Aftonbladet – 31 juli 1840, sida 2

ning ej särdeles behagliga och ändamålsenliga. föndagsundervisningen må ske, om så görligt är, och ej andra göromål hindra; men ej som skyldigI het. Skulle presten ej en gång då få begagna sig af ledighesen efter påkostande tjenstgöriog? I öflrigt ber Utskottet fåstat nog litet afseende på lokala förhållanden. Iage allmänna stadganden äro! I möj iga, icke heller nödvändiga, utan böra åt komI munerna öfverlemnas, som särdeles böra fästa sig vid hemläsningsskolor, och gerna må få reglementera, blott ändsemålet vinnes, nemligen folkets upplysning. Yrkade återremiss. Doktor Agrell fann betänkandet förtjenstfullt, men befarade, att hvad som är gegneligt i ett afseende, kan blifva det mindre i ettannat. Barnskolors inrättande öfverallt och uppfostringsväsendets förmyckna vältrande på skolläraren skulle försvaga föräldraundervisniogen, som genom en faders eller en moders meddelande ef sina enfaldiga men hjertliga läror, råd och förmaningar, är så välgörande. Undantag bör derföre alltid göras, der föräldraundervisning utträttar hufvudseken, kunnandes dessutom de försumliga lätt tillsägas om sin pligt. Talaren ville mot ordet flyttbar eller flyttskola utbyta ordet ambulatorisk. Presterskapets befattning med lärareverket bör ej vara en skyldighet; icke heller är en förening af folklärarekallet och klockaretjensten, att obetänksamt antaga, utan bör en sådan! vara mycket vilkorlig. Vid valet af lärare bör nastor hafva högre röstberäkning; och i afseende på läroämnena, räkning ef Quatuor species och skrifning, utem vanlig fordran, vara tillräckliga för gossar, men för flickor onödiga. Pros:en Hallbeck ansåg sex månaders lärotid nog, i stället för åta månaders; dock borde bestämmandet af tiden, äfvensom öfriga omständigheter, bero på kommunerna. Seminarium borde vara onödigt, då vexelundervisningen kunde förse med lärsrekeandidater. Hela kursen torde dessutom kunpå genomgås på kortare tid än ett år; ett halft år vore nog, och aldra bäst att ingen bestämd tid an. toges. Att föräldrar eller målsmän underkas:a sig bidrag till lärares lön, i enlighet med Konungens! förslag, vore rådligare. Rörande fordringarne och ! läroämnena, vore hvad som stadgas i de fyra föri sta punkterna nog. Prosisn Tunelius förenade sig med Biskoparne Nibelius och Agardh. Hvarje pastorat borde hafva en efter behofvet lämpad skola, och ea lärare, som ej behöfver vara bildad i något särskildt seminarium, men väl tord2 behöfva 20 tunnors lön. Tillj inhemtende af de i allmänhet för höga fordringarne, genom hvarannasdsgs-undervisning, som gillades, bör ej tvång leda. Bestämmandet af nioårs ålder för skolans genomgående bör ej vara ovilkorligt; börande sådane bestämmelser bero på kormmunen. AT? lärarnes löner torde ej lätt blifva någon pensionsfond; och är det skäligt att bestämd! afpilt för hvarje barn erlägges. Prosten Hallström glädde sig åt tidens gående framåt. Det vore ett stort framsteg, att staten anser sig ej blott böra sörja för embetsmännen och! deras behof, utan äfven tillse och befrämja den intoilekiuella utvecklingen hos dess individer i allmänhet, och att den erkänner sitt höga mål uti att vara en uppfostringsanstalt. Men att helt och hållet afskaffa föräldraundervisningen, vore att skaka! samhället till dess grund valar, och med skolorna måtte! meningen väl ej vara någon annan, än att understödja! deras tid och förmåga, och lätta deras besvär och be-; mödanden. Tel. väntade sig ej synnerligen mycket af den religiösa undervisniegen, som mera och indirekt; geuom sysselsättning och ordning samt själskraf. ternas utveckling kunde vinnas; beroende den re-: ligiösa känslan synnerligast af föäldravård och omgifaing, samt presterskapots undervisning, just vid den ålder, då barnen införlifvas med samfundet. Mot betänkandet vore imedlertid åtskillligs att anmärka. Så skulle, enligt konungens proposition, flera socknar kunna förena sig om en skola. Seminarier borde väl påtänkas, men kunde ej beköf-. vas så mångas. Att lärarne åtnjuta stipendier är ej!; nödigt, och böra de ej deraf förbindas till 3 års i tjenstgöring. Hvarje skattskyldig bör i någon, mån bidraga, ty den intel!ektuellia utvecklingen är!, en för hela kommunen gemensam angelägenhet; i 4 l Å j men denna afgift bör af håradsskrifvaren debiteras. I afseende på inträdesafgiften instämmer talaren i konuuvgenps förslag. Lönen för lärarne vore för ringa, men den är ju ett minimum; 46 tunnor kunna också i vissa förhållanden vara ett maximum. I gemenskap med folkskolan skulle föröfrigt en slöjdskola gerna kunna vara. Talaren anmärkte dess-. utom, att 8 . ej står i fullt sammanhang medl. pag. 25. — Reglementering bör öfverlemnas åtl, en direktion. Hr prosten inser ej, hvarföre de fat-. tiga barn, som njuta underbåll ur fattigkassan, blott en gång i veckan böra vara skyldiga till skolgång;: datta stadgande bör utgå. Husbondens anavar, om han ålägges omkostnader, skulle också möjligen förleda till utkräfvande af ersättning utaf tjenstehjons och andra uaderlydandes barn. Dessutom sakulle, eniigt Telarens åsigt, med föreslagne Roteoch Söndagsförhör ganska litet nträttas. På det hela tagat! vors allt för mycket detaljeradt; hvarförutan be-j täckandet skolat bättre taga sig ut. Häruti instämde flere bland Ständet. Disskussionen fortssttes eftermiddagen. Prosten Örnberg: Ansåg mera än hittills under. visningen böra befrämjas, men lärarens lönevilkor borde också fogas efter de stegrade anspråken på, hens skicklighet. Till en början torde väl klockaren, så vida han är någorlunda försigkommen, ätaga sig en sådan lärarebefattning, och förena den med sin förut inonehafda tjenst; men skall folkläraren ett är hafva bevistat Seminarierne, är det ett: hinder för klockaren. Biblisk bistorig, kyrko-( sång, katechetik, med något mera Vore nog, be-:! träffande undervisningsämnena; men barnens for-: 4 1 drade kunskapsmått härutionan är för stort, och bör synnerligen nedsättas. Utom Luthers kateches med innanläsning och skrifning samt räkning i hufvudet, vore det ofriga alltsammans ej så nödigt; det skulle också blifva för mycket betungandse för t klena fattigkassor. Knot och missnöje skulle upp-: stå sf dessa öfverdrifoa fordringar, hvilka aldrig ! böra påtvingas. Behofvet skall nog med tiden bå1 de verka och bringa i verkställighet mognade och li indamålsenliga åtgärder; och ligger der makt uppå, 1 tt ej för stora och hastiga steg tagas, så att man f aj tröttnar på vägen. Staten borda åtminstone med ö NA AAA Sä. MM Hr La. sR OO