Aftonbladet – 1 augusti 1840, sida 3

behöfva betala en lärmästare deri, måste anse ganska billigt. Vi välja ett kort utdrag ur det vigtiga, sist kapitlet, för att lemna våra Läsare tillfälle at bedöma arbetet: aHufvudsskligaste medlet för skendödas vederfå ende är ett ändamålsenligt användande af retme del, bvaribland luften och värman äro de störst: och vigtigaste. På hvarje drunknad bör genas sll mekanisk tryckning, såsom halsdukar, snörlil medjeband, undeanrödjes. Derefter bringas han ett rum, som eger tillräcklig Juftvexling, der har lägges på en tjenlig tältsäng eller ett bord i ho 7isoptal ställning, med upphöjd hufvud, och afkiä des fullkomligt, hvarjemte munnen rensas ifrå! orenlighet. Bad och i synnerhet frotteringar mec tagelboliar, borstar eller flaneli äro ganska nyttiga Frotieringen bör vara ibållando och verkställa: nodifrån och uppåt, i synnerbet böra fotsulorna ryggraden och armarne väl gnidas. Vid froiterin gsn, då man ej nyttjar bad, fuktar man iblend der varma duten sparsamt med bränvin, kamfertspizitus3, vin, ättita eller dylikt. Under bad och frot teringar, hvilka böra eomvexla, skakas kroppen sakta, tillika tryckas bröstet och buxen, men ailt gonska varssimt, m. m. d. Aderlåtning är nästan alltid nödvändig, i synnerhet om den druaknade är 2ork och biodfull, om ensigtet är uppdrifyet och rödblåit, halsådrorna stå mycket fulla och spända, 18mt om ögonen äro blodsprängda och utstående. Omkring fösterna läggas varma grötar, vid hvilkas omslag man väl borstar dem. Starka senapseller pepparrotsdegar lögges på vadorma. Om blodet, after uppveksendet, synes mycket tränga ät hufvuset, med stark feber, tödt ansigto m. m., ger man ett per skedar med ättiga och vatten, eller cremortartsri i vatten, samt lägger ssnapsdegar på vadorna; stundom är en förnyad åderlåtning Bödig. Efisrår gifves et efförande medel af engelskt sal: eiler senna. — aHvsd som är ytterst nödigt att fö(rekomme, yttrar ena stor Läkare, Doktor Hartmen, cär plägseden, folket har, stt, som de kalla (let, ruila dan drunknade aller vända upp och nad honom, m.m, itanka att uttömma det vatten, de förmena honom hafva iozupit; detta utsläckar alltid den sista lifagnistan, heldst de icke höra förr upp, än de, som de, barbariskt nog, yttra sig, cseit bjertbioden på honom, hvliken visserligen är cett tecion iill verklig död, eller rättare, verkligt (mord.p Kräkning inträffar hos dem drunknada ej förr in lifvet ätorkommer; men, som den lätt kan medöra fara, bör ej någon annan än läkaren söka väcka den. Men utan våda kunna några Hoffmansiroppsr, eau de Cologne eller dylik, gifvas den skezcöde, äfsensom man söker uppväcka nysning senom kittliog I näsan med ett helmtrå eller nåsomting dylikt. Frisk, rifven pepparrot, bjorthornepiritus, eau de luce, hålles stundom för näsan, nen blott då och då