Aftonbladet – 7 augusti 1840, sida 2

RIESDAGEN. Kongl. propositionen angående ytterligare afskrifning af undsältningsskulderna i Westerbottens och Norrbottens län, af den 27 Juli, innehålier: att ehu:u 4839 års undsättningsredogörelser från Westerbottens och Norrbottens län ännu icke inkommit, utvisade dock inkomna rapporter och andra bandlingar, jemförda med föregående årens räkenskaper, att sammanlagda sku!dbeloppet för undsättningarna efter 4830 med 1833 årens missvexter utgjorde för Wersterbottens län 216 497 Rdr 9 sk. och för Norrbottens län 324,673 Rdr 27 sk. 9 rst., samt alt, sedan derifrån afgått dels den ;, hvars sfskrifoiog vid sista riksdag beviljedes, utgörande denna !z af Westerbottens läns skuld 72,168 Rdr 35 sk. och likaledes !; af Norrbottens läng skuld 108,224 Rir 33 sk. 4 rst., utom 45, 855 Rdr 44 sk. 5 rst. för skilnaden emellan påfördt pris å den i sistnämnde län utlevererade undsättningsspannmål och densammas verkliga kostnad, dels och hvad under iden blifvit inbetalt, statens nuvarande fordran för de lemnade uvsättningarna uppgzingo till ett belopp af 458,738 Rdr 41 sk. 2 ret. för Westerbottens län och till 230.646 Rdr 47 sk. 7 rst. för Norrbottens län. Då Westerbottens samt Norrbottens läns invånare äfven under de år, som förflutit efter missvexterna 4830 och 1833 lidit betydliga förluster i följd af misslyckade eller tillintetgjorda skördar, hvarigenom deras bekyrmraer för en knapp bergning blifvit ytterlizare ökade, anser Kozcgl. Mat den betryckta ställning, bvari nämnde båda läns inbyggara sig befinna, desto heldre påkallas någon eftergift af statens hos dem ännu insestående fordringar för spanmålsundsättningen, efter 1830 till och med 1833 årens missvexter, som en sädan eftorgifi otvilveloktigt verksamt skulle bidrsga att återlifva de både länens jordbruk från den vanmakt, hvari det genom bopade skulder blifvit försänkt, och att på samma gång eflägsna anledningarna till nya anspråk ä allmänna bidrag för samma ändamål, som de nu ifrågavarande. Då Kongl, Mej:t alltså, på sådan grund, föreslår Rikets Ständer att bevilja Westerbottens och Norrbottens lärs invånare yttorligare afskrifniog af derasifrågsvarande undsättningsskulder, anser Kongl. Maj:t likväl att, om eftergift af en del utaf stateos äldre fordringar för spanmålsundsättningar i dessa län kommer att äga rum, densamma icke bör, på sätt Landshöfdingen föreslagit, bestämmas till ett visst siffertal, men att afskrifningsbeloppet bör rättas efter hvarje gäldenä:s verkliga behof, utrönt genom föregången lagenlig undersökning, i den ordning, som föreskrifves i Kongl. kungörelsen af den 41 December 18530, angående behandling af extraordinära afskrifningsTrågor och anmärkningsmål, och med den varsamhet, som i afseende på undsättntngsskulders indrifning är stadgad i Kongl. Brefvet af den 43 D:cember 1834, ser att behöfliga bohagstinrg, klädespersedlar, erorderliga kreatur och åkerbrutsredskep, för jordyruket nödig säd till utsäde och fast egendom icke år i mät tagar; och anser Kongl. Maj:t för öfrigt osiutet om meranämnde efiergift icke böra föraneda någon rubbning af histills i nåder meddelade öreskrifier I afseende på bildandet af en grundond för sockenoah distriktmsgssiner inom Weterbottens och Norrbotters läz, hvilket skulle fortarande utgöra ett oeftergifligt vilkor för undsättingernes återgäldande på nu förslagna sätt.