Aftonbladet – 1 augusti 1840, sida 3

Insändt) Svar på de frågor, som i Aftonbladet M 43 blifvit sBrefskrifvaren från Östersund förelagda. Ionsn dessa frågor till bssvarande företagas, sy nes Frågaren först böra påminnas derom, stt e utdrag ur ett bref, icke är alldeles detsamma som sjelfva brefvet, och att det förra kan af er främmande hind göras på ett sätt, som ofia hel tvärt afbiyter den i dot sednare uttryckta tanke. gången. Frågaren hade sålsdes kunnat spara sir beundran öfver Brefskrifvarens förmåga, att kom: binera id6or,, tilldesas han skeffat sig tillfälie att sc sjelfva brefvet, derisån det nu ifrågavarande ut. åraget blifvit taget. — Nu till sjelfva frågorna, hvilka hos deras författare röja en förundransvärd oförmåga i Svenska språkets behandiing. Förste frågan är så lydande: Är han (Brefskrifveren) vä fullkomligt säker, att denna hyllning (skänken a! en Silfverbägera till Öfverste Montgomery) vari utan påstöt (!) föranledd och vill sine hyllningar (2!) helt och hållet frivillig? Svaret på denna friga är: ja! (se den till Afionbladets Redaktion insända Bilagan). Vidare frågas, om ej Brefskrifveren skulle finna för godt att uppge den utgift, derigenom förorsakals de ej längesedan i nödstältd belägenhet tecknade Bruksarbetarne), samt huru slor hop utmärkta personer bland den kringboende allmoyen dertill bidragu? Svar: antalet af dem, som uti gåfven till Öfverste Montgomery deltogo, var af allmogen eiler Bönderna 27, af Bruksarbetarne 420, af hvilka de förra lemnat ungefär lika stort perningebidrag, som de sednsra tillsammeans. Sludigen har blifvit hemstäldt till Brefskrifvarens samvelsyranna besvarsnde, om det väl vore omöjligt, att rågon person, utrustad med de militäriska attributerna, kunde finnas, som under ett lärgre vistando inom Länet iyckats tillvinna sig allmän cch odelad tillgifvenhet, som anvärdt dennå tid att inkemta kännedom om flera för landsorten vigtiga förhållanden och, då tillfällen dertill erbjudit sig, ådegalegt en berömlig och ädelsinnad verksamhet och drift till provinsens bästa, samt om en sådan man vore att förkaste, då fråga blir om Landshöfdinge-platsers åverbesättande? Härpå svarss: att en sådan men vål möjligen skule kunna finsas cch borde, ifall ban verkligen funnes, äga företräde; men man bör dock alltid göra skilnad emellan möjighet och verklighet, och författaren har ej ännu haft lycksn göra bekantskap med ea sådan, som äger de för en Landsböfdirg nödlar egenskaper. Skuile fi:ra ucpiysningar om Jemtland i allmärhet, och Öfverste Montgomerys förhållande isynnerhet, ytterligare åstundas, så är författaren af dessa racer lika villig, som skyldig, att lemna dem så sanningsenlige, som i hans förmåga står, med vilkor likväl, ett den eller de, som sådent önsks, framträda ur sin anonymitet och utsätta sitt namn, då författaron lika öppet skall utsätta sitt egst, som han dessutom icke heller hittills serdeles veIst döjs. En snonpym tidnings-polemik, som lätt ken leda till personliga invectiver, ämnar ban icke vidsre fortsätta. ) Hyar står det skrifvet, ett B:uksarbetarne för ej längeseden varit i nödställd belägenhet? Förfsttaren her på stället öfvertygat sig om Bruksfolkets tilltagande sedlighet och välmåga, hvadan både der cch ennorstädes nytlan af sporrar! och svärd, till kufvande af din anda, som genomgår vår tid, synes nog problematisk. Dessutom bör skilnad göras emellan en fredlig allmoge I en lemdsort och en från åtskilliga provinser tillfälliatvula cemilad Rente nargamal