Hvad detta sista stycke beträffar, så fordrar måhända ovälden att nämna, det vi, äfven de sednare dagarne, hört berättas, att Svenska Biet icke skall drifvas genom medel från Regeringen, utan att bristen betäckes genom subskription af åtskillige patriotiske devuerade och vänner af det gamla systemet och allenastyrandet, som tycka, att det gått alldeles för långt här på Riksdagen, och beslutat att mota de påträngande anspråken på reformer och Ständers ioflytande. Det är alltid ett steg framåt, som man bör skänka sitt bifall, att försöka detta på diskussionens väg i stället för förföljelsernas. Hvad förhållandet till den nya ministeren beträffar, så är det imedlertid klart, att Svenska Biets position icke kunde tillåta det att rakt fram angripa den nya regeringen, och det redan blott derföre, att den är regering. Detta har blifvit rikligen ersatt genom åtskilligt grin och öknamn emot representanterne i :oppositionen, såsom ,i allusionerna om Thors bockar, Dårlöf m. m. Men nog är det temligen bevisande, att Biet (likasom till en del Statstidningen) jemte sina i kamarillans anda strängt hållna artiklar, i frågan om märingsfriheten eller tullsystemet företrädesvis och ens.mt lemnat rum för anföranden, som stå i rak strid med de statsekonomiska grundsatser, till hvilka de nya ministrarne bekänt sig. Det lustigaste är, att Biet här säger alldeles motsatsen mot hvad Minerva och Freja hela tiden sökt insinuera å sin sida, eller att Aftonbladet af alla krafter sökt hålla ministrarne uppe. —— ss m.ooo