Aftonbladet – 11 augusti 1840, sida 1

ne palatset, för ait i vagn föret:ga en promenad åt bamnsidan. Här och der hade grupper, bestående Will större delen af personer ur medelklassen oeh npatiovalgardister utan uniform, samlat sig. De voro obeväpnade, men buro stora käppar. Då Drottningarne naikades, ropade de vördnadsfullt: Lefve Drottningen! När den andra vagnen kom, i hvilken åkte öfverkammarherren grefven af: Santa Coioma och Drottningens första hofdam, hertiginnan af Victoria, ropades: Död åt Espartero! Lefve Regentivnan! Lefve general Cleonard!, Folket svarade med rop af heit annan beskaffenhet, och ett förfärligt handgemäng uppkom. Natiovalgardisterne begagnade sina käppar, och drefvo pöbelmassan på flykten; en kavalieripiket gjorde slut på denna sirid. Men härmed var saken icke slut; det uppretade folket samlade: sig på torget la Rambla, och föröfvade der sådana excesser, att alla bodar snart måste störgas. Kaffebusen måste rensas från folk, som derifrån deltogo i oroligheterne, och oordningen bade stigit till sin höjd, då Espartero ankom, till fots och utan någon eskort. Ett kort men kraftfullt ial bade den bästa verkan på massorna, och fiendtligbeterpa uppbörde bär, men utbrusio med ännu större häitighet på korstitutionsplatsen. Der egde en formbg träffsing rum, hvarvid trenose personer biefve dödade, tvänne blesserace och flere fingo kontusioner. Det kungliga gardet rensade;platsen, men hoparne samlade sig åter på torget S:t Jacinto, framför municipalitets-buset och bekom domkyrkan. De talrike anförarne utdelade bland sina anhängare, hvilka de organiserade i bataljoner, de gevär, som blifvit tagne vid det föregående upploppet d. 48. Nu lät E-partero ett ; kompani guider och en bataljon al jägare-regementet Lucbana rycka fram, Munvicipalitetet ville rådpläga med Hertigen af Victoria och ställa sig under hans befäl. Espartero hänviste detsamma helt kort att uppfylla sin pligt. Den konstitutionelle alkalden ville nu börja arresiera och dervid begagoa nationvalgarde. Men denna trupp vägrade att lyda. Biand anförarne för moderados utmärkte sig advokaten Balmas, kapten vid nationalgardet. Förföljd af en trupp-afdelcing, som ville arrestera bunom, lossade han på den tvänne pistoler, bvilkas skott båda träffade och dödade tvänne man. Straxt störtade sig hopen på Balmas hus. Denne förskansade sig der, aflossade flere skott på de anfallande, och när omsider hans ammunition tagit slut, sc: han sig sjelf för pannan. Hans lik släpades ned på gatan och refsistycken. Köaffehbuset Rincan, moderados vanliga samlingsställe, blef alldeles utplunrdradt; tryckeriet, hvarifrån: en af deras tidningar (Guardia Nacional) utgafs, blef anfallet. — En annan kapten vid natiocnalgardet, Buse, hade samma öde som Balmas, och blef massakie;ad vid kyrkan S:t Miguel. Vid underrättelsen om dessa excesser, lät Esparlero slå gen::a!mareh och alla trupper rycka ur kaserverne. De oroligaste qvarteren blefvo genast spärrade. Nu börjades arresterivgar; Espartero sjelf gjorde med dragen sabel ivhugg på en trupp af de orolige, och svart skingrades folket. Vid midnattstiden var lugnet fullkomligt återstäldt, hvarefter staden, såsom förut blifvit rämdt, förklarades i belägrivgstillstånd. Franske ambassadörer, grefve de Ja Redorte, ankom till Barcelona samma dag, som dessa oroligheter ägde rum, och landsteg ett par timmar innan upploppet började. Han lemnade under bela tiden icke sitt botel. Om de föregående oroligheterne d. 48 har man endast högst ofullständiga detaljer. Det enda, svm med visshet är kändt, är att pöbeln ville mörda ministrarne, och att det var för atträdda sina lif som de miste flykta ombord på den Franska krigsbriggen. Irgen enda persom blef vid detta upplopp dödad, blott en gensdarme blesserad. Beraitelsen att Espartera skulle bålla Drottsicgen föngen, upplöser sig helt och bållet till en saga. Det synes till och med 6j ega någon grund hvad första berättelsen förmälde, att hon skulle hafva återkallat sin sanktion på muricipallagen. När Espartero kom ut från palatset om natten, förkunnade ban blott för folket. att Drottningen afskedet ministrarne, icke att hon upphäft nyssnämnde lag, hvilket han säkerligen gjort, i fall så förhållit sig. TYSKLAND. Från Polska gränsen skrifvesi d. 48 Juli, att, enligt berättelse från Galizien, hade man ihom flere derstädes stationerade Österrikiska regementen förmärkt spår till hemliga s. k. ;Umtrieben, och några officerare, underofficerare och kadetter hade blifvit arresterade och fansakning med dem börjad. Man skyller deå från Polska flyktingarne i Frankrike utskickade emissarier och den mängd politiska brocbyrer och sändebref, hvilka af dem utspridas, för att vara or