Aftonbladet – 4 augusti 1840, sida 2

derna deraf göra all tillämpning. Dessa åsigter vidbief Talaren äfven nu. Doktor Moren önskade, att den föreslagna förändringen ginge i verkställighet först 1843; instämde för öfrigt med Hr Geijer. Dem som lida af pauperismen och bristande näringsvägar, skor rätt genom näringsfriheten, men dem bör också ske rätt genom friare handel, och derigenom lättaro anskaffade råämnen. Förbudssystemet gor endast en kontribution till fabriksegaren, till men för arbetaren; det demoraliserar natienen, revolierar rättskänslan och gör att smugleriet hedras som en ridderlig sysselsättning. Talaren gillado likväl skyddstu!!en, och så länge bergsmannen ej får smida sitt jern, och skogegaren ej får afsätta sin skog efter behag, må tackjernet väl få exporteras. Talaren emotsatte sig ej återremiss, utan tog den för afgjord. Prosten Lindmark hade deltagit i uppgörandet af förslaget, men vid plenum i Utskottet varit frånvarande. HFeserverado sig derför emot betänkandet i enlighet med Hr Brunius. Den afdelning, på hvilken Teal. arbetat, hade önskat fullkomligt upphäfvande af förbud, och föreslagit full handelsfrihet. Deri hade också Tal. instämt, eburu han väl förutsett, att prohibitionernas försvarare zu, som alltid, skulle göra sllarm, när deras orättvisa intresse sattes i fråga. Man vill nemligen att handtverkarne skola vara beskedliga och låta pruta med sig. Tiden är ej inne, säger man. Man bör likväl erinra sig, att fabrikanterna yttrade en gång, att om de fingo 40 är på sig, skulle de ej mera yrka på förbud. Nu voro likväl sedan dess 42 år förgångna, utan att de äro beredde på förändring. Tullen, fortfor Talaren, vore den bästa restriktion; men 25 procent af varans värde för litet; och skulie Hr Prosten vilja motionera en nationalbelöning åt den, som kunde förekomma smugleri, utan synnerlig kostnad för staten; men äfven med on här af 30,000 lär det ej låta sig göra. Talaren var slutligen vän af all sorts frihet, som ej är sjolfsvåld, och en sådan vore handelsfribetenv. Önskade prohibitionernas upphäfvande, och i följe deraf äterremiss. Prosten Tunelius äskade allt framskridande, men mest det, som sker med hofsamhet. Ett friare hani delssystem borde uppgsöras i förening med de staIter, som gifva oss säkra fördelar tillbaka. Begärde (återremiss. Biskop Butsch enmärkte, att betänkandets karakteristik vore oinskränkt handelsfrihet, den Tel. ej ville motsätta sig. -Folkens närmare förening fortgår nemligen under en bögre ledande hand, och de närma sig friheten. Imedlertid vore förbudens upphäfvande vådligt för en botydlig del af här varande borgares bestånd, särdeles så länge ej andra länder iakttaga mot oss, hvad vi mot dem, och vi äro dem underlägsna i industriel utveckling. Husslöjderna i Elfsborgs län och Halland skulle i synperhe: komma att lida af förbudens upphäfvande, (och befarade Tal. att de 50,000, som deraf i dessa län lefva, möjligen skulle blifva brödlöse. Önskade derföre återremiss. Prosten Nibelius hede en gång reserverat sig och I yrkade återremiss. Biskop Bruhn ansäg vissa effekter, synnerligast tackjern böra skyddas med hög tull, och kanske till och med förbud, ty det skall med begärlighet köpas af Engelsmännen, som då bestämma priset. Hvar tyckes väl böra fritt få handla med sin vara, men stångjernsbruken och bergsränron gkulle häraf lida. : Prosten Lyth instämde med H:r Goijer, Gahve och Lindmark, cch hado, efier så rika föregående skördar, endast en axplockning för sig öfrig. Det hette väl att betänkandet yrkat frihet, men då i stället en så hög tull blifvit ålagd, skulle man kunna fiåga, om ej Utskottet gifvis med ena band, och tagit åter med den andra. Anvsåg för sin del föränI dringen ingalunda vara brådstörtande, då man derpå kunoat vara beredd allt sedan 4823. Vore slöjdfärdigheten sådan, som befintlige prof vis2, så kunde men hoppas, att de medel, hvarigenom antra så bögt uppdrifvit sin industri, äro på vägen att blifva här kända; och trodde Tal. att man gerom förbuden mera spelar i händerna på smuglare. Öaskade återremiss, och att Utskottet måtte göra rågot mera i förevsrande ämne. Prosten Astrand trodde afskaffandet af förbuden böra specielt betraktas, ej absirakt; och fann det vara vä!, att Konungen förordnar. I nuvarande förhållande borde ej lemnas full frihet. Begärde återremiss, Med honom förenade sig Hrr Sylvan och Grafström. Prosten Bergqvist: Då arbetsvinsten stadnar inom hvarje nation, vore ej farligt att konkurrera med utlänningen. Febriksidkare skulle så gerna yrka skydd gerom tull, som genom förbud. Men vigtigast af allt är, att en hvar har något att sysseisätta sig med. Hyste farhåga för prohbibitivsystemets upphäfvande, till dess den tid kommer, då alla sådana band kunna fullt försvinna; och detta mål uppnås med tiden. Att påstå det demorelisationen kommer gezom förbud, vore detsamma som att vilja påstå, att genom förbud allt ondt kommer, ty utan lag finnes ingen öfverträdelse. Yrkade återremiss. Domprosten Elmgren: Deyrken borde befordras, som lemna medel till första behofven, och några förbud qvarstå, åtminstona till nästa riksdag, inom bvilken tid förhållanderna i andra länder kunna förändra sig. Prosten Osterman delade ej deres farbågor, som frukta för friheten. Näringar bafva på sednare tider allt mera utvecklat sig, och frihet och täflan äro just de elementer, hvari de bäst visat sig kunpa tilltega. Hvarföre just cu frukta att tsga ett steg till? Omöjligt stt i Sveriga, med sina vidsträckta kuster, kunna kontrollera tullverket. Beständigt styrkes detta af exempel. Förbudssystemets upphörande kunde till och med gerna ske ett år före den föreslagna tiden, på det blifvande Ständer måtte af erfarenheten komma i tillfälle att säg krare döma. Ville bifalla, men emotsatte sig ejremiss i vissa fall. Professor Bolmer önskade ändring i tullen på spannemål, och återremiss. Prosten Sidner gillade principer. Skyddsförbud skadar fabriksrörelsen, derigenom att täflan med utlänningen hindras, och staten, som går miste om tull för det till lmport förbudna. Afett friare system vore ej något att befars. MHusslöjden till och med skulle bära sig och genom täflan och småningom