Aftonbladet – 28 juli 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: Balmasedas Soldater i Bayonne. Ett ögonvittne lemnar i tidningen Sentinelle des Pyrenees följande skildring af Balmasedas soldathopar, vid deras tåg öfver Pyrencergränsen och ankomst till Bayonne: Om aftonen d. 26 Juni fingo vi underrättelse, att Balmasedas hbufvudstyrka, som gått öfver Ebrofloden vid Puentelarra, i hopp att åter kunna upptända det inbördes kriget i de Baskiska provinserna, kastat sig in på Franska området och nedlagt vapen. Bragte i största trångmål af Drottningens trupper, voro dessa guerillor nära sin undergång. Öfver deras bufvuden svälvade förderfvet och undergången, förfärliga och obevekliga — då öppnade Frankrike för dem sina gästfria portar, och från anförarnes mun ljöd det af tusende upprepade räddningsropet: Till Frankrvike! till Frankrike! Sedan de hvilat en natt, den första sedan 40 sömnlösa dagar och nätter, blefvo de transporterade ifrån S:t Jean de Luz till Bayonne, dit de ankommo d. 27 Juni kl. 4. Mig plågade nyfikenheten icke litet, att se de beryktade guerilleros ansigte mot ansigte, Derföre var jag också en af de förste, som skyndade dem till mötes. Åsynen af dessa Spaniorer, som marcherade i tät massa, men utan all ordning, likasom män, hvilka aldrig lydt disciplin, hade någonting fasansfullt. Vid första anblicken tyckte jag mig se en Beduinstam på krigståg. Jag trodde mig verkligen för ett ögonblick försatt tillbaka till den tid, då jag lefde midt ibland Araberne, och om icke drägterne varit olika, skulle illusionen varit fullkomlig, ty blick, färg, uttryck i anletsdrag är alldeles detsamma, endast den karakteristiska barreten förrådde Spanioren. Och hvilka Spaniorer bade jag väl bär framför mig! Hvem minnes ej Valencia-bataljonerrnas och den beryktade cTrohets-bataljonens, förfärliga bedrifter? Desse män, som, enligt hvad de yttrade, stridde för en ädel princips triumf och anropade om skydd alla himlens helgon, bafva stulit, plundrat, våldtacit, mördat. Fatta hvilkens hand som helst — hon har varit sölad i blod. Och likväl borde desse män mera väcka medlidande än afsky. Råa och fanatiska, voro de endast blinda verktyg för sina anförares hat emot landets konstitution och för rågra presters bämnd. Deras anförare och prester önskade absolutismens återkomst, för att då kunna dela den tyranniska makten sinsemellan. Soldaterne deremot visste sjelfve icke hvad de egentligen ville, utan lydde