Aftonbladet – 7 augusti 1840, sida 2

2FPVIUU RAKAT? vete vv) VHUV WE BITSMES MISv Mf UU VIFPFELESEUTE af Sundhetskollegium, bifölls af Ståndet, ehuru Biiskop Heurlin tillstyrkte afslag. I Derefier biföllos samma Utskotts Betänkande MM 70, om förändringar i befordringsväg inom ) Presteståndet. Betänkandet M 71, om ulnämning till regala pastorater, och M 79, om hälften af ecklesiastikstatens indragning; hvarefter förekom till öfverläggning . Statsoch Bankoutskottens utlåtande M 8, som, efter några yttranden af Biskop Heurlin och Prosten Lyth, hvilka funno ansökan grundad på billighet och rättvisa och yrkade återremiss, bifölls af Ståndet. Till föredragning följde nu Konstitutionsutskottets memoria! JM 48, hvaröfver yttrade sig Biskop Nibelius, att han, om han ej varit af sjukdom hindrad, aut i Utskottet, vid memorialets föredragande, närvara, han skulle då hafva yttrat sig emot detsamma och instämt med reservanterna; ty det innehåller vorkligen tvenne ämnen, af hvilka det ena rörer ordet allena, det andra Statsrådets beståends af frälse och ofrälse män. Vidkommande det förra, fann Talaren ej likgiltigt, om det bortitages eller ej. Tages det nämligen i don bemärkelse det bör, så är det blott en öfversättning af ordet monark, det vill säga allenastyrande, som är någonting helt annat än oinskränkt styrande; och när Ut: skottet vill hafva bort detta ord, såtycks det vilja hafva andra styrande bredvid, som väl ej måtte vara meningen, äfven om vi en gång kommit derhän, att vi fått en ministeriel styrelse. Konungens allenabeslutanderätt, som föreslås, är långt ifrån detsamma, som allenastyrandet; ty för att det förra skall kunna blifva det sednare, fordras äfven rättighet stt verkställa. Talaren trodde derföre, att get omtvistade ordets borttagande skulle leda till helt andra resultater, och yrkade derföre, att det, enligt Geijer, måtte qvarstå, hvaraf också landet säkert skulle befiona sig bättre. Många förenade sig derom. Professor Geijer: allenastyra uttrycker ej detsamma, som allenabesluta; ty i det förra ligger principen uttalad, och det sednare är derpå en förklaring. Iafseende på det ideella innehållet är ordet (just det rätta; men i tillämpningen deraf blir all(tid för en klok regent allmänna tänkesättet, rätt I förstådd, dot vill säga, med frånskiljande af serskilda intressens, partiers och faktioners meningar, den säkraste rådgifvare, hvartill han kan lyssna. Toalaren fann sig slutligen föranlåten att framställa denna fråga: är det enväldets faror, som ligga oss närmast? Afstyrkte. . Prosten Örnberg instämde med Hr Geijer, hvars anförande han fann grundadt. Önskade hvarken envälde eller rådsvälde eller ståndsvälde, utan ansåg Konurgens makt nödvändig, för att bereda landets välstånd; yrkande, att 4 måtte oförändrad bibehållas, och att dessa hans anmärkningar I måtte få åtfölja, i fall af remiss. Prosten Bergqvist trodde, att allena betydde detsamma som solummodo, och att dermed således menades: Konungen har ej annat att göra, än styra. Prosten Lalin instämde med Hrr Geijer och NiI belius, så mycket hellre, som så många nu vilja klandra och dela Regeringen. Dr Agrell: Så vida det ej är en pleonasmus, och således skall uttrycka något, borde det qvarstå såsom Konungens rätt. Prosten Hallström trodde, att på ordet allena vore hela Regeringsformen bästa öfversättningen, och måtte vara detsamma, som att sätta i verkställighet beslut. Ordet dock vore, som Hr Geijer säger, ej passande. Dr Björkman ansåg ej något mångvälde vara att befara, och gillade betänkandet. Biskop Heurlin förenade sig med Hr Geijer; det skulle väcka mycket uppsende, om det varit nödvändigt boritsga det. Flere instämde. Dr Moren instämde med Hr Geijer. Hade ej i Utskottet dervid fåstat uppmärksamhet: det troddes då kunna förklaras med i enslighet. Var ej emot återremiss. I afseende på orden frälse eller ofrälse, fann Biskop Nibelius vara detsamma, om de utgå eller stå; det sednare vore ej skadiigt. Prosten Hallström trodde att man allt mer borde söka utplåna skilnaden mellan frälse och ofrälse, och att de gerna kunde utgå. Deruti instämde Prosten Säve. Dr Moren fann dessa ord, ifall de skola qvarstå, böra lika så gerna uttryckas med frälst och ofrälst, som väl vore rågot löjligt. Biskop Heurlin ansåg dem, så länge de qverstå i stadgandet om Högsta Domstolen, äfven här kunna qvarstå; hvaremot Hz: Hallström upplyste, att fråga om förändring af äfven detta rum vore väckt i Konst. Uisk; men att denna vore på det stället af mera vigt; hvaraf Hr Heurlin kom till den önsksn, att de kunde utgå öfverallt 1 Regeringsformen. Vice Talmannen framställde derefter följande propositioner: 1) Om 4 bordt skiljas i 2 mom., som beslöts böra återgå till Utskottet; 2) Om ordet allena bör qvarstå, som besvarades med ja; och 3) Om orden frälse eller ofrälse böra qvarstå, som efter omröstning besvarades med 21 ja, mot 48 nej. KonstitutionsUtskottets memorial J4 19, rörande ändring i Regerings-formens 35 , beslöts skola hvila till nästa Riksdag. FE5var FÖRIISEA Memorialet J4 20, om ändring i 34 8 Regeringsformen kom nu till öfverläggning, då Prosten Astrand yrkade, att Regerings-led2möterne, efter nu skeende förändringen, må få innehefva sitt embete, som af någon annan kunde förvaltas, på det Ständerna ej må få ge snslag till sådsna afgående, och ekonomiska angelägenheter ej må tvinga dem att qvarstå, då de ej mera kunna göra sina åsigter gällande, och ej heller få gömma sig bakom reservationsrättenp, Många förenade sig, bland dem Biskop Nibelius och Prosten Bergqvist, den sednare med tillägg att det eljest torde blilva få, som afstode ett säkert embete för en så osäker plats. Riekaon Heourlin hifäll att da ai målte fäörnardnag