan. Heurlin anmärkte, att Sersfimer-Riddare borde sjelfve bekosta reparationen, enär de i denna kyrka, som till gudstjenst ej begagaas, balva sina grafchor; hvliket Talaren ansåg så mycket billigare som hverje församling på landet sjelf måste underhålla sin kyrka m. m. v. Zweigbergk citerade ordan i Frithiofs sagt: Yfs ej af fädrens ära, en hver har dock blott sin etc. etc:,, och Öppläsie ett lävgt skriftligt anförande, de:utinnsn han, blard ennet, ensåg det vara tillräckligt, om adetta grafchor inuti vore chvitmenadt, helst våra framfarna store Korurpgar icke voro fallna för prål. Tal. afstyrkte bifall till propositionen. Många förenade sig härmed. — Nils Persson i Örebro län yttrade sig i samma syftning och ansåg orgel öfverflödig; enär de militäre musit-korpserne kunde uppföra musik, om sådan vid något tillfälle behöfdes. — Kihlblom från Södermanland yttrade sig skriftligen: Det kan, och bör förvåra, att en begäran till Rikets Ständer framställes om ytterligare bidrag till fyllande af reparationskostnaden å f. d. Riddarholmskyrkan, pumera grafchoret å Riddarholmen, till icke mindre belopp än 52,000 Rdr Bko, eturu reden 83071 Rdr 34 sk. ö rst. dertill äro disponerade. Största delen af de irflutne medlen äro använde till ett genomskinligt, fåfängligt yttre, hvilket till ingenting tjenar, och man må icke säga till bibehållande af ett monument, då det ifrågavarande nu företer så väsentliga olikbeter med hvad förr varit. Man begär af folket bidreg, icke allenass till fyllande af det nödvändiga. Nej! fastmera till uppehållande af en sväfvande inbillning, fotad på möjligheten att förblända. Men denna tid är förbi, kulminationspunkten är upphunnen och sinnena försoffas ej mera; det sansade förständet gör sig gällande, hvadan ingen fråga lärer uppstå derom, huruvida icke utgifter böra rätta sig efter inkomster. Man begär 52,000 Rår Bko som bidrag till fulländande af reparationen å grafkoret på Riddarholmen. Men man har icke bört, att Regeringen ansett nödigt vidtaga några mått cch steg, till förekommande eller sfhjelpande af den nöd och det, elände, som uppstått af brist på bröd i flere trakter af riket; det ligger således klart, att Iingen välvilja, icke en gåopg det kristliga medlidandet förmår att i första rummet göra sig gällande hos närvsrande Regering, eburu dess ovilkorliga pligt varit att fästa Korgl. Maj:ts uppmärksamhet på de behof, hvilka närmast röra menniskar. Ett smycksdt yttre, som förvarar stoftet af bortgångne medmenniskor, förmår ej inverka på den tänkande. Historicn är den, som skall förvara minnet och ingifva vördnad ellor förakt för den utur tiden gångne, och der lefver det i sekler. — Hvarjemte Kihlblom tillade, att till folksundervisningen arslsgits blott 50,080 Rdr. Talaren ansåg en jemförelse mellan dessa 2 anslag vara ett ytterligare bevis på Regeringens förfarande. — Dahllöf förmenade, det man börjat i oriktig ända, då man uppfört tornet, innan man gifvit kyrkan iak, och yttrade, bland annat, att den menniskoälskande Gustaf 11 Adolf e!ler Rikshushållaren Carl XI visserligen först skolat söka afbjelpa folkets allmänt kända nöd, innan de tagit detsammas biträde i anspråk, för ett ändamål, sådant, som ifrågavarande grafkors reptrerande, hvilket Talaron ansåg tillkomma de förnäma män, som der förvara sina fäders ben. Yrkade afslag. — Henrik Andersson från Örebro Län yttrade sig i samma syftning. Många hördes instämma med Dabllöf. — Måns Månsson från Calmar Län (skriftligen) ansåg jemväl kyrkan böra först hafva fått tak, innan tornet byggdes, och trodde tillståndet i landet vara så eftertänkligt, att något anslag icke borde beviljas. — Hans Jansson trodde arrangementerna vid släckningen af åskelden hafva varit felaktiga, och att en stor del af taket kunnat i annat fall bevaras. Ansåg det visserligen för nationen värdigt att bevara de stora minnen, som kyrkan hyser, men yttrade, att man bordt först gifva kyrkan tak, innan det prydliga tornet uppfördes för de insamlade medlen. Citerade ett exempel från sin hemort, hvarest en socrt RN a